Existentiella frågor i mångkulturell psykiatri.
I arbetet med människors psykiska ohälsa finns det oändligt mycket att lära sig och det är ju det som är tjusningen med arbetet. Det blir helt enkelt aldrig tråkigt eller rutinmässigt. Tungt kan det bli men aldrig tråkigt. Har precis varit på en konferens/utbildningsdag på Transkulturellt centrum i Stockholm och är full av nya tankar och intryck. Temat var hur alla människor utvecklar system för att skapa mening. Det kan röra sig om trossystem, värderingssystem och ritualiserande system. Man talar ofta om kulturellt perspektiv lite slarvigt men vad är detta? Ett sätt att se på det är att vi har följande komponenter: den biologiska, den psykologiska, den sociala och den ekologiska och den kanske viktigaste av dem alla - den existentiella meningsskapande. Utan fungerande strategier och meningssystem är det mycket stor risk att vi drabbas av psykisk ohälsa.
Ofta glömmer vi behandlare bort att ordentligt utforska den här dimensionen, trots att den är en mycket viktig hälsofaktor som ofta både utgör copingstrategi och hopp för individen. En person som ser religionen som sitt stora fundament och som drabbas av depression eller livskris kanske har slutat att utöva sin religion så som han eller hon egentligen vill. I den kognitiva psykoterapin ingår beteendeaktivering som en viktig komponent. Att åter börja utöva sin religion i enlighet med sina värderingar kan ju också ses som en viktig och värdefull beteendeaktivering.
Detta och mycket till avhandlades under eftermiddagen och det blev mycket intressanta tankeutväxlingar. Jag blev verkligen inspirerad och tackar arrangörerna och föreläsarna Valerie DeMarinis och Inger-Johanne Larsson för en givande eftermiddag.
Åsa-Helena