Vår med växlande värme och vindar
Tyvärr hinner jag inte blogga så ofta som jag skulle vilja, men jag passar på när jag får chansen. Det börjar tyvärr bli något jag upprepar. Det här med att jag inte hinner. Men så är det bara. Jag älskar den här tiden på året när det känns som att så mycket ljus och värme ligger framför en. Det jobbiga är bara att veta hur man ska klä sig. Den här veckan har jag frusit konstant. Eftersom jag åker till arbetet redan klockan sex på morgonen så är det fortfarande kyligt och mitt arbetsrum på vårdcentralen ligger i norrläge och mitt gnäll nådde tydligen den nivå att man fixade ett värmeelement till mig. Lite konstigt att skaffa värmeelement när det äntligen börjar våras, men det var underbart att slippa frysa. Jag avskyr nämligen kyla och att frysa. Därför blev det en glad överaskning att Åhléns som stänger i Sundbyberg sålde ut vinteraccessoarer för tio kronor styck minus 70% rabatt!!! Jag var på jakt efter ett lipgloss men kom ut till Svenne med en jättekasse full med mössor, vantar, halsdukar och benvärmare och det gick på en hundring! Såna affärer skulle man göra varje gång.
Lite vandring i Hagaparken har vi hunnit med. Är så tacksam över att ha denna oas så nära.
Barnsliga som vanligt. Det finns inget hopp för oss. Vi kommer vara det tills vi dör tror jag.
Kämpar förtvivlat på med hopprepshoppningen. Mycket svårare än vad man kan tänka sig och jag börjar bli finsmakare när det gäller hopprep. Det är ju så bra att kunna skylla på hopprepet...
Tävlingar på klubben har det varit och det är så kul och lärorikt att vara där och titta. Bredvid mig står min goa träningskompis Bruce och intill honom med den fina fjärlistatuerade halsen ser vi min PT och mentor Jenny och snett bakom henne står Fredrik.
Vi fick många segrar till klubben däribland seger till vår Victoria Lauenstein som gjorde en kanonmatch som blev en riktigt blodig historia. Inget allvarligt utan näsblod hos båda tävlande.
Boxningsgala. Här Jenny, Adela och Adelas väninna som jag tyvärr tappade namnet på, teflonhjärna som jag har.
Två glasögonormar som snart ska gå på ny synundersökning tillsammans. Till och med det gör vi ihop:-)
Mikaela Laurén en av de tuffaste krigare jag vet. Jösses vad hon har fått slita men nu har hon hunnit få många VM bälten som lön för mödan förutom alla SM-tecken hon har i simning. Den 23 april vann hon så ytterligare ett VM bälte.
Det blir Thailand ändå trots allt
Till vår oerhörda lycka så fick älskade sonen, vår knallhatt, möjlighet att ta ledigt i sommar så att han kan följa med till Thailand. Underbart besked, för annars hade vi inte haft en aning om vad vi skulle göra under semestern. Vi har haft två tuffa år alla tre och att åka iväg utan en i vår trio hade inte känts ok alls. Nu är planen att vi åker iväg i fyra veckor och jag och knallhatten ska thaiboxas medan Svenne kommer att gymma och så ska vi givetvis också bara ta det lugnt och njuta av värmen. Mina leder kommer att älska det.
Jag är helt förtrollad av Thailand och dess fantastiska klimat och natur och även människorna och kulturen.
Tränar på grundtekniken som en besatt
Jag har ett mål nu med min träning och det är att jag ska kunna flytta upp en träningsgrupp. Det är för att jag då skulle kunna vara med på alla träningspass istället för att jag som nu måste skippa måndagspasset då jag har min privatpraktik igång. Tyvärr har det blivit tydligt att vissa basala färdigheter inte sitter utan titt som tätt helt ramlar av:-) såsom fotplaceringen i sida och framåt. Det finns inget viktigare inom thaiboxning och samma gäller i många andra sporter också. Innan jag behärskar detta kan jag inte flyttas upp så detta är vad jag och Jenny har fokus på just nu.
Förra söndagen hade jag en dålig sparring då ingenting stämde och jag kunde inte heller reda ut det. Det var en hemsk dag för jag tappade humöret helt på alla fronter och ville sluta med thaiboxningen även säga upp alla bekantskaper och släktskaper (särskilt efter att brorsan ställde in picnicen i Tantolunden) och dessutom tyckte jag att det var värdelöst att ha en relation där man träffades så sällan som jag och Svenne gör ibland. Sen visade det sig att det var mina hormoner som drabbat mig riktigt hårt den här månaden. Riktigt vidrigt att känna så faktiskt. Det händer inte så ofta att det blir så botten men det märkliga är att då det händer, kan jag inte för ett ögonblick tänka mig att det beror på hormonerna. Det kommer som en ahaupplevelse dagarna efter. Så mansgriskommentaren Vad sur du verkar, har du mens? är ju inte bara elak utan också otroligt korkad. PMS står för PREmenstruellt syndrom PRE betyder FÖRE... Ett litet tips bara...
På onsdagspasset var det så illa att Jenny filmade eländet bara för att kunna visa det och jag måste säga att det var plågsamt att se på. Helt ur balans och armar som flaxade och inte någonting som satt. Så i morse såg jag fram emot privatpasset med Jenny extra mycket. 07.30 varje lördag kör vi och när jag får skjuts av Svenne så släpper han av mig innan Västerbron så att jag får jogga till klubben vilket är väldigt bra för då hinner jag komma igång ordentligt. I morse gick Jenny noga igenom fotplaceringen och egentligen hela grundtekniken. Det var så otroligt skönt för jag förstod äntligen varför det hade blivit så tokigt. T.e.x. gör en fot som är för mycket invriden i en lowkick att det blir en helt felaktig vridning i höften och påverkar landningen och positionen.
Jenny förklarar hur fotplaceringen ska se ut. Jag ska verkligen försöka pränta in detta och öva varje dag.
Tänk att något som låter så enkelt och logiskt kan vara så svårt...
Det är så här man ska göra.
Svenne har redan gjort upp en vetenskaplig plan för hur jag ska träna på avståndet och i denna plan ingår utrustning såsom en tratt, tejp, ett durkslag och en mits. Nåja låt oss inte gå in närmare på detta... Men planen är god!:-))
Idag har jag varit på thaiboxningsseminarium med helt obegripligt stora thaiboxningsnamnen Eak Chanachai Keawsamrit Namtan por Muangpet och Anuwat Keawsamrit. Det var rena tillfälligheter att de kom just till vår klubb och jag är så glad att jag fick en plats på detta. Vi fick värdefulla tips och drillar på grundtekniker och snacka om att det var vältajmat för mig som hade det som tema.
Jag och fem individer som tillsammans har gått mer än tusentalet matcher. Längst till höger mycket meriterade Petch-eak Sidjaopho som finns på klubben och assisterar när han befinner sig i Sverige. Övrig tid driver han och sin lika namnkunnige bror Sitjaopo thaiboxningscamp i Hua hin i Thailand. Mycket tacksam för att ha fått delta på detta seminarium.
Nu väntar en ny vecka som kommer att avslutas med fyra dagars utbildning i AEDP Accelerated Experiential Dynamic Psychotherapy. Känslofokuserad psykoterapi enkelt uttryckt. Även vid denna tilldragelse är det mycket namnkunniga människor som ska leda det hela och i spetsen finns Ronald J. Frederick, PhD som skrivit boken Living Like You Mean It. Det ska bli mycket spännande och säkert mycket krävande också. Egentligen hade jag inte tänkt att gå på fler fortbildningar i psykoterapi på ett tag men detta är ett tillfälle jag inte ville missa eftersom de flesta utbildningar inom denna inriktning ges i andra länder. Den affektfokuserade approachen tror jag kommer få allt stark genomslagskraft inom alla psykoterapinriktningar för den är så otroligt verkningsfull.
Nu ska jag se till att få lite sömn och jag hoppas att ni får det också. Och skulle ni vakna upp under vargtimmen- spara grubblet till grubbelkvarten istället.
Kram Åsa-Helena