Årets ris och rostagare
Årets ristagare inom övervikt och fetma är flera stycken:
Först har vi den överviktsenhet som säger åt barnfamiljer att de inte ska låta sina överviktiga barn äta så mycket mat. Ni hörde rätt. Mat! Följande scenario fick jag berättat för mig. Tänk er en familj där en av de vuxna hade överviktsproblem. Tänk er att familjen hade flera barn, varav ett var överviktigt. Det överviktiga barnet vägdes varje dag och vikten skrevs in i en almanacka så att alla besökande kunde se detta. Det överviktiga barnet fick inte äta sig mätt. Alla andra i familjen fick ta mat flera gånger men inte det överviktiga barnet. Det blev mycket tårar och bråk vid matbordet men INGEN hade en tanke på att man kränkte och skamskadade barnet. Och varifrån kom "kostråden" jo ifrån en överviktsenhet "någonstans i Sverige". Jag blir så arg att jag skakar när jag tänker på hur det här barnet kommer att grundlägga ett otillräcklighetsschema som förmodligen kommer att försämra hans livskvalitet under resten av livet. När ska sjukvården fatta att övervikt handlar om så mycket mer än bara maten?
Ytterligare ristagare är alla kirurgkliniker som gör gastric bypass på löpande band och utan att någon kritisk granskning sker av de komplikationer som vårdpersonal så frekvent berättar om. Att man opererar allt yngre personer med allt lägre grad av fetma är illa nog, men det värsta är ändå att personerna inte har fått hjälp med en beteendeförändring FÖRE operationen utan det får de i bästa fall EFTERÅT! Det blir inte bättre av man sen framhåller att denna kirurgmetod är den enda effektiva metoden! Struntprat är det! (Snacka om lämpliga pristagare till "Årets förvillare" men visst det är en SNABB metod.) Sen kan man ju diskutera etiken i att operera människor som inte har lärt sig att äta och röra på sig på ett vettigt sätt. Så särskilt kroppsvänligt är det i vart fall inte.
Den sista som bör nämnas är de läkemedelsföretag som nästlar sig in verksamheter som sysslar med övervikt och fetma och menar att deras bantningspreparat visserligen inte ger så stor viktminskning MEN det blir en så bra motivation att fortsätta om man först går ned på tabletterna. "BULLSHIT" på ren svenska och ännu mer bullshit blir det när man påstår att olika kändisar håller sig smala genom att regelbundet äta deras piller. Sälj gärna era piller men ge fasen in att smyga in i dem i den offentliga sjukvården.
Årets ristagare inom hälso och sjukvårdsområdet
Denna grupp är en heterogen grupp skeptiker till fysisk aktivitet. Denna grupp känner sig på olika sätt hotade av att det har visat sig att fysisk aktivitet i många fall är lika verksamt som tabletter eller annan typ av behandling. För att verka "vetenskapligt kunniga" invänder man med argument som ska peka på bristande kvalitet på alla studier som har gjorts som visar att fysisk aktivitet är en effektiv behandling för många fysiska och psykiska besvär: "Det har inte gjorts någon blindstudie". Är ett vanligt argument. Men HUR i all världen gör man en blindstudie på träning? Ska man söva ned försökspersonerna och lägga dem i en maskin som tränar dem så att de själva inte märker om de har tränat eller vad???
Tröga organisationer måste omnämnas. Ett tydligt exempel är den intervju med en psykoterapeut jag läste i Sokraten, medlemstidning för Svenska föreningen för kognitiva och beteendeinriktade terapier. Psykoterapeuten berättade att när hon arbetade inom landstinget han hon i snitt med TVÅ patienter om dagen men när hon arbetade inom ett privat företag hann hon med SEX stycken! När hon arbetade inom landstinget kunde det ta henne tre timmar att få fram en journal!!! Denna tröghet är tyvärr alltför vanlig och det är patienterna som drabbas. Helt oacceptabelt!!
Den sista gruppen är en allmän grupp med revirtänkare som tycker att det är viktigare att befästa sina revir istället för att samverka. De är lika sorgliga och energisugande var de än drar fram.
Årets rostagare går till
Kollegor inom hälso- och sjukvården som är nytänkare och ser på hälsa ur ett helhetsperspektiv.
Kollegor som vågar tänka om
Kollegor och människor i allmänhet som vågar säga ifrån när saker och ting inte står rätt till och som vågar vara obekväma.
Du prestigelösa AT läkare som hjälpte mig med en suicidal patient i akut svår kris och ringde ett samtal som förhindrade att patienten blev vräkt ifrån sin bostad.
Ni handläggare på myndigheter med orimlig arbetsbelastning som ändå orkar bry er om den lilla människan.
Alla mina patienter och klienter som kämpar. Ni lär mig så mycket och ger mig så mycket och är självklara rostagare.
Ni har all min respekt.
God Fortsättning!
Önskar Åsa-Helena