Förkylningsdecember
Halloj!
December månad har verkligen inte varit någon höjdarmånad för mig. Jag har varit krasslig hela månaden och jag är fortfarande inte bra. Jag har inte tränat på fyra veckor och dagen innan julafton tillbringade jag kvällen på närakuten.Jag fick en förkylning i början av månaden och har vid det här laget bidragit starkt till pappersnäsduksindustrin, men jag har inte haft någon hosta och ingen hög feber men är helt orkeslös. Ibland blir det tungt att andas men sedan släpper det och ingenting syns på CRP. Mycket märkligt OCH jobbigt!
Jag var tvungen att vara hemma från jobbet i tre dagar och det är inte kul, för det är ju inte så att det finns någon annan som gör mitt arbete. Samtidigt får man faktiskt påminna sig själv om att man inte är oumbärlig. Jag kan vara lite väl plikttrogen tyvärr, vilket alltid sker på min bekostnad.
Till min stora glädje orkade jag vara med på mysigt alternativt julbord på restaurang Caliente med jobbet och det var verkligen en höjdare. Vi åt tapas (istället för julmat som åtminstone jag alltid hinner föräta mig på ändå) och det var verkligen perfekt. Det blev så mycket mer socialt att få in en massa olika smårätter att smaka och kommentera. Vid min sida syns mina kollegor Gordana och Daniela som är proffs på det administrativa på jobbet.
Julen var jättefin och vi firade hemma hos oss med våra närmaste. Förutom ett tillsurning ifrån min sida när vissa i familjen (jag nämner inga namn:-( ville brassa på hiphop istället för att låta lite julfilmer rulla på TVn. Nån måtta får det vara. Det är bara jul en gång om året.
Mycket har hänt den här månaden och mycket kommer att hända framöver. Det finns spännande planer på många håll och jag bara hoppas på att mina krafter ska återvända.
På juldagen tog jag mig ut på en promenad med Svenne och gick i sakta gåsmarsch och passade på att fota i vackra Hagaparken.
Magiskt vackert
Tack vare min långa sjukdomsperiod har jag inte haft ork till mycket annat än att virka och titta på Tv-serier. Jag snöade helt in på serien Outlander och skulle vilja gå så långt att säga att jag fullkomligt missbrukade i mig de två säsongerna som fanns tillgängliga och dessutom var jag hemsk nog att dra in Svenne i träsket också:-) Svenne är ju sucker för historia så ett tema där huvudpersonen färdas två hundra år tillbaks i tiden var tillräckligt för att få honom fast. För mig var det de skotska högländerna som fick mig totalt hänförd. Hästarna som de galopeprade fram över vidderna med. Och kläderna. Jag tror att min virkning blev lite färgad av dem.
Apropå historia...Jag undrar hur gammal stubben jag sitter på är och hur det såg ut i Hagaparken när den var en liten kvist.
Bron till kungliga begravningsplatsen
Det är härligt med promenader för tankarna kan flyga så fritt. Något jag har fördjupat mig i mycket på den senaste tiden är hur vi människor så lätt dras med i grupptänkande som många gånger kan vara väldigt osunt. Längtan att få tillhöra kan bli starkare än känslan av att saker inte står rätt till, förrän det är för sent. Ofta finns en stark karismatisk ledare i spetsen som inte kan skilja på sina egna behov och andras. Sådana grupperingar finns lite varstans och jag har själv varit med om sådant flera gånger i livet. Det otäckaste är när det är unga människor som drabbas. Unga som tror att ledaren vill dem väl och är rättvis och objektiv och agerar med omsorg om dem och så visar det sig att det inte alls är så. Snacka om att tappa tron på vuxenvärlden.
Vid jultid ska ju alla olika medlemsskap betalas och eftersom jag är en integrativ psykoterapeut så har jag inte mindre än tre stycken föreningar att vara med i och det är Svenska föreningen för kognitiva och beteendeinriktade terapier SFKBT och Riksföreningen PsykoterapiCentrum RPC (för psykodynamiskt orienterade terapier) samt nytt för i år för mig är medlemskap i Svenska Föreningen för Relationell Psykoterapi SFRP. De sistnämnda håller intressanta föreläsningar och medlemskvällar som handlar om relationell psykoterapi vilket är mycket intressant och givande. Det relationella är mycket centralt i mitt arbete och därför är det fint att få förkovran inom detta område. Den viktigaste föreningen för mig är dock RPC som också publicerar den mycket välskrivna tidskriften Psykoterapi. Den tidskriften fångar verkligen kärnan i det svåra arbetet som psykoterapeut och jag lusläser varje nummer med en känsla av att få ta del av äldre, kloka kollegor som har förstått komplexiteten i vårt arbete. De sväljer inte heller kraftigt förenklade medicinska synsätt och ekonomiska resonemang som tvingar terapeuter massproducera psykoterapi efter en manual som ska passa alla.
Sen har jag förnyat några andra mycket viktiga medlemskap: Musketörerna i Rågsved. En fantastisk förening som gör underverk för människor som hamnat i utanförskap. Beskrivning från deras fina hemsida: "Musketörerna i Rågsved är en ideell organisation som arbetar tillsammans med personer som är eller varit i utanförskap, hemlöshet och någon form av beroendeproblematik. I Musketörerna är det de utsatta själva som driver organisationen och får stöd att tala i egen sak. Musketörernas guider lotsar deltagarna till olika myndigheter, förvaltningar och institutioner för att de ska få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda utifrån principen att ”alla har lika värde och samma rättigheter”. Guiderna utbildas genom metoden ”att lära genom att göra” och i principen att ”först får du stöd av andra att hjälpa dig själv, sedan stöder du andra att hjälpa sig själva”. Musketörernas verksamhet är ett ”återvinningsprojekt” – människor som hamnat i utanförskap kommer tillbaka och gör skillnad för andra." För 150 kr plus porto får man deras fina karta de har ritat över alla de steg och myndigheter en person i utanförskap behöver passera för att komma in i samhället igen och dessutom får man deras fantastiska bok Återvinningen som skildrar några av alla de människor som MR har hjälpt. Läs mer om dem på http://www.musketorerna.org/
Ytterligare två föreningar som jag tycker är mycket viktiga att stödja är: Varken hora eller kuvad och Glöm aldrig Pela och Fadime är två föreningar som modigt och ihärdigt arbetar mot hedersrelaterat kvinnoförtryck. Det är egentligen att smala av deras arbete att endast benämna det som hedersrelaterat för detta handlar om oss alla i Sverige. När politiker som har betalt för att vara något sånär modiga fegar ur, så står dessa två föreningar på barrikaderna och tar striden. De ska ha stor eloge för sitt enormt viktiga arbete.
Just nu gallras det i Hagaparken och tänk om all skogsvård kunde skötas på det här viset! Allt som kapas röjs bort så att inte framkomligheten minskar men en del fällda träd lämnas kvar för insekterna och djurens skull.
När vi var och handlade inför att Soffi och barnen skulle komma på middag så fick vi några nya ahaupplevelser. Har ni sett såna här äpplen förut? Inte jag i alla fall. Hur fasen får man dem att bli så här?!!
Pinjekottar. Kan läggas på något varmt och mysigt ställer så "slår de ut" och man kommer åt dess nötter. Alternativt kan man lägga dem i ugnen i 40 minuter så går det fortare.
Jag var tvungen att köpa en och sätta i fönstret. Får se om den tycker att det är tillräckligt varmt och mysigt.
I går var Soffi och barnen hos oss på middag. Normalt har vi som jultradition att Soffi kommer till oss dagen före julafton men det här året gjorde vi en rokad eftersom hon skulle åka bort. Sebbi som sitter närmast mig hjälpte Svenne med både mat och efterrätt.
Här får vi en genomgång av Sebastian som ger en presentation av maten
En pannacotta garnerad av Sebastian (Sebbi)
Leo är inte lika intresserad av matlagning men gillar att busa och äta godis och se på film med jättehög volym:-).
Såhär tycker jag att det ska se ut efter en lyckad kväll. Ljusen utbrunna och vinet urdrucket. Chokladen borde också varit uppäten men i år fick vi choklad av alla och köpte dessutom själva så vi kommer att ha kvar till i påsk. Om Svenne gömmer den ifrån mig...
Igår var jag på gymmet för första gången på fyra veckor och det var helt underbart. Jag satte mig på en spinningcykel och trampade lätt och sedan skuggboxades jag lite. Stel som ett kassaskåp men det var härligt ändå. Hoppas verkligen att jag blir helt frisk snart.
Svenne kör stifflegs. Still going strong trots sina knackiga axlar.
Det är inte bara jag som gillar Svenne. När vi var på middag hos familjen Björk så kom vovven Dobey som jag fortfarande tror är en valp (han är snart fem...) skällandes. Mest skällde han på Svenne. Men sen blev det annat ljud i skällan..
Mysig kväll hos Ninis, Jonas, Viona, Arvid och Vilgot. Och Dobey. Han släppte inte Svenne ur sikte när han insett vilken mysig snubbe han är:-)
Idag ska jag bara ta det lugnt och försöka att inte få raseriutbrott över min förkylning som inte släpper. Att gå omkring med ett huvud som känns tungt som en vattenmelon är inte kul...
God fortsättning!
Kram Åsa-Helena