Salvor, thaiboxning och filosofiska funderingar
Gårdagsmorgonen började med en psykoterapipatient och därefter begav jag mig på jakt efter salvor och sporttejp på apoteket för att få bort smärtan i min fot som har blivit väldigt störande. Jag måste verkligen bli bra i foten fort, för jag måste vara fit for fight till Thailand.
Här är samlingen jag kom hem med…
Därefter passerade jag favvofiket Rittan för lite lunch och latte. Där träffade jag duktiga, filosofiska författaren Einar Askestad och ascoola, skickliga koreografen och solodansaren Virpi Pahkinen. Einar har nyligen skrivit en artikel i en debattserie i Svenska Dagbladet om identitet, som är mycket intressant. Jag har läst alla artiklarna nu så här efteråt.
Håkan Lindgren menar att identiteten leder till getton. Områden där man helt enkelt genom att bejaka den egna identiteten hos gruppen utan krav på anpassning, samtidigt utestänger gruppen och dömer den till evigt utanförskap.
Einar avslutar sin text:
”Identiteten är ingenting godtyckligt. Den är ingen lek. Den är förutsättningen för att finnas till. Detta gäller grek som portugis, och detta gäller svensken, vare sig han vill det eller inte. Utan grupptillhörigheten finns över huvud taget inte den individ som tas för given. Och till sist, Håkan Lindgren, det är inte identitet som skapar getton, getton är resultatet av förvirring och tragedi. Av förlusten av ett hem.”
Hur mycket jag än personligen tilltalas av tanken att kunna vara en helt fri individ som är befriad från alla de eventuella bojor en tillhörighet för med sig, inser jag att jag ändå bär med mig den. Mitt perspektiv är kanske inte lika filosofiskt, och jag har kanske inte heller den filosofiska kunskap som krävs för att helt förstå resonemanget, men någonstans i mitt läsande av debattext nr 1 av Håkan Lindgren drabbas jag av en stark känsla av att befinna mig på ett gungfly. Är det inte en illusion att tro att vi kan skaka av oss våra identiteter. Ett psykologiskt bias i sig? Vi kan säkerligen ha många identiteter, men inga?
Nathan Hamelberg summerar sin artikel: ”Där har vi nyckeln, att se identiteter, men skapa politik som överskrider dem och ser gemensamma intressen” Well spoken!
Jag berättade för Virpi om min värkande fot och lade till att sådant visste väl hon allt om i hennes yrke. Hennes svar förvånade mig då hon sa att folk ofta frågade henne om hon inte hade mycket skador och besvär men hon hade inte alls ont i sin kropp. Där ser man vilka föreställningar man har!
Därefter passerade jag favvofiket Rittan för lite lunch och latte. Där träffade jag duktiga, filosofiska författaren Einar Askestad och ascoola, skickliga koreografen och solodansaren Virpi Pahkinen. Einar har nyligen skrivit en artikel i en debattserie i Svenska Dagbladet om identitet, som är mycket intressant. Jag har läst alla artiklarna nu så här efteråt.
Håkan Lindgren menar att identiteten leder till getton. Områden där man helt enkelt genom att bejaka den egna identiteten hos gruppen utan krav på anpassning, samtidigt utestänger gruppen och dömer den till evigt utanförskap.
Einar avslutar sin text:
”Identiteten är ingenting godtyckligt. Den är ingen lek. Den är förutsättningen för att finnas till. Detta gäller grek som portugis, och detta gäller svensken, vare sig han vill det eller inte. Utan grupptillhörigheten finns över huvud taget inte den individ som tas för given. Och till sist, Håkan Lindgren, det är inte identitet som skapar getton, getton är resultatet av förvirring och tragedi. Av förlusten av ett hem.”
Hur mycket jag än personligen tilltalas av tanken att kunna vara en helt fri individ som är befriad från alla de eventuella bojor en tillhörighet för med sig, inser jag att jag ändå bär med mig den. Mitt perspektiv är kanske inte lika filosofiskt, och jag har kanske inte heller den filosofiska kunskap som krävs för att helt förstå resonemanget, men någonstans i mitt läsande av debattext nr 1 av Håkan Lindgren drabbas jag av en stark känsla av att befinna mig på ett gungfly. Är det inte en illusion att tro att vi kan skaka av oss våra identiteter. Ett psykologiskt bias i sig? Vi kan säkerligen ha många identiteter, men inga?
Nathan Hamelberg summerar sin artikel: ”Där har vi nyckeln, att se identiteter, men skapa politik som överskrider dem och ser gemensamma intressen” Well spoken!
Jag berättade för Virpi om min värkande fot och lade till att sådant visste väl hon allt om i hennes yrke. Hennes svar förvånade mig då hon sa att folk ofta frågade henne om hon inte hade mycket skador och besvär men hon hade inte alls ont i sin kropp. Där ser man vilka föreställningar man har!
Coola Virpi Pahkinen
Idag har jag varit på sparring och efterföljande fysträning. Det känns som de personliga träningspassen med Therese Snell har gett resultat, för idag hände något stort. Jag fick beröm av både Peter och Bow. Det känns fantastiskt roligt för jag vill ju verkligen utvecklas. Tyvärr lyckades jag göra en pushkick rakt på en armbåge med min onda fot. Vi får ju inte dra ihop armbågarna när vi möter dessa sparkar men ack så lätt det är hänt och givetvis hände det mig... Men men jag har inte ont nu och det är huvudsaken.
Duktiga pedagogiska och tålmodiga Therese
Fick beröm av tränarna. Så här glad blev jag då...☺
Efter det var det fys med Clara och vi körde ett roligt pass där vi gjorde sju reps av sju övningar i sju varv. Det var mycket jobbigare än vad jag trodde så nu har jag riktigt goa förkänningar om en rejäl träningsvärk i morgon.
Imorgon blir det PT för Therese och nyss ringde vännen Jimmy och frågade om vi skulle boxas i morgon, vilket jag givetvis sa ja till. Så om inte något tillstöter kan det bli två bra pass imorgon. Det passar mig utmärkt för jag vill komma i form och utnyttja min nyvunna frihet och tid.
Älskade One Chai. My safe haven...