Friskfaktorer och Formsnack

I området där jag arbetar är många människor arbetslösa och långtidssjukskrivna. Många lever på försörjningsstöd. Eller rättare sagt överlever på försörjningsstöd. Den ersättning man får ifrån försörjningsstödet räcker inte att leva på under någon längre tidsperiod, åtminstone inte om man vill kunna betala sina räkningar. Ofta beskrivs det att det är enkelt att leva på försörjningsstöd.  För egen del unnar jag knappt någon (skulle möjligen vara någon riktigt elak person i så fall) att behöva vara indragen i den obehagliga teknokratiska, byråkratiska karusell som uppbärande av försörjningsstöd innebär. Ständig ovisshet om när ersättningen ska betalas ut, handläggare som är sjuka, bortresta, vabbar, papper som ska lämnas in, elräkningar som är högre än socialbidragsnormen, m.m. Att leva på försörjningsstöd kräver styrka. Många av mina patienter eller snarast så gott som samtliga patienter jag träffar som kurator, har indikation på att få Fysisk Aktivitet på Recept. Frågan är bara vad de ska göra med detta recept när de inte ens kan få ett busskort av försörjningsstödet. Än mindre kan man få ett träningskort.

Min fråga blir hur det kan vara möjligt att staten utan att blinka med miljardbelopp subventionerar läkemedel som ofta inte har en tiondel av effekten man får ifrån fysisk aktivitet, men inte med en krona kan subventionera detta hälsopiller? Jag tycker att detta är upprörande! En del personer hävdar att det är upp till var och en att sköta sin egenvård där motionen ska ingå. Men vilket blir alternativet? Jo att det går alldeles utmärkt att skriva ut subventionerade läkemedel till soffpotatisarna som många gånger varken skulle ha behövt blodfettsänkare, blodtryckssänkare eller diabetesmedicinering. Kanske skulle de inte heller ha behövt värkmedicin eller antidepressiva. Trots att det finns massor av uträkningar som visar på stora vinster i reda pengar och i ökad hälsa, såväl självupplevd som uppmätt i medicinska hälsovariabler så kan man alltså inte subventionera detta. Ynkligt!
Många hälsningar Åsa-helena

Sverige är ett i mångt och mycket fantastiskt land men tyvärr finns här också en enorm feghet eller kanske är rädsla ett riktigare ord. Den rädslan kommer sig enligt mig av att vår åsiktsfrihet är ganska kringskuren. Det borde vara en självklarhet att var och en ska få uttrycka sina åsikter så länge man inte bryter mot lagen. Men så är det ju inte. Människor felciteras och döms för sina uttalanden som ofta bara är fragmentariskt återgivna. Med vår nya digitala värld kan allt vi uttrycker med dessa medier lätt spåras och läggas oss till last långt, långt senare. Den kan givetvis också hjälpa till att sprida desinformation och i vårt starka mediebrus vinner den som skriker högst och har det lättillgängligaste budskapet, samt givetvis goda kunskaper om webbpublicering



Därför blir det så särskilt hjältemodigt att polisen Gustaf Engström gick ut i DN och menade att stadens nolltoleranspolicy mot graffiti är estetisk censur. http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/polis-nolltolerans-mot-graffiti-ar-estetisk-censu Just att Engström är polis gör hans uttalande extra hedervärt, för han riskerar mer obehag. Detta ifrån en yrkeskår som har en hel del att jobba med när det gäller kåranda och vi-och-dom-tänk, vilket också snart visade sig vara riktigt.  Den ansvarige vid Stockholmspolisens klottergrupp, polisbefäl Jonas Elling skickade mail till kollegor och andra och kallade Engström för rötägg. Se http://www.dn.se/sthlm/polischef-kan-ha-manipulerat-mejl Han försökte sedan, när det hela uppdagades, att ta bort formuleringen ur mailet innan det lämnades ut. Han är nu polisanmäld.

Nåväl det finns ju fler betydligt värre händelser bara under år 2011. Ta bara att Art of the streets – rikssteaterns kulturevenemang inte fick annonsera med hänsyn till denna klotterpolicy.  Claes Thunblad från trafikkontoret i Stockholms stad vägrar debattera klotterpolicyn och tycker dessutom att en laglig klottervägg ska rivas. Gatukonstvandringsguiden Tobias Barenthin Lindblad sparkades av Stockholms kulturförvaltning efter att han har begärt att JK prövar stadens klotterpolicy. Stadsmuseet ansåg 2008 att den underbara graffitimålningen Fascinate skulle bevaras men ändå motsätter sig stadsbyggnadsnämnden sig detta med hänvisning till policyn.  Går vi tillbaka fem år så har vi förbud mot att kulturskolorna hade graffitikurser, man tog bort en graffitimålning inne vid ett café på en gymnasieskola, man vräkte graffitiutställningar och man stoppade tidningen UP Underground Productions ifrån att säljas på kulturhusets evenemang Distro.

Jag blir så förbannad när jag tänker på denna rent ut sagt vidriga censur och detta översitteri som verkligen inte borde få förekomma i en demokrati. Det enda nolltoleransen föder är ännu mera hat mot det etablissemang som mycket av graffitikulturen gör upp med. Graffitimålare eller writers som de kallas är en mycket heterogen grupp och även hur och vad de målar. Och var de målar. Att dra alla över en kam och straffa alla för att några målar olagligt är ju lika sjukt som att förbjuda all fotboll för att vissa huliganer slåss och förstör. Det denna policy också för med sig är att det blir mer slarviga målningar eftersom vaktbolagen CSG med flera vakar som hökar över writers som om de vore samhället värsta våldsverkare. Ett väldigt stort antal klottersanerare pumpar ut mängder med kemikalier och tjänar grova pengar på att sanera linjeväggar, brofästen och annan tjusig upplyftande gråbetong nattetid.

Detta är ju inte det värsta utan det är konsekvenserna av kriminaliseringen. Nämligen stigmatisering av såväl unga som deras föräldrar. Allvarligt talat har vi inte lite värre problem i vårt samhälle än klotter? Vårt rättssamhälle är i gungning och människor vågar inte längre polisanmäla brott. Polisen uppklarningsprocent blir allt lägre och allmänhetens tilltro till vår poliskår tycks också bli allt lägre se bara artikeln i Metro häromdagen -1465 poliser anmälda för brott i samband med ingripanden men bara 23 åtalades. Det tycker jag är viktigt om något.

Nåväl, i och med att gatukonstnären Banksy började uppmärksammas blev det helt plötsligt lite annat ljud i skällan, för nu kunde det finnas pengar i grejerna och då blev det helt plötsligt mer rumsrent. (Äcklig dubbelmoral är vad jag tycker att det är). För inte så länge sedan hölls en graffitiutställning som bevistades av en del kostymnissar som nu ville köpa konst. Nu börjar fler och fler röster även ifrån politikerhåll höjas om att policyn bör omprövas. Äntligen. Nu återstår det bara att man fattar att det behövs lagliga väggar, för det finns många som vill måla och vi är många som vill se snygga genomarbetade målningar.

Åsa-Helena 

När året närmar sig sitt slut har jag äntligen fått lite välbehövlig ledighet och kan hämta andan en smula. Jag ser tillbaka på ett händelserikt år och tänker med tacksamhet på hur mycket nytt jag har lärt mig. Jag åkte ju med min familj till Thailand i augusti och passade denna gång på att träna thaiboxning där. Det var en helt ny värld som öppnades för mig och jag blev alldeles förälskad i sporten. Väl hemma i Sverige började jag att träna i en klubb i Stockholm och tog också privatlektioner. Samma höst började jag också min så hett efterlängtade legitimationsutbildning i psykoterapi som visade sig vara en riktig lyckträff. Det finns ju så många olika inriktningar men just denna är integrativ och visade sig passa min filosofi som hand i handske. 
 

Många har säkert noterat de stora motsättningar som har rått mellan kognitiv beteendeterapi och psykodynamisk terapi (vilket för övrigt är ganska unikt för Sverige eftersom de olika inriktningarna har fungerat sida vid sida i andra länder). På min utbildning finns nästan alla inriktningar representerade bland deltagarna vilket givetvis är oerhört berikande. Jag har fått lära mig om den psykodynamiska inriktningen och jag märker ju (nästan lite skamset) hur mycket kognitiv psykoterapi har hämtat därifrån. Kanske är det dumt att ens uttrycka sig så eftersom kognitiv psykoterapi utvecklades av Aron Beck som hade psykodynamisk utbildning. Klart är i vart fall att det finns stora synergieffekter i att få en helhet i den psykoterapeutiska skolningen. Målet för utbildningen är att vi terapeuter ska bli skickliga i att möta våra klienter och därmed kunna välja rätt metod för just den klient vi har framför oss. Spännande och mycket utmanande.

På samma sätt tänker jag med träningen. Jag vill möta mina klienter där de är i livet och jag vill ge dem en träning som passar deras målsättning och deras förutsättningar. För mig börjar alltid träningen med det funktionella. Kan man inte ta sig upp ifrån golvet eller knyta skorna så är det faktiskt inte enligt mig lämpligt att börja fokusera på tung styrketräning, utan det funktionella. Varför? För att dessa rörelseinskränkningar och muskelsvagheter på sikt leder till skador. För mig är det viktigt att mina klienter får de viktiga delarna i träningen nämligen: kondition, rörlighet och styrka. Man skulle kunna lägga till funktionell styrka och uthållighet men detta innefattar jag i de tre.

Klättring. Ytterst funktionellt...

För egen personlig del märkte jag denna höst hur fel det kan bli om man själv är lite mentalt utmattad och tränar för en tränare som för perfektionistisk och inte inser att man är nybörjare som dessutom hemskt gärna vill vara tillags. Jag var utarbetad och behövde träning med ett flow där jag fick vara i min bubbla och låta kroppen successivt anpassa sig till de nya kraven. Men istället blev det väldigt mycket ord och teknik och A4 blad med övningar att träna hemma. Träningen gav ingen positiv eftereffekt utan jag gick hem och kände mig nedstämd, tröt, ännu mer stressad och ganska värdelös. Ganska viktiga varningssignaler. Det här tycker jag illustrerar att en mycket skicklig tränare kan missa hur klientens liv ser ut och därmed missa hela målsättningen också. Det bör dock tilläggas att jag fick med mig flera nya bra övningar och tankar kring träning, därav en del MAQ (Muscle Action Quality) övningar som jag även kör med mina klienter.

Jag talade nyligen med en tränarkollega om fördelarna med att ha fått livserfarenhet och distans till träningen. Det är ganska underbart att kunna känna att jag har kommit långt ifrån den tjugoåriga tjej som tränade frenetiskt på Skip gym i Stockholm, hade massor av muskler och led av ätstörningar och var konstant missnöjd med sin kropp. Det är befriande att läsa professor Paul Gilberts konstaterande i boken Compassion focused therapy: ”In that study, we found that emotions of contentment and safeness were more strongly associated with lower depression, anxiety and stress, than were positive emotions of excitement or feeling energized.”

Det tål att tänka på!

God fortsättning!

Kram Åsa-Helena

Har haft en jättehärlig dag efter flera tråkiga jobbiga dagar, där jag mest har känt mig stressad och olustig, så det var välkommet.
Morgonen började med ett härligt spinningpass där jag lade fokus på uthållighet idag. Jag hoppas att mina deltagare också tyckte att det kändes bra. När jag nu kommer in på spinningen kan jag inte låta bli att tänka på alla dumma oigenomtänkta riktlinjer som kommer ut inom gruppträningen med jämna mellanrum. En ny sak man presenterade på ett konvent häromsistens (nämner inga namn platser eller liknande för att skydda de inblandade) så var det att man inte fick cykla stående på grepp två. Nä för det fanns tydligen deltagare som svankade med ryggen när de gjorde denna övning!... Och detta kunde alltså inte instruktören justera hos deltagarna om så var fallet?

Nåja jag kontrar med en intressant fallstudie med titeln: Cykling på elitnivå kan ge arteriell insufficiens. Specialistläkarna Francis Rezk och Christer Drott beskriver ett fall med en cyklist som drabbats av s.k. knickbildning av arteria iliaca som är ett stort blodkärl som passerar höftböjaren. Detta medför att blodförsörjningen till benen blir kraftigt försämrad. Denna företeelse finns rapporterad hos ett 200-tal cyklister såväl elitåkare som motionärer. Orsaken anses bero på att man sitter med höftleden kraftigt flekterad när man cyklar. Mot bakgrund av detta vore det tvärtom vara mycket välmotiverat att använda en stående position på grepp två för att sträcka upp och underlätta blodgenomströmningen i arteria iliaca.


Älskade spinning

Nåväl efter den sköna spinningen hade jag lite personlig träning med en klient och fick sen hur lyxigt som helst skjuts av Svenne till skolan där vi idag gick igenom Affektfobiterapi. Jättespännande och lärorikt och vi hade en väldigt stimulerande föreläsare som verkligen fångade vårt intresse. Just skam har hon forskat om och det är verkligen en spännande affekt. Skammen kan få oss att såväl bli aggressiva och utåtagerande men också att vända allt inåt och bli osynliga och eftergivna. Skammen kan också göra att vi anklagar oss själva och i vissa fall också skadar oss själva. Många mobbare på skolor och arbetsplatser använder skammen som redskap för att trycka ned andra men har inte sällan själva ”skamskador”.  Detta kan kanske inte vara en tröst för er som har råkat ut för mobbare av den här typen, men det kan åtminstone ge en förklaring. Mobbarna själva inser eller törs sällan erkänna för sig själva att det är det här det handlar om. Barn som söker tröst hos stöd hos sina föräldrar och möts av en avvisande attityd när de visar sig behövande utvecklar ofta en otrygg anknytning med ”skamskador”.  

Nåja efter denna spännande skoldag bar det iväg till thaiboxningslokalen och jag körde med på nybörjarpasset där. Det var jättekul och jag körde med en mycket trevlig kille som pushade och kom med konstruktiv kritik och positiv feedback.


Efter det bar det av till favoritfiket Rittan med Svenne för en latte och en macka.  Ja, en bättre dag får man nog inte tror jag.

Ha det så gott så hörs vi!

Kram Åsa-Helena

Den stora favoriten bland mina styrketräningsböcker är Frédérik Delavier. Boken Styrketräning- en anatomisk guide är helt fantastisk och jag kan rekommendera denna varmt. När jag fick se att samme författare tillsammans med (Michael Gundill) hade gett ut en bok om hemträning så beställde jag denna genast. Tyvärr är inte den här bokens upplägg lika pedagogiskt och lättöverskådligt. Dock finns det en hel del matnyttigt och informativt men jag fastnar i att man strävar så hårt efter att bevisa sin tes om att hemträning är det bästa. 
 
Man driver tesen att hemträning är mycket mer effektivt och motiverande än gymträning och argumenterar på ett sätt som jag inte kan låta bli att dra på smilbanden åt. Så här skriver man under rubriken Det mest effektiva är att träna hemma:  "Omgivningen inbjuder till hård träning. Visserligen kan det vara trevligare att träna på ett gym än hemma, men en trevlig omgivning gör knappast träningen mer effektiv. Det kan ofta vara precis tvärtom. Många som går på gym är egentligen inte där främst för träningens skull. De fördriver tid där eller går dit för att umgås. De som tränar seriöst ses som utbölingar där!" Vidare skriver man: " Resultaten är viktigast. Styrketräning är mer än ett tidsfördriv, det är något som ska göras seriöst och inte tas lättvindigt på. Man tränar för att nå resultat, inte som förströelse. Men tyvärr är det just den här typen av seriösa medlemmar som gymmen försöker undvika. På gymmen framhåller man de lekfulla sidorna av träningen på bekostnad av effektiviteten. det är därför dessa gym också hellre satsar på utrustning som är flashig än som är bra."  

Jojo man anar en stark luthersk anda. Ve och fasa om man skulle ha roligt när man tränar eller rent av umgås på köpet. Hemska tanke! Nej låt oss låsa in oss var för sig och träna på med våra hemträningsprylar. Varför ska man sitta bekvämt och köra bicepscurls med en z-stång på gymmet när man kan använda en hantel som man obekvämt greppar på utsidorna och sitter med på en köksstol med handlederna helt krökta och gör precis samma sak?.....  



Ha det gott! Åsa-Helena

Vi har säkert alla stött på negativa människor som kanske både har varit bittra och negativa och kanske också missunnsamma. Vi kanske rent utav har varit sådana själva stundtals, handen på hjärtat?  Att vara ledsen är nästan tabu att tala om. (Kanske det är därför personliga bloggar läses av så många d.v.s  bloggar där bloggaren vågar berätta om sitt dåliga mående och bekymmer?)

Men att vara lite sur och grinig och bitter är liksom lite lättare för då är man ju inte lika svag…
Som kurator och kognitiv terapeut möter jag många människor i kris som berättar om hur jobbigt det är att hela tiden behöva hålla uppe den glada fasaden och utstråla positivism fast att man mår hur dåligt som helst inombords. Ofta pyser depressionen ut i form av ilska och irritation.

Det finns en fara med alla dessa coacher som förordar positivt tänkande för det är att se på frågan på ett oerhört ytligt sätt och det är varken rättvist eller särskilt humanistiskt. Det krävs ingen rymdforskare för att räkna ut att man mår bättre psykiskt om man tänker positivt. Det som är det svåra och viktiga att få reda på är ju vad som ligger bakom negativa, depressiva och kanske bittra tankar. Kanske har man livsscheman med obevekliga normer som man inte klarar att leva upp till? Kanske har man livsscheman som säger att man är ensam och därför behöver massor av bekräftelse ifrån andra för att känna att man duger och inte är ensam. Kanske lider man i det tysta av att någon anhörig missbrukar, är sjuk eller bara mår dåligt över att livet inte blev som man hade tänkt sig. Att glättigt förespråka positivt tänkande är för mig som att börja bygga ett hus från taket.

Kram Åsa-Helena

 

Det finns en sak som retar upp mig ordentligt och det är att vi fortfarande på 2011 tror på något så urbota dumt som att kvinnor har en hinna som heter mödomshinnan. Den här myten har ställt till med så mycket elände och grundar sig bara på gammalt äckligt patriarkaliskt tänk och borde verkligen bara raderas ut. Att det fortfarande finns läkare som inte har civilkurage nog att förklara för sina patienter och allmänhet att detta är en myt och kommer ifrån religiösa och kulturella föreställningar och inte har något med verkligheten att göra, är riktigt sorgligt. Fattar de inte att de hjälper till att sprida en taskig kvinnosyn som inte borde höra hemma i ett samhälle som Sverige som säger sig vilja vara jämställt.

Se filmen Myten om mödomshinnan och bli förbannad och hjälp till att döda den här äckliga myten en gång för alla.
http://urplay.se/161351

Läs artiklar: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/asapetersen/article11473534.ab

http://www.dn.se/nyheter/myten-om-modomshinnan-ar-seglivad

Kram Åsa-Helena