Nätdrogen spice förbjuds omedelbart
Nätdrogen spice förbjöds av regeringen på torsdagen och förbudet träder i kraft med omedelbar verkan. Tack! Det var på tiden att denna "kryddblandning", såsom den så oskyldigt har beskrivits, nu förbjuds. Man kan ju hoppas att nästa liknande produkt som dyker upp på marknaden stoppas snabbare. Att en produkt ska vara oskadlig är väl ett rimligt rekvisit, tycker man. Lite paradoxalt blir det när försäljarna av schaktimattan får betala viten på en halv miljon för att de har utlovat mer hälsovinster än vad deras matta vetenskapligt har visat sig kunna ge. Och då är alltså inte mattan hälsovådlig. Men spice kan man sälja till ungdomar utan att få något vite. Är inte det konstigt? 
Spice var inte en oskyldig kryddblandning trots allt...
Om strålning ifrån trådlösa telefoner och mobiltelefoner
Det finns vissa ämnen i vårt samhälle som blir ovanligt luddiga och man känner att det aldrig blir någon riktig klarhet i vad som gäller. Ett sådant ämne är ju mobiltelefoni och trådlösa telefoner. Jag vet att det pågick en debatt för flera år sedan, men sedan blev det ganska tyst. Jag och en bekant kom att diskutera ämnet. Denne berättade då för mig att det är minst lika stark strålning om inte starkare ifrån en trådlös telefon jämfört med en mobiltelefon. Jag bestämde mig för att kolla upp lite fakta kring detta. Dessvärre tycks det som om området fortfarande är oklart och man kan ju undra lite över detta. Varför tar det så himla lång tid? Viss forskning tyder på en förhöjd risk att få hjärntumörer men det är ännu inga alarmerande resultat. Personligen tycker jag att det är konstigt, men det har ju ingenting med fakta att göra. Det obehagliga är att vi är många som går med mobilerna tätt intill huvudet eller förvarar dem i en bröstficka eller byxficka, dvs. på ställe där vi har väldigt vitala organ, så det vore bra om det gick att få klarhet i detta. Vanliga tips är att man ska prata mobil med handsfree och att man inte ska ha den trådlösa telefonens basstation i rum man vistas mycket i.
Nedan finner du länkar till siter och artiklar där du kan läsa mer:
http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2008/04/25/metaanalys-bekraftar-mobil/index.xml
http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/111D3AFF-1DC0-403C-BBF2-1F7F2F58F9E2/10744/2008112.pdf
http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/A4E29A85-97A6-46C9-8347-9E792285735C/3026/20051111.pdf
http://www.scb.se/templates/tableOrChart____187899.asp
http://www.sos.se/fulltext/114/2002-114-69/2002-114-69.pdf
http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Allmanhet/Magnetfalt--tradlos-teknik/Magnetfalt
http://www.rfcom.ca/programs/interphone.shtml
http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/
http://192.137.163.40/epcfs/FisFrameSet.asp?FHStart=ja&W=1280&H=800&modul=can
Länsstyrelsen silar mygg och sväljer kameler när de kräver läkarintyg för personer med ADHD
Länsstyrelsen har numera börjat begära in läkarintyg per automatik när en person med ADHD ansöker om körkortstillstånd. Detta ser jag bara som ytterligare ett tecken på hur personer med neuropsykiatriska funktionshinder stämplas i onödan.
För den oinvigde som endast känner till att ADHD innebär koncentrationsproblem och kanske också tror att alla personer med ADHD har impulskontrollproblem och får "DAMP-ryck" så kan jag ha en viss förståelse för att man tror att det är en god idé att begära läkarintyg.
Vi som har lärt oss mer om problematiken vet ju att personer inom ADHD-klustret inte är en homogen skara människor utan är, hör och häpna, individer med individuella brister och styrkor. Precis som det är för alla människor! Att personer med ADHD har koncentrationsproblem kan ställas i kontrast mot att de ofta också har en otrolig förmåga att hyperfokusera på ex. dataspel och liknande, vilket snarast gör dem synnerligen lämpliga som bilförare.
Och vad är det för sorts läkarintyg man vill ha in då? I breven skriver man att man vill veta om personen medicinerar och så vill man ha ett läkarintyg ifrån behandlande läkare. Och vad ska det intyget innehålla, kan man undra. Vilka tester och undersökningar kommer att krävas?
Jag kontaktade en av länsstyrelsens läkare för att höra vilken typ av intyg som krävdes och här bekräftades mina värsta farhågor. Det skulle vara en läkare som kände sig "kompetent att uttala sig i den här typen av frågor". På min fråga om vilka tester som skulle genomföras svarade läkaren att det inte krävdes utan en läkare skulle göra bedömningen om huruvida personen var lämpad att köra bil!! Några kognitionstester, syntester eller övriga uppmärksamhetstester var det inte tal om. Här kan man tala om meningslös byråkrati. Och okunnighet!
Vore det inte bättre att man överlät kontrollen till folk som verkligen vet vad som krävs för att köra bil, nämligen körskolorna? Borde inte de märka om en person har brister i sin förmåga att köra bil? Ibland brukar det talas om att det sker en medikalisering i samhället och det kan jag verkligen skriva under på.
Det som gör mig riktigt förbannad är det faktum att man nu vill utsortera personer med ADHD som en risk i trafiken när man samtidigt har obefintliga drogkontroller. Man räknar med att ca 5-10 % av vår befolkning har problem med vår kära omhuldade våldsdrog alkoholen och då kan vi ganska lätt inse att det kör omkring många onyktra människor på våra vägar. Sen har vi ju även andra droger och läkemedel som kraftigt inverkar på vår förmåga att köra bil.
Kanske vore det bättre att lägga de samhällsresurser, som nu kommer att krävas för alla intyg som ska utfärdas, på nykterhetskontroller på våra vägar istället?
Många hälsningar
Åsa-Helena
När revirpinkningen blir löjeväckande
Men allvarligt talat! Vad talade människan om? Var hon nykter? Förhoppningsvis.
Förmodligen ägnade hon sig åt det gamla välbekanta revirpinkandet. Man ska alltså framhålla sin egen kompetens genom att förklara hur usla alla andra är. Och visst är det beklagligt att något så fundamentalt som avslappning ska göras till någonting invecklat och riskfyllt.
Aktion för cannabis väcker tankar om skenheligheten inför alkohol
Men detta har ju inget med priset att göra, brukar ju alkoholivrare hävda. Detta är inte fakta utan struntprat. Det finns ett klart samband mellan lägre alkoholpriser och ökad konsumtion. Trots att alkoholkonsumtionen kostar samhället 150 miljarder i runda slängar, så går man istället på rökarna och talar om kostnader på hela 26 miljader. Rökning är skit, men hur är det då med alkoholen? Snacka om skenhelighet!
Äntligen funderar man på att drogklassa Spice
Jag förmodar att man borde vara glad över att Folkhälsoinstitutet nu vill drogklassa drogen Spice. Men jag är bara beklämd över att det ska ta en sån förbaskad tid för att få stopp på dessa nätdroger som säljs helt lagligt. Det är förbaske mig helt galet att det ska gå att lagligt sälja produkter som man inte har en aning om vad de egentligen innehåller och hur skadliga de är. Det borde väl för hellskotta finnas möjlighet att avkräva en leverantör garantier på oskadlighet??! Tydligen inte när det gäller våra ungdomar. Nu får man väl släppa sargen och börja agera ifrån myndighetshåll? Narkotikaklassningen måste genomföras BETYDLIGT snabbare. Helst igår!
MVH Åsa-Helena
I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra- Befriande och viktig läsning
Ibland blir man riktigt glatt överraskad. Pontus Herins bok I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra är en sådan glad överraskning.
Boken fick stor medial uppmärksamhet när den kom ut men jag måste erkänna att jag avfärdade boken med att författaren till boken bara hade flyttat till Tensta för att skriva en bok om det. En Djursholmskille som gör en grej av att han är så folklig och fördomsfri att han flyttar till Tensta. Men hur du nu än kom sig så fick jag syn på boken när den nu var utkommen som pocket och tänkte: Äh vad fan jag köper den, för titeln och ämnet var ändå lockande. Mina förutfattade meningar kom helt på skam. Det här är en bok som är skriven av nyfiken betraktare med ambitionen att skildra en förort med öppna ögon. Herin lyckas också med att få med imponerande många aspekter kring fenomenet "problemoråden och integration". Det är en ärlig och självrannsakande skildring och Herin har inte sparat på krafterna när det gäller att låta olika Tenstaprofiler och invånare komma tilltals. Och när gör upp med den typiska svenska feghet (läs skenhelighet) som råder när det gäller integrationsfrågor känns luften sådär härligt lätt att andas som den gör när någon äntligen tar bladet från munnen och talar om sådant vi gärna sopar under mattan. Det här är utan tvivel en bok som alla borde läsa.
Att vara professionell är inte att sakna empati eller sympati
I många stora organisationer utvecklas så mycket byråkrati, så många hinder, så många revir att all mänsklighet i bemötandet har försvunnit. Ofta hör jag patienter berätta för mig om hur de har bollats runt i vårdapparaten, och allt som oftast rapporteras om hur patienter, ofta gamla och sjuka på ett fullkomligt omänskligt sätt har blivit skickade kors och tvärs. Det tycks som att vården ska innehålla mindre och mindre mänsklig kontakt, kortare möten och en mer och mer instrumentell hantering. Ett färskt exempel på detta är diskussionen om bonus till läkare som betar av fler patienter. Detta trots att vi alla vet att det precis går stick i stäv med vad människor mår bra av. Varken patienter eller personal mår bra av detta och ändå fortsätter karusellen. Jag misstänker också att den här hanteringen bara ökar belastningen på vården. Jag tror nämligen att en patient som känner att han eller hon inte har fått tillräckligt med tid kommer tillbaka. Jag tror att många klienter, patienter och brukare skulle bli både nöjdare och mindre vårdkrävande om de fick ett mer mänskligt och empatiskt bemötande.
Det finns bara en lösning på detta och det är att var och en av oss som möter klienter som ofta befinner sig i en utsatt situation tittar oss i spegeln och rannsakar oss själva. Vi bör fråga oss om vårt bemötande har varit etiskt och respektfullt, eller om vi har kommit in i ett grupptänk som bara är en strategi för att skydda oss själva. Skulle vi vilja möta oss själva? Det duger inte att skylla på organisationen. Den hindrar inte var och en, hur kort än ett möte är, ifrån att möta människor på ett respektfullt sätt. Vi är bara människor och det är mänskligt att göra misstag, men det viktigaste är att vi strävar efter detta.
