Betraktelse över året som gått
När året närmar sig sitt slut har jag äntligen fått lite välbehövlig ledighet och kan hämta andan en smula. Jag ser tillbaka på ett händelserikt år och tänker med tacksamhet på hur mycket nytt jag har lärt mig. Jag åkte ju med min familj till Thailand i augusti och passade denna gång på att träna thaiboxning där. Det var en helt ny värld som öppnades för mig och jag blev alldeles förälskad i sporten. Väl hemma i Sverige började jag att träna i en klubb i Stockholm och tog också privatlektioner. Samma höst började jag också min så hett efterlängtade legitimationsutbildning i psykoterapi som visade sig vara en riktig lyckträff. Det finns ju så många olika inriktningar men just denna är integrativ och visade sig passa min filosofi som hand i handske.
Många har säkert noterat de stora motsättningar som har rått mellan kognitiv beteendeterapi och psykodynamisk terapi (vilket för övrigt är ganska unikt för Sverige eftersom de olika inriktningarna har fungerat sida vid sida i andra länder). På min utbildning finns nästan alla inriktningar representerade bland deltagarna vilket givetvis är oerhört berikande. Jag har fått lära mig om den psykodynamiska inriktningen och jag märker ju (nästan lite skamset) hur mycket kognitiv psykoterapi har hämtat därifrån. Kanske är det dumt att ens uttrycka sig så eftersom kognitiv psykoterapi utvecklades av Aron Beck som hade psykodynamisk utbildning. Klart är i vart fall att det finns stora synergieffekter i att få en helhet i den psykoterapeutiska skolningen. Målet för utbildningen är att vi terapeuter ska bli skickliga i att möta våra klienter och därmed kunna välja rätt metod för just den klient vi har framför oss. Spännande och mycket utmanande.
På samma sätt tänker jag med träningen. Jag vill möta mina klienter där de är i livet och jag vill ge dem en träning som passar deras målsättning och deras förutsättningar. För mig börjar alltid träningen med det funktionella. Kan man inte ta sig upp ifrån golvet eller knyta skorna så är det faktiskt inte enligt mig lämpligt att börja fokusera på tung styrketräning, utan det funktionella. Varför? För att dessa rörelseinskränkningar och muskelsvagheter på sikt leder till skador. För mig är det viktigt att mina klienter får de viktiga delarna i träningen nämligen: kondition, rörlighet och styrka. Man skulle kunna lägga till funktionell styrka och uthållighet men detta innefattar jag i de tre.
Klättring. Ytterst funktionellt...
För egen personlig del märkte jag denna höst hur fel det kan bli om man själv är lite mentalt utmattad och tränar för en tränare som för perfektionistisk och inte inser att man är nybörjare som dessutom hemskt gärna vill vara tillags. Jag var utarbetad och behövde träning med ett flow där jag fick vara i min bubbla och låta kroppen successivt anpassa sig till de nya kraven. Men istället blev det väldigt mycket ord och teknik och A4 blad med övningar att träna hemma. Träningen gav ingen positiv eftereffekt utan jag gick hem och kände mig nedstämd, tröt, ännu mer stressad och ganska värdelös. Ganska viktiga varningssignaler. Det här tycker jag illustrerar att en mycket skicklig tränare kan missa hur klientens liv ser ut och därmed missa hela målsättningen också. Det bör dock tilläggas att jag fick med mig flera nya bra övningar och tankar kring träning, därav en del MAQ (Muscle Action Quality) övningar som jag även kör med mina klienter.
Jag talade nyligen med en tränarkollega om fördelarna med att ha fått livserfarenhet och distans till träningen. Det är ganska underbart att kunna känna att jag har kommit långt ifrån den tjugoåriga tjej som tränade frenetiskt på Skip gym i Stockholm, hade massor av muskler och led av ätstörningar och var konstant missnöjd med sin kropp. Det är befriande att läsa professor Paul Gilberts konstaterande i boken Compassion focused therapy: ”In that study, we found that emotions of contentment and safeness were more strongly associated with lower depression, anxiety and stress, than were positive emotions of excitement or feeling energized.”
Det tål att tänka på!
God fortsättning!
Kram Åsa-Helena
