Friskfaktorer och Formsnack

Så var jag iväg på heldagsseminariet om de nya spelreglerna för sjukskrivning och rehabilitering. Det var intressant att lyssna på de olika föredragshållarna men jag slogs ganska tidigt av att man genomgående höll ett "från ovan perspektiv" på de här viktiga frågorna. Det blir nämligen så enkelt att bygga system när man inte med egna ögon behöver se hur sjuka människor kommer ikläm i det. Anna Hedborg har utrett arbetsförmågefrågan och hon konstaterar att det har varit en grannlaga uppgift. Och precis som någon konstaterade så är ju det här med sjukersättning och arbetsförmåga numera en politisk fråga och ingen medicinsk fråga. Och kanske är det bra, jag vet inte, för det tycks ändå inte spela någon roll för klyftan mellan Försäkringskassans bedömningar och läkarnas är fortfarande avgrundsdjup. 

Och INGEN av talarna tog upp vart alla människor som inte bedöms ha en arbetsförmågenedsättning som kommer att bestå hela livet ska ta vägen. För detta är ju nämligen kravet för sjukersättning. Ingen representant ifrån Arbetsförmedlingen var där och det var verkligen synd, för det är ju de som ska ta emot alla dessa människor som plötsligt anses arbetsföra. De ska "matchas mot den öppna arbetsmarknaden" och ingen har en aning om hur detta ska gå till. Vi har arbetslöshet för friska och välutbildade personer och nu ska alltså långtidssjukskrivna människor med arbetshinder ut i arbetslivet??? Inte heller diskuterades den enskildes möjligheter att få en rättssäker överprövning av ett avslag på sjukersättning. Jag kan inte för mitt liv förstå varför vi skattebetalare ska betala för dyra rehabiliteringsutredningar och undersökningar och specialistutlåtanden om de ändå inte har någon betydelse för prövning av sjukersättning.  

Jag lovade några av mina kroniska smärtpatienter att jag skulle ta upp detta när jag fick chansen och det gjorde jag också. Tyvärr fanns inga svar på frågan men jag blev under pausen kontaktad av en av talarna som hade skrivit ett debattinlägg om detta i tidningen Dagens Medicin. Han beklagade också att de här frågorna inte togs upp under seminariet.

Det trista är också att det finns många personer som tidigare har erbjudits förtidspension men som istället har velat arbeta i den utsträckning de har klarat av det. Dessa människor har idag förvandlats till helt friska individer på ett trollslag. Sjukersättning kan de glömma. Försörjningsstöd är vad dessa människor har att vänta sig.
Sensmoralen blir inte något vidare i det fallet.  Tyvärr finns det fuskare och folk som utnyttjar och har utnyttjat vårt trygghetssystem, det vore naivt att påstå något annat, men det sorgliga är att det nu är helt andra personer som får betala för detta.

Seminariet sändes idag torsdag 12/11-09 på SVT play och det finns inspelat att titta på på deras hemsida. Här är några av presentationerna

http://svtplay.se/v/1768503/24_direkt/nya_regler_for_sjukskrivning_-_marianne_granath__skl?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,1768507/sb,k108208,1,f,-1

http://svtplay.se/v/1768747/24_direkt/nya_regler_for_sjukskrivning_-_anna_hedborg__regeringens_utredare?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,1768503/sb,k108208,1,f,-1

http://svtplay.se/v/1768647/24_direkt/nya_regler_for_sjukskrivning_-_svenskt_naringsliv_och_lo?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,1768747/sb,k108208,1,f,-1

http://svtplay.se/v/1768772/24_direkt/nya_regler_for_sjukskrivning_-_lars_hjalmarson__svensk_foretagshalsovard?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,1768647/sb,k108208,1,f,-1

http://svtplay.se/v/1768758/24_direkt/nya_regler_for_sjukskrivning_-_bettina_kashefi__m____debatt?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,1768772/sb,k108208,1,f,-1

 

Ha det gott!

Vänliga hälsningar
Åsa-Helena

Jag tänkte följa upp mitt tidigare inlägg med att ge en beskrivning av hur detta kan drabba en olycksdrabbad individ.
En dotter till en god vän råkade ut för en trafikolycka i somras. Hon skadade sitt knä mycket illa och blev förd till ett lasarett "någonstans i Sörmland". Jag kallar henne hädanefter för patienten för enkelhetens skull. En väninna till patienten följer med i ambulansen. När de har åkt en bit stannar ambulansen och personalen säger åt väninnan att kliva ur ambulansen eftersom hon inte är anhörig. Väninnan vägrar och patienten gråter och vädjar att väninnan ska få följa med. Väninnan vägrar hårdnackat att kliva ur ambulansen och ambulanspersonalen ger upp och låter henne följa med. Den första reflektionen. Var detta agerande ifrån ambulanspersonalen någonting som gagnade patientens välbefinnande? Knappast!!!

Väl inne på sjukhuset kommer även en ytterligare ambulans med ännu en skadad kamrat till patienten. Personalen suckar högt och säger att hade inte det här hänt så hade de kunnat gå hem nu!!!!
Patienten lider av sprutfobi men detta tar man ingen notis om utan blir istället arga på henne.
Patientens mamma får inte prata med patienten och vårdpersonalen berättar ingenting för henne om hur illa skadad hon är. Man hänvisar till sekretess. Det hade varit en enkel sak att snabbt fråga pat. om det var ok. men istället väljer man att framstå som en "byråkratisk vägg". Min väninna lyckas istället att få kontakt med pat.s väninna som själv är mycket chockad och bara kan få fram att patienten lever men mycket mer vet hon inte eftersom knäet är som "köttfärs". Var detta agerande till gagn för patienten eller hennes anhöriga? Knappast!!!
Patienten opereras så småningom efter en lång rad av motsägelsefull information. Man dividerar över hennes huvud om hur länge hon ska ligga kvar på sjukhuset och när det väl är dags för pat. att ta sig hem till Stockholm menar man att hon ensam och gipsad utan tillstymmelse till möjlighet att kunna gå skulle ta sig hem själv!! Hon får vädja sig till att få sjukresa. Man lämnar mycket motvilligt ett par kryckor till henne. 
Någon kuratorskontakt fick hon inte och inte heller hjälp med rehabilitering och sjukgymnastik. Allt detta skulle hon ordna med själv, och ingen ville ta emot henne!!! Detta har fått till följd att hon ännu inte kan gå och hon mår mycket dåligt psykiskt. 
Till sist fick de tag i en sjukgymnast men nu ska hon sluta. Man fick också kontakt med en psykolog till slut. En ung man som bara sitter tyst och får patienten att bli mycket illa till mods. Förmodligen är han nyutexaminerad och har blandat ihop begreppen psykoterapi och psykosociala samtal vid krisbearbetning. 

Jag tycker att det här visar en rad komponenter som är vanligt förekommande inom vården: 
Några empatilösa människor som med enkla medel lyckas förvärra för en redan utsatt patient. Förhoppningsvis är dessa människor utmattade och inte empatilösa av naturen men fan vet. 
Det psykosociala omhändertagandet existerar inte. En sådan basal sak som en kuratorskontakt erbjuds inte. Det är USELT!!!
Detta ledde till att patientens rehabilitering kraftigt försenades och det fick henne dessutom att känna en vanmakt och utsatthet som ingen ska behöva känna i ett "välfärds"land som Sverige.

Många hänvisar också till regler av olika slag som hindrar, men om en regel inte gagnar patienten eller någon annan för den delen bör inte denna i så fall ändras? Ibland tycks det också vara så att vi ska skapa regler för varenda tänkbar möjlighet som kan inträffa och då får man ställa sig frågan hur långt man ska gå, för någonstans på vägen övergår detta regeltänkande till att bli ett omänskligt och byråkratiskt och blint system.

Vi har fantastiska resurser i vårt land när det gäller vården, men vi har fått en utveckling som gör att man inte kan samordna resurserna till något bra. Antingen sker det genom att man inte gör någon överföring (det är det som vi förr kallade för att ta ett individuellt ansvar). Eller så har man så långa väntetider att insatserna förlorar i värde. S.k sammansatta vårdkedjor är ju något som idag bor i Utopia.
Vi har en god kompetent instrumentell vård men allt annat som handlar om det psykosociala omhändertagandet är ett området som är klart underutvecklat.

Jag kommer ständigt fram till samma slutsats när det gäller vård och omsorg: Ju mindre kontroll och beslutsutrymme i förhållande till hög arbetsbelastning en anställd har desto större risk är det att denne drabbas av utmattning, det vet de flesta som har koll på Töres Theorells krav-kontroll- modell när det gäller stress. Christina Maslach som myntade begreppet "burnout" upptäckte att vårdpersonal som var utarbetade blev mer syniska och tappade sin empatiska förmåga. Detta har sedan kunnat ses hos andra yrkesgrupper. Man skulle ju ha kunnat hoppas att detta hade gett viktiga lärdomar om hur man ska skapa hållbara och sunda arbetsvillkor för vårdpersonal men icke! Istället ledde utbrändhetsbegreppet till en oerhörd mängd sjukskrivningar som i sin tur ledde till att man idag har avskaffat begreppet utbrändhet i Sverige och istället kallar det för utmattningsdepression och utmattningssyndrom. Och det är idag betydligt svårare att bli sjukskriven för detta. Och till viss del kanske detta är rätt. Kanske borde det vara upp till arbetsgivaren att se till att personalen orkar med. Men så sker ju inte idag när det är arbetslöshet. Det är bara att tacka för sig om man inte orkar med, för det finns massor av människor som står i kö för detta arbete. Och det är ju enkelt att skylla på individfaktorer.

Trots att vi idag VET att omorganiseringar leder till en ökad belastning och minskad kontroll hos de anställda, försöker man ändå få till en acceptans för att omorganiseringar och "projekt" är rätt väg att gå. Jag skulle vilja påstå att det är precis tvärtom. När verksamheter får utvecklas i lugn och ro och framförallt får existera i mer än en mandatperiod, då först kan de bli bra. Trygg personal ger också trygg vård, så enkelt är det. Det är nu förmodligen lätt att tänka att en sådan regim inte skulle vara effektiv, men det är också precis tvärtom. Människor som har rätt förhållande mellan krav-stöd och kontroll tål en hög arbetsbelastning.