Ungen har blivit 20 och jag pluggar vidare som vanligt

Jaha så har helgen passerat med flygande fläng. Sonen fyller 20 i morgon så vi passade på att fira denna tilldragelse i helgen. Jag kan inte fatta att tiden går så fort. Men det är ju precis som alla brukar säga: Man har bara sina barn till låns.  

Detta var länge, länge sedan...

I morgon börjar jag min legitimationsutbildning i psykoterapi som kommer att pågå i tre år, om allt går enligt planerna. Pluggar vidare som vanligt alltså. Det är ju tryggt att veta att åtminstone inte den saken förändras...:-) Nåväl jag arbetar ju som vanligt, så jag har i alla fall en inkomst medan jag går utbildningen. 
Satt idag på pendeltåget med sonen på väg till ett barnkalas då jag hörde två unga tjejer prata. Den ene sa: "Tror du verkligen att hon blev gravid med flit?" Jag vet inte svarade den andra. Usch det är så äckligt att gamla kärringar har sex." Uppenbarligen talade de om en kvinna i fertil ålder och hon var en gammal kärring!?? Jag blir alltid så beklämd av åldersfixering och tänkte i mitt stilla sinne att en dag fattar de att sex är ålderslöst precis som det när det gäller det mesta i livet som gör det rikare. Jag kan inte fatta varför det alltid ska finnas så många fördomar och att det ska vara skamligt att bli äldre. Det är ju helt galet! 

Detta får mig osökt att tänka på gårdagens TV tittning som just handlade en hel del om sex och vad kvinnor ska leva upp till. I går kväll sändes nämligen Mia Skäringers föreställning Dyngkåt och hur helig som helst och har du inte sett den så är den ett måste. Hon är fantastisk och målar träffsäkra bilder som genererar gapskratt men hela tiden med en smärtsam kontakt med en hård verklighet. Se den genom att följa länken nedan

http://svtplay.se/t/165328/dyngkat_och_hur_helig_som_helst

Ha det gott

Kram Åsa-Helena

Lustiga uttalanden i Delaviers bok om hemträning

Den stora favoriten bland mina styrketräningsböcker är Frédérik Delavier. Boken Styrketräning- en anatomisk guide är helt fantastisk och jag kan rekommendera denna varmt. När jag fick se att samme författare tillsammans med (Michael Gundill) hade gett ut en bok om hemträning så beställde jag denna genast. Tyvärr är inte den här bokens upplägg lika pedagogiskt och lättöverskådligt. Dock finns det en hel del matnyttigt och informativt men jag fastnar i att man strävar så hårt efter att bevisa sin tes om att hemträning är det bästa. 
 
Man driver tesen att hemträning är mycket mer effektivt och motiverande än gymträning och argumenterar på ett sätt som jag inte kan låta bli att dra på smilbanden åt. Så här skriver man under rubriken Det mest effektiva är att träna hemma:  "Omgivningen inbjuder till hård träning. Visserligen kan det vara trevligare att träna på ett gym än hemma, men en trevlig omgivning gör knappast träningen mer effektiv. Det kan ofta vara precis tvärtom. Många som går på gym är egentligen inte där främst för träningens skull. De fördriver tid där eller går dit för att umgås. De som tränar seriöst ses som utbölingar där!" Vidare skriver man: " Resultaten är viktigast. Styrketräning är mer än ett tidsfördriv, det är något som ska göras seriöst och inte tas lättvindigt på. Man tränar för att nå resultat, inte som förströelse. Men tyvärr är det just den här typen av seriösa medlemmar som gymmen försöker undvika. På gymmen framhåller man de lekfulla sidorna av träningen på bekostnad av effektiviteten. det är därför dessa gym också hellre satsar på utrustning som är flashig än som är bra."  

Jojo man anar en stark luthersk anda. Ve och fasa om man skulle ha roligt när man tränar eller rent av umgås på köpet. Hemska tanke! Nej låt oss låsa in oss var för sig och träna på med våra hemträningsprylar. Varför ska man sitta bekvämt och köra bicepscurls med en z-stång på gymmet när man kan använda en hantel som man obekvämt greppar på utsidorna och sitter med på en köksstol med handlederna helt krökta och gör precis samma sak?.....  



Ha det gott! Åsa-Helena


Många arga, bittra och negativa människor är egentligen väldigt ledsna



Vi har säkert alla stött på negativa människor som kanske både har varit bittra och negativa och kanske också missunnsamma. Vi kanske rent utav har varit sådana själva stundtals, handen på hjärtat?  Att vara ledsen är nästan tabu att tala om. (Kanske det är därför personliga bloggar läses av så många d.v.s  bloggar där bloggaren vågar berätta om sitt dåliga mående och bekymmer?)

Men att vara lite sur och grinig och bitter är liksom lite lättare för då är man ju inte lika svag…
Som kurator och kognitiv terapeut möter jag många människor i kris som berättar om hur jobbigt det är att hela tiden behöva hålla uppe den glada fasaden och utstråla positivism fast att man mår hur dåligt som helst inombords. Ofta pyser depressionen ut i form av ilska och irritation.

Det finns en fara med alla dessa coacher som förordar positivt tänkande för det är att se på frågan på ett oerhört ytligt sätt och det är varken rättvist eller särskilt humanistiskt. Det krävs ingen rymdforskare för att räkna ut att man mår bättre psykiskt om man tänker positivt. Det som är det svåra och viktiga att få reda på är ju vad som ligger bakom negativa, depressiva och kanske bittra tankar. Kanske har man livsscheman med obevekliga normer som man inte klarar att leva upp till? Kanske har man livsscheman som säger att man är ensam och därför behöver massor av bekräftelse ifrån andra för att känna att man duger och inte är ensam. Kanske lider man i det tysta av att någon anhörig missbrukar, är sjuk eller bara mår dåligt över att livet inte blev som man hade tänkt sig. Att glättigt förespråka positivt tänkande är för mig som att börja bygga ett hus från taket.

Kram Åsa-Helena

 


Kan vi inte skrota myten om mödomshinnan en gång för alla

Det finns en sak som retar upp mig ordentligt och det är att vi fortfarande på 2011 tror på något så urbota dumt som att kvinnor har en hinna som heter mödomshinnan. Den här myten har ställt till med så mycket elände och grundar sig bara på gammalt äckligt patriarkaliskt tänk och borde verkligen bara raderas ut. Att det fortfarande finns läkare som inte har civilkurage nog att förklara för sina patienter och allmänhet att detta är en myt och kommer ifrån religiösa och kulturella föreställningar och inte har något med verkligheten att göra, är riktigt sorgligt. Fattar de inte att de hjälper till att sprida en taskig kvinnosyn som inte borde höra hemma i ett samhälle som Sverige som säger sig vilja vara jämställt.

Se filmen Myten om mödomshinnan och bli förbannad och hjälp till att döda den här äckliga myten en gång för alla.
http://urplay.se/161351

Läs artiklar: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/asapetersen/article11473534.ab

http://www.dn.se/nyheter/myten-om-modomshinnan-ar-seglivad

Kram Åsa-Helena


Fredag med första Thaiboxningspasset med PT, spinning och sen flög mitt goda humör all världens väg

I morse körde jag mitt första Thaiboxningspass med PT Thomas i Sverige. För att jag inte ska tappa bort det jag lärt mig i Thailand tog jag mod till mig med support av Svenne och bokade tid med en mycket duktig thaiboxningstränare. Så idag var jag där och tränaren kollade mina kunskaper och min styrka och balans m.m. och jisses vad jobbigt det var! Jag hade tänkt berätta mer om träningen men när jag var ute och surfade kom jag av en händelse in på Linda Lampenius blogg och hon tränar tydligen också för Thomas (man är sällan unik) och hon har lagt in massor av bilder på när hon tränar för honom och det var precis så jag också tränade så varför ska jag då babbla en massa när ni kan gå in på hennes blogg och kolla? Länken heter: http://blogg.mama.nu/lindalampenius/archives/tag/thomas-rasmussen

Nåja efter det vickade jag för min spinningkollega Ditte och det var ett mycket trevligt pass även om vi bara blev en trio. Under stretchen kom vi in på det där med barn och skojade om att har man små barn har man små problem och med stora barn har man stora problem. När jag sen kom hem blev jag smärtsamt påmind om hur sant det är. Min snart tjugoåriga son kom hem efter att ha sovit hos flickvännen i några nätter och när vi äntligen sågs tänkte jag att han kanske skulle hinna tala med mig i fem minuter, men icke. Han hade bråttom iväg till sina polare. Jag var då tvungen att påpeka några viktiga saker som han måste göra, som att städa sitt rum. Det låter trivialt men det handlar inte om en vanlig städning utan läget är mer åt saneringshållet och allt vårt porslin finns någonstans därinne i röran. Sonen blir då väldigt arg och undrar varför jag alltid ska bråka när vi ses. Jag förstår verkligen inte hur han tycker att man ska kommunicera när han aldrig är hemma. Jag har provat med SMS, brev och t.o.m glada teckningar men vad vill han att jag ska göra? Hyra en zeppelinare i glada färger och påminna honom?   

Nu är jag sur och deppig och funderar allvarligt på att baka ett halvt kilo chokladbollar och trycka i mig. 

Ha det gott!

Kram Åsa-Helena

RSS 2.0