Friskfaktorer och Formsnack

Tänk vad sjukt snabbt vi nu närmar oss midsommar. Styvmoderlig tycker jag våren och försommaren har varit. Inte har det gått att klä sig efter vädret. Ena stunden iskallt och sen jättehett. Skandinavien måste vara den del av världen som kräver störst garderob. På jobbet har jag jobbat på och jag har bytt mitt schema så att det bättre fungerar med min träning. För många människor i min ålder är det konstigt att prioritera träning så högt, men för mig har träningen alltid varit lika viktig som något annat. Och jag kan säga att jag är väldigt glad över det. För ett är säkert: man får aldrig tid till träning. Man tar sig tiden. Ofta kan jag höra kommentarer såsom att det innte hinns med p.g.a arbetet men det skulle jag vilja kalla struntprat. De personer som jag känner som är mest hängivna sin träning är också de som har mest att göra. De pusslar med arbete, familj och barn och allt annat som hör livet till men de lägger in träningen som en naturlig del av livet och då funkar det. Så är det för mig också. Nu är min son vuxen så han behöver inte min tid men jag har alltid fått pussla p.g.a av att livet helt enkelt har varit så.

Jag har arbetat och studerat i så många år att jag knappt känner till något annat. I snart åtta år har jag arbetat i Södertälje tre dagar i veckan och klivit upp 4.30 för att ta pendeln kl. 06.00 och kommit hem sent på kvällarna mellan nio och tio de senaste och den tidigaste kl.sju och övriga vardagar har jag studerat och haft patienter. Jag klagar inte. Tvärtom men vad jag menar är att det alltid finns tid för träning på något sätt. För mig handlar det inte om att vara duktig eller att bli bäst i världen, utan om att må bra fysiskt och psykiskt men också att arbeta mot nya mål och förbättra mig och bli mitt eget världsbästa jag. Jag har alltid tävlat i mina sporter för det sporrar mig verkligen, och jag har den där märkliga personligheten som är jätterädd och nervös för nya saker men samtidigt är vansinnigt nyfiken och vetgirig och har en längtan efter att utmana mig själv och ha fjärliar i magen. Märkligt är det och svårt att förklara. 

Balkongodlingarna mår finfint och jag har bara glömt bort vad jag sådde för något i en enda kruka 😊

Det är en underbar tid nu. Hoppas bara att värmen kommer och stannar. Det är så härligt att gå ut på vår balkong nu när allt är så grönt. Framför oss har vi en jättestor och jättegammal lönn som ger en känsla av att man befinner sig uppe i trädet. Jag är livrädd för att bostadsstiftelsen ska få för sig att såga ned trädet. För då skulle jag verkligen sörja kan jag säga. I Solna där jag bor kan allt hända när det gäller den såkallade "förtätningen" och det kommer ideligen förslag om att det ska byggas fler bostäder. Och bostäder är ju bra men det vore ju trevligt om något litet grönt fick vara kvar...

Det har blivit så tydligt för mig hur orättvist vårt samhälle börjar bli. Klyftorna och hopplösheten som var så otroligt mycket mindre när jag växte upp står i stark kontrast till dagens situation. Jag har ju nämnt det flera gånger förut: jag möter så många patienter som hamnar i kläm och jag vill protestera mot sakernas tillstånd. 

 

Nyligen såg jag en lång intervjudokumentär med Noam Chomsky med titeln Requem for the american dream. I denna talar Chomsky om själva grundbultarna i USAs kapitalistiska system som förklarar varför en allt mindre del av befolkningen står för en allt större del av makten och kapitalet. 70- 80% av befolkningen anser sig inte ha några möjligheter att påverka överhuvudtaget.

Han drar upp 10 stycken grundläggande principer för hur detta system vidmakthålls. Det som var obehagligt tydligt var det faktum att Sverige tycks närma sig detta med stora kliv.

 

Första punkten minska demokratin. Demokrati med yttrandefrihet anses som en självklarhet men de senaste åren har vi märkt hur åsiktskorridoren (som av många journalister förfäktades som dumheter tills Ann-Carlotte Marteus skrev att hon själv hade bidragit till den i sin ledare i Expressen och gjorde avbön) allvarligt inskränkte svenskarnas yttrandefrihet. Rättvisa är också en mycket viktig faktor och idag märker vi stora problem med rättsväsendet. Både polisens kapacitet att klara upp brott men också medborgarnas rätt till målsägarbiträde och brottsofferstöd är nedskuret. Brottsofferjourne drivs av ett absurt litet antal eldsjälar och ideella krafter. 

Punkt 3 omforma ekonomin. Detta handlar om att framhålla vikten av att hålla lönerna nere och att minska anställningstryggheten och göra det lättare att säga upp folk. Även ha mer otrygga anställningar och tidsbegränsade m.m. för att öka arbetstillfällena vilket Chomsky starkt ifrågasätter då han menar att ökad lön ger ökad konsumtion och därmed också borde ge fler arbetstillfällen. 

Punkt 4 handlar om att skifta bördan. På 50-60 talet var det konsensus om att de med högre inkomst betalade mer skatt än de som hade minst. Detta har svängt nu. 

Punkt 5 handlar om att attackera solidariteten. I Sverige kan vi se hur grupper ställs mot varandra och ett mer egoistiskt tänk har blivit tongivande. På 50-60 talet var det självklart att man bidrog med skatt så att grannens unge kunde gå i skolan numera har tänket blivit mer egoistiskt. Jag vill dock tillägga att det också handlar om att det ständigt släpps nyheter om hur svenska medborgare missgynnas till förmån för nyanlända och självklart vill inte en missgynnad medborgare gynna någon som man kanske ser som mindre behövande än sig själv och sina egna. Det tycker jag är mänskligt. Min undran är bara varför det ständigt finns en sån outsinlig tillgång på just denna typ av nyheter. Min konspiratoriska del av hjärnan frågar sig om det finns några som vinner på detta, men lämnar detta obesvarat. 

 

I USA är en förvånansvärt liten andel av de privatanställda fackligt anslutna. Tyvärr ser man detta allt oftare i Sverige också. Osäkra anställningar är också allt vanligare och det är inte ovanligt att mina patienter berättar hur deras arbetsgivare uttryckligen har uppmanat dem att inte gå med i facket utan nöja sig med A-kassa. Ytterligare en aspekt är att många unga inte tycker att de behöver vara med i facket eller tycker att de inte får någon hjälp men då ger man ju tyvärr upp sitt inflytande. Bättre då att byta fackförbund.

På samma vis är det med hyresgästföreningen. Om inte många människor organiserar sig och blir medlemmar så förlorar vi hyresgäster vårt inflytande. Det har jag blivit smärtsamt medveten om allteftersom åren har gått och bostadsmarknaden har blivit som den har blivit. Frågan om att fler hyresrätter måste byggas ligger mig varmt om hjärtat. Hyresrätter inbringar fina pengar till sina värdar och kommunala bostadsföretag, men i de snabba klippens tidevarv så har detta snarast framställts som något alltför kostsamt. Struntprat är det, men girigheten vet tydligen inga gränser.... Nyligen läste jag om att man på sina håll planerade att köpa bostadsrätter till nyanlända flyktingar eftersom det var sån brist på bostäder. Och vilka blir rika på det och vilka får betala?....

 

Företagarna i den walesiska byn Crickhowell har fått nog av storbolagens skatteflykt. Invånarna har redan jagat bort kedjorna från sin shoppinggata, nu leder de revolten mot bolag som registrerat sig i skatteparadis. Men det är en revolt som de har börjat med att gå i skattefuskarnas fotspår. I SVTs "Korrespondenterna"  Steve Lewis startade kampanjen som nu sprider sej i Storbritannien. ”Stad för rättvis skatt” heter den och handlar om att de vill att storföretagen måste betala mer i företagsskatt än vad de gör i dag. Skatten alla småföretagare i Crickhowell betalar är den fastställda företagsskatten på 20 procent medan de stora företagen betalar 2-3 procent. Många betalar inte skatt alls.Det handlar förstås om en lyckad skatteplanering, ofta med ett skatteparadis inblandat, kanske inom lagens råmärken, men är ändå djupt orättvis menar invånarna i Crickhowell. – Skatt är priset vi betalar för civilisation och jag vill gärna att mina barn ska få chansen att växa upp i ett civiliserat samhälle, och det blir inte mer civiliserat än det vi har här i Crickhowell, säger en invånare. 

 

Panama-pappren upprörde naturligvis, men man  tänker inte bara på rättvisa skattelagar utan att alla, även dom rikaste storföretagen, ska bidra till samhällets infrastruktur, till utbildning och sjukvård – till det allmänna helt enkelt.I inslaget pekar man också på hur man vill att liten stad ska se ut, på vad som är trivsamt, livskvalitet, samhörighet, på vad man får utöver en limpa, en köttbit, några grönsaker, eller ett glas vin på the Dragon.Invånarna försvarar sin livsstil och har gått så långt att när en byggnad blev till salu på High Street för en tid sen, gick staden samman och köpte byggnaden mitt framför näsan på den brittiska livsmedelskedjan Tesco – man ville inte ha in Tesco och riskera att 3-4 småbutiker fick slå igen. I stället kommer nu tre nya små butiker att öppna när lokalerna är färdigrenoverade. Ett riktigt gott exempel på hur det faktiskt går att få till en förändring om människor enar sig och arbetar för rättvisa och solidaritet. Riktigt coolt tycker jag.