Grattis Fredrik, du vann kampen mot idiotbyråkrati

På onsdagskvällen fick Fredrik som har dubbeldiagnos ADHD och autism, och hans familj beskedet att han åter får börja på St Örjans resursskola. Rektor Ann-Katrin Averstedt medger att det har förekommit vissa problem vid Solbergaskolan men att de nu har lösts. Det låter obehagligt, har hon alltså löst upp sig själv?

STORT GRATTIS FREDRIK! HA NU EN BRA SKOLGÅNG!

EN BETYDLIGT GLADARE ÅSA-HELENA

Veckans käftsmäll går till Stockholmsstads grundskoleavdelning

Veckans käftsmäll går till de stelbenta byråkrater som har nekat 13-årige Fredrik som har autism och ADHD att få gå i den skola som han har gått i under tre år efter att ha blivit mobbad och hamnat i slagsmål i den skola han gick i tidigare. Trots intyg ifrån barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) så ska nu pojken tillbaka till sin gamla skola. Föräldrarna som vägrar att skicka sin pojke dit hotas nu av böter!!!
Trots upprepad kritik ifrån skolinspektionen som menar att pojken ska få gå i sin resusskola så struntar man i detta på Stockholms grundskoleavdelning. Det är dags för kraftiga sanktioner mot kommuner som inte rättar sig efter skolinspektionens beslut. Beslutet är redan fattat säger man bara och hänvisar till detta. De ansvariga borde se sig själva i spegeln och skämmas djupt.

Tvärilsken Åsa-Helena

Läs mer på:
http://www.dn.se/sthlm/solbergaskolan-ann-katrin-averstedt-skolinspektionen-1.951937


Polis och väktarbrutalitet mot människor vars ord inte är mycket värda

Det är med stor ödmjukhet och tacksamhet jag tänker på allt det viktiga jag som kurator får ta del av varje dag, nämligen människors livsvärldar. Idag tänker jag på kvinnan jag träffade som hade en vuxen son som hade varit alkoholist sedan tonåren. I Sverige beräknar man att det finns ca 26 000 narkomaner och ca 300 000 alkoholister. Mörkertalet är dock stort. Utgår man ifrån dessa siffror och räknar med att varje missbrukare har fem anhöriga, då finns ca 1 630 000 anhöriga i det här landet. Så hon är ju långt ifrån ensam.

Jag och kvinnan började snart att tala om det olämpliga i att sonen kom hem till patienten när han var berusad eftersom han inte blev insläppt på sitt eget när han var onykter. Pat fruktade att sonen skulle ligga ute och frysa eller bli misshandlad eller liknande. Mitt förslag var då att hon skulle ringa polisen så att de fick ta honom till beroendeakuten. Då berättar patienten att sonen vid upprepade tillfällen hade blivit misshandlad av polisen, varav en gång när hon hade tillkallat dem. Sonen hade brutit benet på tre ställen fått en spricka i bäckenet och skador på inre organ, men ändå friades poliserna. Läkaren som tog emot honom sa att sådana skador kan man inte få av att ramla.

Det obehagliga är att när kvinnan berättade detta mindes jag flera berättelser som jag själv hade hört ifrån både vuxna och tonåringar med missbruksproblem om hur poliser brukat övervåld och om hur väktare släpade iväg med dem till sitt speciella rum i köpcentrat där personerna fick "specialbehandling". Jag skulle enkelt kunna avfärda det hela som överdrivet men tyvärr har jag bevittnat övervåld ifrån både polis och väktare som förbipasserande och jag kan därför inte avfärda berättelserna.

Lite typiska exempel jag själv minns ifrån arbete på en beroendeakut är hur poliser kunde bli rosenrasande på apberusade tonåringar som givetvis var uppkäftiga, motsträviga och allmänt ohövliga. Men kan man vänta sig något annat? Alkohol är ju som vi redan har sett i forskning den drog som framkallar mest aggressivitet av alla droger. De flesta poliser borde fatta att det är meningslöst att slösa energi på att vinna ordkrig och maktkrig med en individ som bara har tillgång till sin reptilhjärna och dessutom inte kommer att minnas ett jota dagen därpå.

Det obehagliga är att inte ens jag själv känner gott förtroende för polisen. Jag tycker att de ofta har ett överlägset och arrogant sätt att bemöta allmänheten på och de har kommit långt ifrån min barndoms kvarterspolis Klas-Göran som man kunde fråga om vad som helst. De gånger jag har frågat en polis har jag fått mycket ohövliga svar. En gång stannade jag och min mor för att fråga om vägen på vägrenen av en motorväg eftersom vi inte ville åka in till centrala Malmö med hästtrailern och irra runt. Det slutade med att polisen bötfällde oss för att vi hade stannat! Jag kan rada upp incident efter incident som tyvärr är för många för att bara vara olyckliga undantag. Det som är så sorgligt med denna utveckling är att polishatet bland ungdomar men även den vuxna befolkningen är väldigt utbrett. Ett aggressivt bemötande gör inte att poliser blir respekterade, utan det plockar verkligen fram människors sämsta sidor och skapar många onödiga incidenter. 

Och visst måste det gå att bete sig på ett smidigare sätt för annan personal klarar ju att hantera påverkade människor utan att banka skiten ur dem. Visst finns det även många poliser som gör fantastiska insatser därute. Människor som klarar att se människorna bakom missbruk och kriminalitet. Människor som inte ser problemen i svart-vitt. Men ett stort problem är ju den kåranda som fortfarande tycks leva kvar och den föraktfulla synen på socialt utsatta människor. Osmo Vallo öppnade ögonen för hur det kunde gå till vid polisingripanden av socialt utslagna människor och Michael Lundh beskrev det hela inifrån, men ändå tycks ingen ta tag i det här problemet. Förmodligen saknas det ordentlig och regelbunden handledning. För nog är det själva fan om man inte ska våga tillkalla polis i rädsla för att de ska slå sonen fördärvad?

"Det är inte de onda människornas ondska som är farligast. Det är de goda människornas tystnad".
Martin Luther King

Ung och ont i magen

Det senaste numret av vårdguiden har en mycket bra artikel om unga med magbesvär. Precis som jag själv har noterat skriver man att det idag finns stora kunskapsluckor hos ungdomar när det gäller egenvård. Läs med fördel artikeln

http://www.vardguiden.se/Documents/Tidningen/Vardguiden%203-09.pdf?epslanguage=sv


Vänliga hälsningar
Åsa-Helena

Vi har alla ett ansvar när det gäller taskig kvinnosyn

Våldtäkter på unga kvinnor är ett ämne som tragiskt nog inte har tappat sin aktualitet. Många har kanske läst Flickan och skulden av Katarina Wennstam och har sedan länge börjat reflektera över den kvinnosyn som genomsyrar de instanser som ansvarar för rättsskipningen nämligen poliser, åklagare, domare och försvarare.  I boken En riktig våldtäktsman- En bok om samhällets syn på våldtäkt, fördjupar sig författaren och man blir minst lika upprörd när man läser denna. Skillnaden är att jag också blir upprörd över mig själv. Wennstam pekar på hur ensidigt vi ser på företeelsen våldtäkt genom en lång rad konkreta exempel.


Vad gör vi föräldrar när vi talar med våra tonåringar, jo vi talar om alla risker de ska låta bli att utsätta sig för men hur många har talat med sin tonårspojke om att ett nej alltid är ett nej och att det faktiskt inte spelar någon roll hur tjejen har klätt sig, betett sig eller hur många hon tidigare har varit med. Hur många har talat om för sina söner att det faktiskt inte spelar någon roll hur fulla de är eller tjejen är, ett nej är alltid ett nej och är man minsta osäker så får man faktiskt vara utan sex den gången. Thats it! Vad gör man istället? Jo man talar med sin tonårsson om  att undvika att hamna i slagsmål, inte åka hem ensam på natten, ta det försiktigt med alkoholen när det är dags för det och att se till att skydda sig om han har sex, för att undvika att få sexuellt överförbara sjukdomar eller att göra tjejen gravid.
Och vad säger föräldrar till sina döttrar? Jo att de ska vara försiktiga när de är ute på krogen och att om de är gamla nog att dricka alkohol, aldrig lämna sin dricka obevakad, man vill inte att de åker kommunalt eller går hem ensamma, man talar om blommor och bin och om sexuellt överförbara sjukdomar och graviditet. Man tittar också på deras klädsel och kommenterar den korta kjolen eller den väl tilltagna urringningen som ytterligare har förstärkts av en sjysst pushup BH. Man talar också om våldtäkt. Man talar om hur dottern ska undvika att utsätta sig för onödiga risker. När jag gick i åttan sa en lärare att man fick ju inte hetsa upp killen för kanske han inte kunde hejda sig!! What!!! Snacka om att beskriva mannen som ett djur. Män är tydligen mycket kåtare än kvinnor och deras drifter ska vi kvinnor ha en förståelse för.
Vad innebär detta då? Jo det innebär givetvis att så länge vi fortsätter med detta absurda resonemang så kommer unga kvinnor även fortsättningsvis att bli kränkta och förnedrade i en av de mest utsatta lägen man kan vara i nämligen som målsägande i en rättssal där målet handlar om våldtäkt. Detta resonemang ger rätt till frågor om målsägandens sexuella preferenser, klädsel och detta gäller då inte bara korta kjolar utan även underkläder (ni vet väl att stringtrosor innebär att man är ute efter sex, bara så att ni vet), tidigare sexuella erfarenheter, m.m. Det blir alltså ytterligare ett övergrepp på en redan utsatt människa. Många gånger bara ett barn. Många gånger får de höra att har varit lösaktiga kanske t.o.m blivit kallade horor m.m.

Ni vet väl att stringtrosor använder man när man vill ha sex och inte för
att slippa fula veck när man har stretchjeans och andra tajta kläder...

Det fina är dock att vi allesammans kan göra något åt dessa sakernas tillstånd genom att rannsaka oss själva och fundera på vad det är för fördomar vi sprider. Här är ett förslag på några punkter:

1. Det har ingen betydelse om någon har klätt sig sexuellt utmanande eller t.o.m. har varit naken. DET GER INGEN MAN RÄTT ATT VÅLDTA! Ingen skulle komma på tanken att tycka att kvinnor skulle bli våldtagna på en nudistbadstrand, varför skulle då kläder ha någon betydelse?

2. Det spelar ingen roll om en kvinna har haft sex med tusen män eller om hon t.o.m. kanske har tagit betalt för sex. ETT NEJ ÄR ALLTID ETT NEJ!

3. Om en kvinna är så berusad att man inte kan tolka vad hon vill SÅ FÅR MAN LÅTA BLI HELT ENKELT!!!


Vad innebär då ett sexuellt övergrepp för en person som har blivit utsatt då? Många tror att det bara är att försöka att gå vidare och glömma men sanningen är att livet trasas sönder av ett övergrepp.

Här är några vanliga konsekvenser av sexuella övergrepp:

Psykologiska problem:
Rädsla, panikattacker, sömnproblem, mardrömmar, irritabilitet, aggressionsutbrott och plötsliga chockreaktioner vid beröring.
Dåligt självförtroende, låg självrespekt och ett förakt för den egna kroppen kan uppstå.
Beteenden som på något sätt skadar den egna kroppen: missbruk, överaktivitet under arbete eller träning, depression eller prostitution kan förekomma

Sociala problem:
Ha föga förtroende för andra människor.
Känsla av att inte ha någon kontroll i relationer

Sexuella problem:
En person som har utsatts för sexuella övergrepp kan ha svårigheter i intima sexuella relationer. Specifika ord, beröringar eller andra sexuella yttringar kan återkalla minnen från övergreppet.
Patientens sexuella lust kan ha minimerats eller helt försvunnit.
Svårigheter att uppnå sexuell upphetsning och orgasm.

Fysiska men:
Magsmärtor, samlagsmärtor, menssmärtor, tarmsmärtor, illamående, huvudvärk, ryggvärk, smärtor i nacke och axlar; kortfattat kan kronisk värk i kroppens alla delar uppstå. Smärtan är ofta oförklarlig.

Ätstörningar är vanliga hos offer för sexuellt utnyttjande.

När en patient reagerar på ett trauma genom att under minst en månad vara så handikappad av sitt lidande att denne inte kan gå till skolan, utföra sitt jobb eller dylikt kan man tala om att patienten lider av ett posttraumatiskt stressyndrom. Denna psykiska störning kan ses som en reaktion på en mycket traumatisk upplevelse och har tre karaktäristiska symptom:

  1. Förnekande och bortträngning,
  2. mentalt återupplevande av traumat och en
  3. förhöjd irritabilitet.  

Förnekande och bortträngning. ; Patienten förnekar eller borttränger den smärtsamma upplevelsen: han/hon försöker undvika specifika situationer eller platser och vill inte prata om händelsen. Senare i livet kan minnen av sexuella övergrepp vara helt bortträngda. De kan ibland hittas vid psykoterapi.

Det är dock svårt att avgöra om sådana återfunna minnen är minnen av verkliga erfarenheter eller minnen av drömmar och fantasier. Denna svårighet kan vara ett problem om man vill åtala den skyldige, men är inte något problem vid behandling med moderna psykoterapeutiska metoder.

Mentalt återupplevande ; Patienten återupplever ofrivilligt minnen av traumat igen via mardrömmar, plötsliga minnesbilder eller oförklarliga fysiska symptom.

Irritabilitet ; Patienten är överkänslig, hetlevrad, överdrivet alert och kan ha sömnsvårigheter.
Faktatexten är hämtad ifrån:
http://web4health.info/sv/answers/sex-abuse-effects.htm


Vill du veta mer om var man kan få hjälp om man har blivit utsatt för sexuella övergrepp så kan du gå in på Riksorganistationen mot sexuella övergrepps hemsida nedan:
http://www.hopp.org/

Kom ihåg att med stöd så går det att bearbeta det trauma man har varit med om och ta livet tillbaka! Se till att få hjälp så snart som möjligt, om du har blivit utsatt.  


Läs med fördel Katarina Wennstams bok om ni inte har läst den!
http://www.bokus.com/b/9789100106379.html?pt=search_result&search_term=en%20riktig 




Vänliga hälsningar Åsa-Helena
Ni vet att ni som alltid är välkomna med synpunkter.


Utställning om smärta

Lite mer upplyftande information om smärta är det faktum att det har pågått och pågår en konstutställning av konstnärer som lider av smärta. Den fysiska utställningen avslutades idag men den virtuella pågår fortfarande. För mer info gå in på nedanstående länk.

http://www.smartguiden.se/galleri/utstallningen.asp

Vänliga hälsningar
Åsa-Helena

Vad händer med alla som hamnar i kläm med försäkringskassans nya hårda linje?

Jag blir väldigt beklämd när jag nu ser konsekvenserna av försäkringskassans nya hårda linje när det gäller sjukersättning. Nu ska människor som redan ha ett stort lidande med kronisk smärta behöva leva på försörjningsstöd. Få smärtpatienter kan bevisa att de har ont genom röntgen, MR, provtagning m.m. och räknar därmed inte som sjuka. I en debattartikel i Dagens Medicin skriver en läkare att Försäkringskassans nya regler när det gäller sjukintyg har skapat oacceptabla arbetsvillkor för läkarna som inte hinner med. Svåranvända datasystem bidrar ytterligare till arbetsbelastningen. Läkaren skrev också att tre läkare i Södermanland hade begått självmord. Försäkringskassans läkare ser de aldrig röken av och de ratar ofta sjukintyg och gör bedömningar utan att ens ha träffat patienten. Försäkringkassans handläggare har inte heller tillräcklig kompetens för att göra medicinska bedömningar men lägger sig ofta i hur patienterna har utretts och behandlats av läkarna.
På grundval av ovanstående dystra verklighet så får man verkligen hoppas på att stora satsningar nu görs på forskning om hur man kan diagnosticera och få fram "bevis" för att en patient har en smärtsjukdom. Frågan är bara hur de ska överleva fram tills dess?


RSS 2.0