Friskfaktorer och Formsnack

 

Träningen har gått riktigt bra senaste veckan och jag försöker att pränta in det vi har övat på den senaste tiden. Jag tränar på att lugna ned mig och inte stressa på som en iller. Det som ställer till det är att jag tror att jag är mycket långsammare än vad jag är. En annan sak jag upptäckte var att om jag inte tänkte så mycket på att försöka hindra att jag blev träffad så blev jag plötsligt mycket bättre på att blocka!

Sen har vi ju de för mig svåra rundsparkarna. Jag upplever att jag är så stel och det har satt sig på hjärnan på mig. När jag efter en stund börjar slappna av och slutar tänka på det så blir sparkarna mycket högre och bättre. Jag måste bara tänka på att få med mig axeln också och sluta veva med armarna. Kanske kan man knyta fast överarmarna?:-)  

Jag har också en stående uppgift i att träna på min placering. Tänk att en decimeter framåt eller bakåt eller åt sidan kan betyda så mycket! Det är sjukt att en sådan förflyttning kan förändra så mycket.

Det som är så fantastiskt med thaiboxning är att det påminner mig så mycket om den personliga utveckling man arbetar med i psykoterapi. Man får från början särskilt som nybörjare kämpa med skammen över att inte kunna. Prestationsångest och oro över att den man tränar med ska tycka att man är dålig. Här behöver man ju plocka fram sin self-compassion för att orka. Och man behöver göra upp med skammen som annars hamnar framför en som ett hinder.

Det fina med One Chai är den fina stämningen och sammanhållningen. Det är ok att en vuxen karl eller kvinna gråter av besvikelse när sparringen har gått åt helvete och då kan man ge sig den på att någon kommer och dunkar en i ryggen tröstar och rycker upp en ur diket. När man sparras måste man hitta ett inre lugn och det man sysslar med är ett sorts schackspel där man behöver lösa problem. Varken skam, ilska eller rädsla är hjälpsamt här utan vi behöver komma bort ifrån hothjärnan och aktivera de områden som gör oss kreativa. Det ska vara roligt. Det låter enkelt men är ju sådant många av oss kämpar i åratal med i livet. Att hitta glädjen och njutningen utan att vara styrda av rädsla och prestationsångest. Att stanna kvar i nuet och vara närvarande och använda alla våra sinnen och inte bara speja efter hot eller fastna i det som har varit.