Friskfaktorer och Formsnack

I det senaste numret av Research Digest publicerar man en artikel om en studie om ADHD som har gjorts av Ronald Kessler och medarbetare vid Harvard Medical School i Boston. 8563 st arbetare och tjänstemän har studerats och intervjuats. 1,9 % av dessa uppfyllde kriterierna för ADHD, baserat på vad de själva rapporterade.

Resultaten är komplicerade på grund av att personal med ADHD också har högre sannolikhet att få depression, kronisk smärta, sömnsvårigheter och / eller kroniskt trötthetssyndrom än sina kolleger. Men vuxna med ADHD var associerade med sämre resultat och mer sjukfrånvaro även vid beaktande av detta, skriver man. De löpte också ökad risk för olyckor. Jag har dock ännu inte läst hela studien så med reservation för detta kommer här mina synpunkter på grundval av den artikel och sammanfattning som har publicerats.

Följande invändningar dyker upp:
1. Hur kan man på ett så lättvindigt sätt diagnosticera människor med ADHD? Det ska till en omfattande neuropsykiatrisk utredning för att fastställa en sådan diagnos och inte bara genom enkel självskattning.
2. Hur noga har man kontrollerat att det verkligen ÄR så att den anställde presterade sämre jämfört med andra? Det skulle mycket väl kunna vara så att den anställde UPPLEVDE sig själv prestera sämre än andra men faktiskt inte gjorde det. Det räcker med att ha lite sämre självkänsla för det.
3. Endast 4 st. av medarbetarna medicinerade för sin ADHD och här framkom inte huruvida de upplevde sig prestera bättre än de utan medicin, men Kessler drar slutsatsen att det vore väl värt att screeena personalgrupper för att se vilka som har ADHD och erbjuda dessa medicinering. Som om ALLA individer blir hjälpta med medicin!!? Det är sorgligt att se vilken förenklad syn man har på neuropsykiatriska funktionshinder. Bara en sån liten "detalj?" som att många individer med neuropsykiatriska funktionhinder även har andra diagnoser.
4. Ok, man konstaterar att 1,9 procent hade ADHD och talar om produktionsbortfall men det stod inte en rad om hur det låg till med alkoholen hos de anställda. Man räknar med att mellan 5-10 % av befolkningen i Sverige har alkoholproblem och där kan man verkligen tala om produktionsbortfall, sjukskrivningar och ökad olycksrisk. Då har vi inte räknat med tablettberoende och andra droger... Finns knappast någon anledning att tro att det skulle förhålla sig annorlunda i USA -tvärtom.
5. Ja just det, glömde jag att berätta att studien finansierades av läkemedelsföretaget Eli Lilly som förövrigt råkar ägna sig åt utveckling av ADHD läkemedel? ...
6. Lägligt nog finns det nu en annons på Google om en läkemedelsstudie som man kan få vara med i om man lider av eller misstänker att man har ADHD. Och den genomförs av - Ingen mindre än Lilly. Såklart! Timingen är oklanderlig.

Jag är inte emot medicinering men man måste ha klart för sig att alla inte blir hjälpta av medicinering och den är INTE så biverkningsfri som många påstår. Om du tycker att jag låter paranoid så läs Ingrid Carlbergs fantastisk bok Pillret så förstår du hur det går till när läkemedelsföretag vill få igång läkemedelsutskrivning i högre skala.

Ha det så gott och kom gärna med kommentarer.
Hälsningar Åsa-Helena

Länk till sammanfattningen:
http://www.bps.org.uk/document-download-area/document-download$.cfm?file_uuid=20C30D45-1143-DFD0-7E37-672F988F6D67&ext=pdf

Rickar Wicksell, KI,  lägger fram en mycket intressant avhandling om kronisk smärta och interventionsbehandling med acceptans strategier den 6 februari 2009.
Ett stort antal patienter lider av nedsatt funktion och livskvalitet på grund av långvarig smärta. Betydelsen av psykologiska faktorer är odiskutabla och det finns idag omfattande empiriskt stöd för behandling baserad på kognitiv beteendeterapi (KBT). Men tidigare forskning visar också ett tydligt behov av förbättringar. Till exempel finns det en brist på studier med barn och ungdomar som är gravt funktionshindrade med långvarig smärta och huvudvärk. Även den process genom vilken KBT är effektiv är fortfarande ganska oklar.

På senare tid har utvecklingen av strategier inom KBT, gått mot strategier såsom Acceptance and Commitment Therapy (ACT), som syftar till att främja acceptans för negativa privata erfarenheter som kronisk smärta och lidande, i motsats till minskning eller kontroll av symtom. Denna typ av intervention syftar till att förbättra funktionen och livskvaliteten genom ökad psykologisk flexibilitet, det vill säga förmågan att agera i linje med personliga värden även i närvaro av t.ex. smärta, oro och negativa tankar.

Även om undersökningar finns, finns det ett brådskande behov av randomiserade kontrollerade studier med kroniska smärtpatienter, speciellt barn och ungdomar. De presenterade studierna har genomförts inom utvecklingen av en klinisk modell för att förbättra funktion och livskvalitet hos barn, ungdomar och vuxna med kronisk invalidiserande smärta.

Sammanfattningsvis, trots vissa metodologiska begränsningar, visar utvärderingar  av behandling med exponering och acceptansintervention effekt, och antyder att det kan vara bättre än TAU (treatment as usual ), och även bättre än ett tvärvetenskapligt program med amitriptylin. Dessutom tyder data från två studier om mätningsutveckling på att Psychological Inflexibility in Pain Scale (PIPS) kan användas som en tillförlitlig och giltig åtgärd för att bedöma viktiga komponenter i psykologiska stelbenthet hos personer med kronisk smärta. Fler studier behövs för att bekräfta dessa fynd, framför allt randomiserade kontrollerade studier i större skala .

Wicksell, Rikard K

Exposure and acceptance in patients with chronic debilitating pain : A behavior therapy model to improve functioning and quality of life

Fredagen den 6 februari 2009, kl. 09.00.
Nanna Svartz aula, Karolinska Universitetssjukhuset, Solna.

Länk till abstract  http://diss.kib.ki.se/2009/978-91-7409-312-4/

En intressant studie om subjektivt skattat välmående läggs fram vid KI av Anna Hansson den 30e Januari. Avhandlingen tar upp en rad olika komponenter som påverkar vårt egenuppfattade välmående. Hansson sammanfattar att resultaten tyder på att befolkningsutvecklingen och psykosociala faktorer förklarar endast en liten del av variationen i SWB (Subjective Well-Being), vilket stöder tidigare forskning. Vid vissa self-care strategier finns ett positivt samband med SWB. Dessutom påverkar förändringar i livet omständigheter SWB, även efter beaktande av neuroticism (personlighetsparametrar) under en period av tre år. Dessutom visar de preliminära resultaten att en välbefinnandeskala kan fungera som en screening för depression i ett populationsbaserat urval. Den övergripande slutsatsen av resultaten av denna avhandling visar att det är viktigt för sjukvården att vara medveten om att negativa händelser i livet/omständigheter kan påverka människors SWB under flera år. Dessutom självhjälpsinterventioner kan vara viktigt för att bibehålla eller öka SWB.

Hansson, Anna

Länk till abstract http://diss.kib.ki.se/2009/978-91-7409-275-2/

Carin Muhr M.D., Ph.D., Neurovetenskapliga Institutionen, Neurologi, Uppsala universitet skriver i en intressant artikel i tidningen Medicinsk access att migrän är en av de vanligaste neurologiska sjukdomarna och uppfyller kriterierna för att benämnas som en folksjukdom. Hon framhåller att vid analys av data visas det tydligt att när ångest och depression förekom hos migränpatienterna ledde detta till skillnader i flera avseenden. De patienter som förutom sin migrän led av ångest hade sämre effekt av sin migränmedicinering och behövde längre tid för att återhämta sig efter ett migränanfall och sämst var det för de migränpatienter som led av både ångest och depression. Läs artikeln på: http://medicinskaccess.se/images/arkiv/89_2008/Migran.pdf

Det här är en blogg om psykisk och fysisk hälsa.  Jag tar upp aktuella ämnen inom hälsoområdet men även annat som hör livet till.  Jag skriver om det jag tycker är bra och om det jag tycker är dåligt. Du är hjärtligt välkommen med dina kommentarer och synpunkter.

Är du mer intresserad av kost och träning så har jag även bloggen formsnack http://formsnack.blogg.se/ där jag skriver personligt om träning ur ett helhetsperspektiv. Denna kommer dock slås ihop med den här bloggen inom kort.
Jag är bl.a. beteendevetare och medicinskt basutbildad och har steg 1 utbildning i kognitiv psykoterapi. Jag är också kostrådgivare med kognitiv inriktning och personlig tränare. Jag arbetar på 75% som kurator inom primärvården och ägnar resten av tiden åt att arbeta som kogntiv terapeut och personlig tränare och lägger även ned tid på att skriva. 


    Väl mött på bloggen!

     Många hälsningar