Ett besök på vårdcentralen belyser en sorglig utveckling
Var i morse på vårdcentralen där jag är listad och fick en påminnelse om hur torftigt ett läkarbesök är idag. Jag hade bokat tid för att få en grundlig utredning av min trötthet och kraftlöshet. Jag hade särskilt sagt till att jag behövde en lite längre tid för att jag hade mycket att diskutera. Jag hade förberett mig noga och skrivit upp alla mina symptom och mina undringar. Redan efter någon minut såg jag att den kvinnliga läkaren började se stressad ut. Jag kunde riktigt se hur hon tänkte SKIT OCKSÅ! Det blir ju flera remisser och det som tar så himla lång tid att fixa!
”Ja det var mycket det. Det blir svårt att hinna med på en akuttid” sa hon med en bister min.
”Akuttid? Men jag bokade ju tiden för två och en halv vecka sedan och sa särskilt till om att det var mycket att gå igenom”
”Morgontider är akuttider” upplyste hon mig om.
”Jaha?”
”Du radar ju upp en massa saker och jag måste faktiskt ställa en hel del frågor till dig också.”
”Absolut! Var så god!”
Sedan följde en lång rad frågor om mina tidigare undersökningar och när dessa var osv. Men allvarligt talat, vem kommer ihåg när man gjorde sin senaste gastroskopi om man har gjort så många som jag under årens lopp?
Till slut blev jag lite trött och bara svarade att jag faktiskt inte mindes. Jag upplyste också den kvinnliga läkaren om att jag alltsedan jag listades på vårdcentralen för femton år sedan ALDRIG har träffat samma läkare. Då log läkaren lite ansträngt.
Min ryggkota i bröstryggen klämmer på en nerv sedan många år tillbaka och nu ville jag ha en remiss för röntgen och se hur det står till med detta. Det kunde läkaren inte ta itu med idag utan det fick jag boka ny tid för. Hon ville undersöka detta mer ingående. Detta kan jag köpa. Om hon vill undersöka detta GRUNDLIGT vill säga.
Efter knappa 10 minuter var jag ute igen och jag skulle nu ta en nummerlapp och vänta på provtagning. Vilka prover som var beställda fick fråga provtagningssköterskan om. Hon berättade om några stycken men sa att det var en hel massa. Det är som om vi patienter inte ens behöver vara delaktiga.
Det hela känns så oerhört fattigt. Om man nu har en vårdcentral där personalomsättningen är så hög att man som patient inte kan ha en s.k. PAL (patientansvarig läkare) vem blir då ansvarig? Och varför tar man inte och läser journalen innan, så att man vet lite om patientens historia och kan ägna sig åt en aktuell anamnes istället för att ställa tusen frågor om det gamla?
På det här sättet blir vården oerhört ineffektiv och det är så tydligt att man ifrån vårdcentralens sida bara är intresserad av att få tillräckligt många patientbesök. Familjeläkarens tid är förbi och i Läkartidningen konstaterar man att patienterna ofta är mycket pålästa nuförtiden, tack vare Internet. Nej, skulle jag vilja påstå, för att vi patienter inte känner oss trygga med våra läkare. Det finns inte längre någon som ser till helheten så vi är tvungna att leta efter information på egen hand. Det är min slutsats. Varför det har blivit så här är inte för att vi har privatiserad vård, nej det beror på att vissa aktörer är förbaskat snikna och ska ha feta vinstmarginaler. 
Jag vet att det går att bedriva privat vård på ett bra och patientorienterat sätt. Jag jobbar nämligen själv på en sådan enhet. Och jisses vad jag stolt och tacksam jag är för det!
Hälsningar Åsa-Helena