Del 34 en känslofokuserad analys
Föregående avsnitt var väldigt kognitivt inriktat och därför tänkte jag att det kunde vara på sin plats med en mer känslofokuserad modell.
I del 29 psykoterapeutiska modeller och modern psykoterapiforskning gick jag igenom olika psykoterapeutiska modeller och bland dessa denna modell. Att arbeta psykoterapeutiskt med känslor innebär att man arbetar med dessa i mötet i realtid och försöka fånga så många dimensioner som möjligt såsom det anknytningsmässiga, det erfarenhetsmässiga och det relationella. Man utforskar lager för lager och söker efter s.k. kärnaffekter d.v.s det som finns under en obehagskänsla såsom ångest, uppgivenhet eller raseri m.m.Därför blir det lite platt med denna teoretiska modell ensam, men förhoppningsvis kan den ändå tillföra ytterligare en viktig aspekt nämligen de livsviktiga känslornas betydelse för vårt beteende och mående.
Några exempel på onda cirklar gällande mat kan vara att man på undvikande sidan stänger av och hetsäter eller äter skräpmat som man egentligen inte vill äta istället för att hitta andra sätt att få ett välbefinnande på. Detta leder ofta till känslor av skam, skuld, uppgivenhet och sorg. En förbättrad självkänsla (ökad grad av stolthet) skulle kunna leda fram till att individen också prioriterar sig själv mer och därigenom visar sig själv högre grad av omsorg. Ett annat exempel är individer som har svårt att säga nej för att de tex känner skuldkänslor om de gör det. Att ha svårt att säga nej innebär ofta en känsla av att inte ha kontroll samt minskat egenvärde.
För att kunna komma vidare måste man först förstå hur det hänger ihop. Kom ihåg att dina strategier som du har burit med dig genom livet någon gång har varit hjälpsamma och en fungerande copingstrategi. Problemet är bara att det som har varit hjälpsamt eller den enda vägen förr inte behöver vara det nu. Ofta hör jag mina pateinter säga: Hur har jag kunnat vara så dum? Det här är inte någon bra väg att gå och inte särskilt rättvist heller. Under alla mina år som coach, personlig tränare, kostrådgivare och psykoterapeut har jag aldrig mött en människa med ologiska copingstrategier. Ett mobbat barn som tröstar sig med godis eller ett kränkt barn som måste hävda sig. En konflikträdd vuxen som haft en pappa som blev rosenrasande och därmed gett aversion mot arga människor. Ett barn som fått kärlek om det har varit duktigt vill givetvis prestera för att få mer kärlek. En tonåring som får respekt när han är tuff och kaxig kommer förmodligen fortsätta att vara det tills hen möter på patrull. Allt har sin förklaring, så titta på dina beteenden med vänliga förstående ögon och välj istället att säga att den där strategin behövde jag då men jag behöver den inte idag, jag kan hitta en bättre.
Hur skulle din modell se ut? Vilka är dina obehagliga känslor som du brottas med och vad ägnar du dig åt för typer av undvikanden för att slippa dessa.
