Friskfaktorer och Formsnack

I området där jag arbetar är många människor arbetslösa och långtidssjukskrivna. Många lever på försörjningsstöd. Eller rättare sagt överlever på försörjningsstöd. Den ersättning man får ifrån försörjningsstödet räcker inte att leva på under någon längre tidsperiod, åtminstone inte om man vill kunna betala sina räkningar. Ofta beskrivs det att det är enkelt att leva på försörjningsstöd.  För egen del unnar jag knappt någon (skulle möjligen vara någon riktigt elak person i så fall) att behöva vara indragen i den obehagliga teknokratiska, byråkratiska karusell som uppbärande av försörjningsstöd innebär. Ständig ovisshet om när ersättningen ska betalas ut, handläggare som är sjuka, bortresta, vabbar, papper som ska lämnas in, elräkningar som är högre än socialbidragsnormen, m.m. Att leva på försörjningsstöd kräver styrka. Många av mina patienter eller snarast så gott som samtliga patienter jag träffar som kurator, har indikation på att få Fysisk Aktivitet på Recept. Frågan är bara vad de ska göra med detta recept när de inte ens kan få ett busskort av försörjningsstödet. Än mindre kan man få ett träningskort.

Min fråga blir hur det kan vara möjligt att staten utan att blinka med miljardbelopp subventionerar läkemedel som ofta inte har en tiondel av effekten man får ifrån fysisk aktivitet, men inte med en krona kan subventionera detta hälsopiller? Jag tycker att detta är upprörande! En del personer hävdar att det är upp till var och en att sköta sin egenvård där motionen ska ingå. Men vilket blir alternativet? Jo att det går alldeles utmärkt att skriva ut subventionerade läkemedel till soffpotatisarna som många gånger varken skulle ha behövt blodfettsänkare, blodtryckssänkare eller diabetesmedicinering. Kanske skulle de inte heller ha behövt värkmedicin eller antidepressiva. Trots att det finns massor av uträkningar som visar på stora vinster i reda pengar och i ökad hälsa, såväl självupplevd som uppmätt i medicinska hälsovariabler så kan man alltså inte subventionera detta. Ynkligt!
Många hälsningar Åsa-helena

Sverige är ett i mångt och mycket fantastiskt land men tyvärr finns här också en enorm feghet eller kanske är rädsla ett riktigare ord. Den rädslan kommer sig enligt mig av att vår åsiktsfrihet är ganska kringskuren. Det borde vara en självklarhet att var och en ska få uttrycka sina åsikter så länge man inte bryter mot lagen. Men så är det ju inte. Människor felciteras och döms för sina uttalanden som ofta bara är fragmentariskt återgivna. Med vår nya digitala värld kan allt vi uttrycker med dessa medier lätt spåras och läggas oss till last långt, långt senare. Den kan givetvis också hjälpa till att sprida desinformation och i vårt starka mediebrus vinner den som skriker högst och har det lättillgängligaste budskapet, samt givetvis goda kunskaper om webbpublicering



Därför blir det så särskilt hjältemodigt att polisen Gustaf Engström gick ut i DN och menade att stadens nolltoleranspolicy mot graffiti är estetisk censur. http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/polis-nolltolerans-mot-graffiti-ar-estetisk-censu Just att Engström är polis gör hans uttalande extra hedervärt, för han riskerar mer obehag. Detta ifrån en yrkeskår som har en hel del att jobba med när det gäller kåranda och vi-och-dom-tänk, vilket också snart visade sig vara riktigt.  Den ansvarige vid Stockholmspolisens klottergrupp, polisbefäl Jonas Elling skickade mail till kollegor och andra och kallade Engström för rötägg. Se http://www.dn.se/sthlm/polischef-kan-ha-manipulerat-mejl Han försökte sedan, när det hela uppdagades, att ta bort formuleringen ur mailet innan det lämnades ut. Han är nu polisanmäld.

Nåväl det finns ju fler betydligt värre händelser bara under år 2011. Ta bara att Art of the streets – rikssteaterns kulturevenemang inte fick annonsera med hänsyn till denna klotterpolicy.  Claes Thunblad från trafikkontoret i Stockholms stad vägrar debattera klotterpolicyn och tycker dessutom att en laglig klottervägg ska rivas. Gatukonstvandringsguiden Tobias Barenthin Lindblad sparkades av Stockholms kulturförvaltning efter att han har begärt att JK prövar stadens klotterpolicy. Stadsmuseet ansåg 2008 att den underbara graffitimålningen Fascinate skulle bevaras men ändå motsätter sig stadsbyggnadsnämnden sig detta med hänvisning till policyn.  Går vi tillbaka fem år så har vi förbud mot att kulturskolorna hade graffitikurser, man tog bort en graffitimålning inne vid ett café på en gymnasieskola, man vräkte graffitiutställningar och man stoppade tidningen UP Underground Productions ifrån att säljas på kulturhusets evenemang Distro.

Jag blir så förbannad när jag tänker på denna rent ut sagt vidriga censur och detta översitteri som verkligen inte borde få förekomma i en demokrati. Det enda nolltoleransen föder är ännu mera hat mot det etablissemang som mycket av graffitikulturen gör upp med. Graffitimålare eller writers som de kallas är en mycket heterogen grupp och även hur och vad de målar. Och var de målar. Att dra alla över en kam och straffa alla för att några målar olagligt är ju lika sjukt som att förbjuda all fotboll för att vissa huliganer slåss och förstör. Det denna policy också för med sig är att det blir mer slarviga målningar eftersom vaktbolagen CSG med flera vakar som hökar över writers som om de vore samhället värsta våldsverkare. Ett väldigt stort antal klottersanerare pumpar ut mängder med kemikalier och tjänar grova pengar på att sanera linjeväggar, brofästen och annan tjusig upplyftande gråbetong nattetid.

Detta är ju inte det värsta utan det är konsekvenserna av kriminaliseringen. Nämligen stigmatisering av såväl unga som deras föräldrar. Allvarligt talat har vi inte lite värre problem i vårt samhälle än klotter? Vårt rättssamhälle är i gungning och människor vågar inte längre polisanmäla brott. Polisen uppklarningsprocent blir allt lägre och allmänhetens tilltro till vår poliskår tycks också bli allt lägre se bara artikeln i Metro häromdagen -1465 poliser anmälda för brott i samband med ingripanden men bara 23 åtalades. Det tycker jag är viktigt om något.

Nåväl, i och med att gatukonstnären Banksy började uppmärksammas blev det helt plötsligt lite annat ljud i skällan, för nu kunde det finnas pengar i grejerna och då blev det helt plötsligt mer rumsrent. (Äcklig dubbelmoral är vad jag tycker att det är). För inte så länge sedan hölls en graffitiutställning som bevistades av en del kostymnissar som nu ville köpa konst. Nu börjar fler och fler röster även ifrån politikerhåll höjas om att policyn bör omprövas. Äntligen. Nu återstår det bara att man fattar att det behövs lagliga väggar, för det finns många som vill måla och vi är många som vill se snygga genomarbetade målningar.

Åsa-Helena