Melankoliska rum av Karin Johannisson- hur diagnoser färdas från finrum till soprum
För drygt en vecka sedan bevistade jag en intressant föreläsning av Karin Johannisson, professor i idé och lärdomshistoria som är aktuell med boken Melankoliska rum. I boken beskriver Johannisson hur den manliga melankolin under vissa tider i historien snarast var ett tecken på att man tillhörde eliten i samhället än tvärtom. Det var en överklassens specialitet. Hon följer utvecklingen till idag och visar på hur företeelsen successivt har genomgått en degradering till kvinnlig depression som är allt annat än glamourös.
Johannisson visar också på hur andra diagnoser och företeelser kommer och går och beroende på tidens anda är de socialt accepterade och kanske t.o.m. lite "fina" att ha. Som kuriosa kan nämnas att Max Weber som förekommer flitigt i boken, drabbades av utbrändhet sommaren 1898, så det är knappast fråga om en ny diagnos, vilket en del tycks tro idag.
Ulrika Knutsson skriver i DN: "Vår tids utbrändhet började ju som glamorös och slutade som sopsortering. Anorexia var yttersta förfining för Lord Byron och Kafka, men stigmatiserande för flickor av i dag. Depression och sömnlöshet var en gång överklassens specialitet, men har nu blivit massornas urvattnade privilegium."
Läs mer om boken:
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/karin-johannissonmelankoliska-rum-1.843329
http://dagensbok.com/2009/05/18/karin-johannisson-melankoliska-rum/