Friskfaktorer och Formsnack

Halloj alla!

Hoppas att ni har en fin dag i snötråket. Tycker att det känns helt onödigt med mer snö nu, men jag vet ju att det finns en hel del som gillar den. Särskilt småkrabaterna så varsågod jag biter ihop för er skull. Och ni som kör bil. Kör försiktigt!!

Idag är jag så glad och lycklig över att kunna säga att nu ÄNTLIGEN är mitt manus klart och ska lämnas till bästa lektören svärmor, samt till några vänner för läsning. Jag kommer inte berätta så mycket mer om boken i nuläget, men jag kan i alla fall säga att det är en viktig bok oavsett vad man tycker om min förmåga som författare. När det gäller utgivningen så är det inte klart med hur jag kommer att göra. Jag kommer nog först att vända mig till några förlag, men kommer att ge ut i mitt egna om jag inte få napp, för jag vill inte att mitt manuskript ska bli liggande för länge. Jag kommer inte vara så försiktig när det gäller att använda mig av mitt nätverk den här gången, så jag varnar er alla: jag kommer att be om er hjälp med marknadsföringen så att ni sprider ordet och jag kommer att bli tjatig när det drar ihop sig. Jag tycker att jag är jobbig redan nu som skriver detta, så ni förstår säkert att jag kommer att kliva way out of my comfort zone, när det blir dags. Men jag tänker att det är så himla onödigt att skriva en bok, om ingen får veta att den finns.

Och med det sagt kommer jag osökt in på just det som jag har kommit att värdera allt mer, nämligen tid. Med tid kommer möjlighet till reflektion och jag har använt det utrymme till att läsa lite filosofi. Och mitt i det så startade programserien Idévärlden. Har ni sett den? Om inte, gör det! Godis för själ, hjärta och hjärna. Programledaren Eric Schüldt bjuder in en gäst som ska driva en tes, plus två opponenter. De har en timme på sig, så att de medverkande ska få tid att utveckla tankar som är mer komplicerade än vad som ryms i korta utsagor på Facebook eller Twitter. Härligt med ett program där människor får tala till punkt. Här är de olika temana. Mina favoriter är del 1 och del 5 som just tar upp de tankar jag själv har kring det vettiga i att vi människor arbetar alltmer och allt fortare i ett ekorrhjul som bara tycks öka i hastighet och en konsumism som är miljömässigt ohållbar. Avsnitt 7 och 8 har inte sänts ännu.

Del 1 av 8: "Arbetssamhället gör oss till slavar."
Sociologen Roland Paulsen om tomt arbete och meningslösa jobb. Åsa Linderborg och Eva Uddén Sonnegård opponerar mot Paulsens teorier.

Del 2 av 8: "Negativt tänkande gör världen bättre".
Filosofen Ida Hallgren om det positiva tänkandets förbannelser. Johan Norberg och Martin Nyström opponerar mot Ida Hallgrens resonemang.

Del 3 av 8. "Den högre utbildningen i Sverige befinner sig i fritt fall."
Historikern Dick Harrison går till storms mot bildningsföraktet i dagens samhälle. Konstprofessorn Gertrud Sandqvist och filosofen Lisa Folkmarson Käll synar hans tes.

Del 4 av 8. "Sekulariseringen är kristen".
Teologen Bengt Kristensson Uggla argumenterar för att vår sekulära välfärdsstat i själva verket ett samhälle djupt präglat av kristna värderingar. Mot denna slutsats vänder sig Göran Greider och sekulariseringsforskaren Eva Hamberg.

Del 5 av 8. "Kapitalismen är ohållbar".
Författaren Kajsa Ekis Ekman driver tesen att det kapitalistiska systemet bör skrotas, eftersom det både är djupt orättvist och leder till en klimatkatastrof. Hon blir bemött av den liberale författaren Mattias Svensson och nationalekonomen Johanna Möllerström.

Del 6 av 8. "Sverige är strukturellt rasistiskt".
Professorn i kulturgeografi Irene Molina förklarar med hänvisning till sin forskning att Sverige präglas av en rasistisk ideologi. Filosofen Torbjörn Tännsjö och den liberala opinionsbildaren Amanda Sokolnicki argumenterar för andra sätt att se på rasismens utbredning.

Del 7 av 8 ”Det ska göra ont att leva” 
Filosofiprofessorn Fredrik Svenaeus gör upp med de senaste årens diagnosticerings- och medicineringshets i kampen mot psykisk ohälsa. Psykiatern Åsa Nilsonne och psykoanalytikern Per Magnus Johansson ger sina perspektiv på hur vi bäst förstår det psykiska lidandet.

Del 8 av 8 ”Nationalismen är livsfarlig”
Idéhistorikern Sven-Eric Liedman varnar för farorna med den framväxande nationalismen. Mot tesen ställer statsvetaren Katarina Barrling och historikern Lars Trägårdh vikten av att lyfta fram det som är positivt med nationalism.

Jag blev så inspirerad av Sociologen och författaren Roland Paulsen att jag köpte hans bok Arbetssamhället- Hur arbetet överlevde teknologin, som han skrev innan boken Vi bara lyder som fått så stor uppmärksamhet, och lusläste den. Ifrån ett historiskt avstamp får man följa de olika filosofiska och politiska strömningar som lett fram till dagens åtminstone för mig obegripliga utveckling. Mycket allmänbildande får jag lov att säga. Och jag inser hur indoktrinerad jag har blivit av de starka kapitalistiska krafter, med arbetslinjen som yttersta bevis på detta, som alltmer har kommit att prägla vårt samhälle.

Den nationalekonomiska marknadsjämviktskurvan där skärningspunkten mellan utbud och efterfrågan visar på marknadsjämvikten har präntats in så att den nästan betraktas som en naturlag. Konsumismen har blivit det allena saliggörande som innebär att människor ska förmås känna sig ständigt otillfredsställda genom skapande av nya behov. En konsumism som bygger på slit och släng där varor nu produceras med en tydlig tanke på att de ska ha ett dödsdatum istället för att producera hållbart.  

Som kurator och psykoterapeut får jag ständigt rapporter hur människor har det i sin tillvaro och inte minst på sina arbetsplatser. Det har blivit allt tydligare hur tempot och klimatet har hårdnat. Facket tycks ha fått allt mindre att säga till om medan HR avdelningar tycks ha som främsta uppgift att hålla de anställda i herrans tukt och förmaning och dessutom utgöra försvarsadvokater åt cheferna, medan den anställde får sitta själv på mötena och i bästa fall flankerad av en företagsläkare som har fått sitt uppdrag ifrån företaget. Hur rättssäkert är det om jag får fråga?

Och vad händer med en anställd som blir sjukskriven för stress och utmattning? Ofta får de ett rent helvete. Försäkringskassan begär ständigt in kompletteringar och hotar med att dra in ersättningen för uppenbarligen har andelen utmattade människor ökat i så stor utsträckning att det blir för dyrt för samhället. Företaget å sin sida sätter snabbt i gång med en process där man så snabbt som möjligt vill fastställa att alla rehabåtgärder är uttömda.

Efter 180 dagar ska individen matchas mot hela arbetsmarknaden. Så en akademiker som ägnat tio år åt studier med en miljon i utbildningskostnader skulle efter 180 dagar ta vilket jobb som helst. Som om en utmattning skulle bli bättre någon annanstans. Har Försäkringskassan överhuvudtaget någon aning om hur allvarlig en utmattning är och hur otroligt svårt utmattade individer har det med inlärning och vilket stort stresspåslag de får av nya situationer. Nej troligen inte. Var är humanismen kan man fråga?

Människor har blivit slit- och släng varor som snabbt köps ut i överenskommelser som är sekretessbelagda. Det är därför vi inte får höra talas om dem. Försäkringskassan vill nu ha egna läkare. Det har de ju prövat tidigare och jag betackar mig för den sortens köpta läkare vars enda målsättning är att neka individer rätt till sjukpenning och sjukersättning. Har vi inte lärt av de skräckexempel och det lidande som drabbade människorna då det begav sig. Ska vi verkligen göra om samma sak igen? Finns det inte några politiker med patos kvar?

Jag har då inte heller tagit upp det direkta missbruk som sker med praktikplatser och arbetsmarknadsåtgärder m.m. där företagare har satt i system att exploatera människor som behöver komma in på en allt hårdare arbetsmarknad.  

Roland Paulsen framhåller det absurda i att vi tycks arbeta allt mer trots att teknologins har lett till att vi producerar så mycket att vi samtidigt måste ”skapa jobb”. (Där f.ö. det s.k. FAS 3) kan ses som en vidrig effekt av detta, min anm). Många av dessa arbeten är helt meningslösa framhåller han. Istället borde vi kunna arbeta mindre.

Kajsa Ekis Ekman satte fingret på det som många av oss reagerat över nämligen hur Sverige har gått ifrån att vara en blandekonomi med socialism och kapitalism till att bli alltmer kapitalistiskt med horribla klyftor som resultat där en procent äger 40 procent av börsen, två procent är VD:ar, styrelseordföranden och högre chefer. Sex procent är företagare med få anställda. 90 procent är lönearbetare, vilka inte äger produktionsmedlen utan säljer sin arbetskraft. Åtta personer äger mer än halva världens tillgångar. Ekman framhåller hur detta kapitalistiska system är djupt orättvist och dessutom är miljömässigt ohållbart.

Oj då kanske någon tänker, nu har människan gått och blivit vänsteraktivist. Nädå, jag kan försäkra att jag är samma politiska vilde som vanligt och jag tar bara till mig det som känns rättvist. Så enkelt är det.

Thaiboxning med flocken= 100 procent träningsglädje
Självklart har det blivit massor av thaiboxning nu när vi är en fri glad flock som bara tränar med träningsglädjen som drivkraft. Det har också blivit sån skillnad på kvaliteten på träningen och det känns som att jag utvecklas så mycket fortare nu och det är kvalitet rakt igenom med Jenny som coach.   

En del av den fantastiska flocken jag får tillhöra. Så sjukt tacksam...  

 

 

Vid ett sparringpass fick jag (inte helt oväntat) en fet smäll på näsan och kände att något inte riktigt kändes som förut:-) Så givetvis bad jag en kollega på arbetet kolla och skriva en remiss för DT. Läkaren som hade kollat plåtarna sa att jag hade fått en spricka men man behövde inte göra något för allt lg bra och näsan var rak och fin. Det tyckte jag var så roligt för det var den ju inte innan:-) Jag vill också passa på att inflika att jag har en mycket bättre guard nuförtiden:-):-) 

Rak och fin näsa. Det ni! Synd att det inte går så bra att andas genom den just nu...

 

En viktig fråga som ansluter till det tidigare ämnet angående arbete och den minskade socialismen är bostadsfrågan och den har blivit onödigt komplex tack vare alla ombildningar till bostadsrätter, för nu har vi en grupp människor som är jätterädda för bostadsbubblan som kanske riskerar att spricka om det byggs för många bostadsrätter. Men! Hur många av oss svenskar tycker att det är rätt att människor ska bo på gatan? Nu talar jag inte om andra medborgare, utan i första hand svenskar med medborgarskap eller uppehållstillstånd? Kan någon lägga sig i sängen med huvudet på kudden och tänka att det är helt ok, att jag ligger här i min varma säng medan mängder med människor ligger ute och fryser i vinterkylan utan någon fast plats att kalla sin?

En person som har fått nog är Jeanette Höglund som arbetar som väktare och blev känd för svenska folket i dokumentärserien Tunnelbanan. Hon har startat projektet Vid din sida där hon arbetar för att hjälpa äldre hemlösa människor i Stockholm. En helt fantastisk insats gör hon. Kolla in hennes Facebooksida: https://www.facebook.com/viddinsidastockholm/  Min fina vän och coach Jenny följde med Jeanette en kväll och fotade och här är en av hennes bilder.

Foto: Jenny Krigsman Creative Soul Media

Nu planeras det för marknadsanpassade hyror och denna tanke står Liberalerna för. Trevligt! Vilken fin integrationstanke! Problemet är att det skulle medföra en 63 procentig ökning av kostnaderna för boendet. Vem ska ha råd att bo i Stockholm? Och det värsta av allt är att de påstår att detta skulle öka tillgången på bostäder. Så om Ulla som är pensionär råkar bo i ett område som har blivit populärt så ska hon ta sitt pick och pack och flytta. Ulla som har betalat sin bostad flera gånger om med alla åren av inbetald hyra ska alltså straffas! Vilken vidrig ideologi!

Vad vi behöver är att hitta sätt att bygga billigare OCH tänka långsiktigt och stilla profithungern. Upprepade gånger har vi läst i pressen om hur flera intressenter som vill bygga hyresrätter nekas mark till det! Men det är säkerligen tilltalande för somliga att hålla befolkningen skuldsatt med banklån för flera miljoner så att de är tvingade att fortsätta sitt slavande resten av livet. Och det är ju så viktigt för människor att ha en sysselsättning för de kan ju varken tänka eller sysselsätta sig själva…

Nu ska jag snigelchilla och äta lite korv stroganoff som Svenne har lagat åt mig så att jag inte ska svälta ihjäl när han är på jobbet. Ja, jag drog högsta vinsten i kärlekslotteriet, så mycket kan jag säga.

Ha en toppenfin kväll och kolla in Idévärlden, för om vi ses kommer jag garantera vilja diskutera de ämnena med er (Jag KAN ha snöat in...) Men oroa er inte det brukar gå över :-)

Kram Åsa-Helena