Sjuk igen - men har bra koll på TV
Nu är jag hemma och är sjuk – igen!! (Det är nästan bara vid dessa tillfällen jag hinner att blogga.) Nu har jag haft förkylningar och infektioner av och till i två månader och jag håller på att bli galen. Herregud, vilka arbetsinsatser som krävs för att man ska få hjälp på vårdcentralen. En tid går alltid bra att få, men en grundlig utredning - glöm det. Det känns som att Sverige helt har tappat greppet när det gäller en human sjukvård. I synnerhet primärvård. Ju slarvigare utfört arbete desto fler läkarbesök och mer intäkter. Jag träffar aldrig samma läkare på min vårdcentral utan det är alltid nya ansikten. Känslan jag får är att jag skulle vilja slita av mig tröjan i väntrummet, för att slippa läkarens otåliga väntan på att jag ska få av mig kläderna på rekordtid. Det är sällan som jag känner mig så övergiven som när jag går till läkaren. Nu senast frågade jag läkaren vad det kunde bero på att jag har varit sjuk så här länge. Då svarade hon: ”Du borde äta mer frukt och grönt!!!” Hon har aldrig träffat mig och hon vet definitivt ingenting om mina matvanor, men jag borde äta mer frukt och grönt?!!” Jag började faktiskt skratta.
Nåväl det är inte synd om mig. Jag har fått penicillin och hoppas tillfriskna snabbt nu. Jag har också blivit väldigt insatt i de olika TV-program som visas. Alltid något:-) I Marys Bottomline på kanal 8 får man följa Mary Portas försök att blåsa liv i den brittiska tillverkningsindustrin. Medan både transportkostnader och utländska arbetskostnader ökar vill hon inrätta en ny produktionslinje för trosor tillverkade i Storbritannien. Maria vill att konsumenterna ska förstå värdet av att köpa brittiska produkter: lokal kompetens, nya jobb, stolthet över landets historia. Det ligger så mycket klokhet i detta. Genom att vi konsumenter så ofta väljer det billigaste drabbas den inhemska tillverkningen som inte kan producera så billigt. Den inhemska tillverkningen läggs ned och istället gynnar vi exploateringen av människor som får arbeta under slavlika förhållanden, för att priserna ska hållas nere. Mary uttryckte något som var så klokt. Människor så inte har råd ska inte behöver må dåligt över att handla billigt men vi som kan betala 30 spänn för en caffelatte kan gott betala några kronor extra för våra kläder (i det här fallet trosor). Jag blev så inspirerad av hennes idéer så nu måste jag följa serien.
