Våra känslors betydelse för relation och prestation. Nu närmar det sig!
Halloj!
Nu var det länge sedan jag bloggade men den här gången tycker jag att jag har giltigt förfall:-) Jag har nämligen skrivit som en iller på min bok och dessutom har jag arbetat med föreläsningen Våra känslors betydelse för relation och prestation i samarbete med Creative Soul Media som går av stapeln nu på söndag 4/12-16 kl16.00-18.30.
Jag konstaterade just på min företagssida på Facebook att jag har hållit i MINST 6000!! terapisamtal genom åren, men när jag räknade lite noggrannare gav en låg uträkning 7500 st!! Skulle man tro den gamla myten om att det krävs 10000 timmar för att bli expert så borde jag vara på god väg:-)
Skämt åsido så känns det fantastiskt fint att få dela med mig av alla viktiga och värdefulla erfarenheter jag har fått i mina möten med alla fantastiska klienter. Jag har nu gjort färdigt min Power Point som jag tror kommer att rymma en hel del av de vardagspsykologiska funderingar vi kan ha kring känslor, relationer och prestation. Jag ser verkligen fram emot detta!
Kolla in eventet på min hemsida: http://friskfaktorer.se/events.html
På arbetet har det varit så otroligt mycket att göra att jag tidvis oroat mig för hur hälsosamt det är att ha det så. Givetvis inte hälsosamt allt. Men, men jag håller mig till mina gamla käpphästar och ser till att ha många ägg i korgen. Jag har så många olika delar i mitt liv som ger mig återhämtning och ny energi och jag är helt övertygad om att det är det som har gjort att jag åtminstone hittills inte har kraschat. I tisdags var jag på föreläsning på Akademiskt primärvårdscentrum. Det var professor emeritus Rolf Holmqvist, Institutionen för beteendevetenskap och lärande (IBL) / Avdelningen för psykologi (PSY) från Linköpings Universitet som föreläste och det var särskilt roligt eftersom han var min och min uppsats kompis Kickis handledare på vår uppsats. Jag hade aldrig träffat honom personligen så det var verkligen roligt.
Föreläsningen handlade om praktikbaserad kunskap ur ett svenskt perspektiv. Detta var trots den något torra titeln:-) mycket intressant och behandlade just de frågor som psykoterapin alltid har stångats med: Vilka metoder är bäst? Och vad är det som hjälper? Finns det dos respons kurva på psykoterapi? m.m. Vad man ser i forskningen är att det inte är så centralt vilken metod som används utan mer gemensamhetsfaktorerna som bl. a rör samarbetsalliansen mellan terapeuten och patienten och terapeutens förmåga att möta patienten. Terapeuten är alltså inte utbytbar och inte heller är det självklart att en terapeut som får mer utbildning blir bättre, vilket kan vara både nedslående och glädjande, beroende på hur man ser på yrkesrollen.
Höstens diskussion har för oss som arbetar på det psykosociala området inom primärvården, handlat väldigt mycket om ett vårdprogram som man hade tagit fram. Programmet var ganska förfärligt och var skrivet som en slags "kokbok i KBT" för någon som inte hade någon nämnvärd kunskap. Otroligt provocerande om man betänker att psykoterapeuter har lika lång utbildning som läkare och de kortast utbildade har minst en akademisk examen och två års arbetslivsutbildning och ytterligare två års utbildning i psykoterapi. Ännu mer beklämmande att man harvar på med KBT som enda psykoterapeutisk inriktning trots att det står i hälso och sjukvårdslagen att patienten ska få välja om det finns likvärdiga metoder. Det är då man blir så lycklig över RPC Riksföreningen PsykoterapiCentrum som (som vanligt) gav en klok genomlysning av detta undermåliga vårdprogram och summerar att föreliggande Förslag till Vårdprogram 2016 saknar relevans på en rad punkter och kan inte motiveras varken ur ett empiriskt, juridiskt, etiskt eller logiskt perspektiv och skulle om den tillämpades innebära en låsning vid ett förlegat synsätt och försvåra för en nödvändig och efterfrågad vårdmodell som istället för att enbart erbjuda psykofarmaka och KBT utgår ifrån en bredd av olika utprövade metoder, hög kompetens hos behandlarna och patientens valfrihet.
Word, säger jag!!
Snökaos hann vi med också och Solna kommun borde ha ett jumbopris i tävlingen om god snöröjning
Jag textade Svenne att han kunde komma att få problem med att parkera när han kom hem efter jobbet.
En stund senare hade han textat tillbaka: "Älskling det är vår bil som står där helt översnöad... Jag tog tvärbanan..." Aha, OK:-))
I fredags var det dags för Rumble of the Kings och då var vi ju tvungna att gå dit och skrika oss hesa på alla duktiga fighters.Tyvärr blev det förlust för OneChais Daniel Terry den här gången. Även förlust blev det för Sanny Dahlbeck då han blev knockad i andra ronden så tyvärr var började och slutade galan med förlust för mina favoriter. För övrigt var det dock roliga segrar flr bl. a Sofia Olofsson som tog ett vakant världsmästarbälte när hon slog ut sin thailändska motsåndare förhållandevis enkelt.
Simon Ogalla vann i tungvikten och rörde sig fantastiskt lätt med sina nära hundra kilon. Jag kan när jag ändå håller på publicera resultaten:
- Abdou Karim Chorr besegrade Sanny Dahlbeck via KO/TKO
- Hamza Bougmaza besegrade Jose Quevedo då spanjoren pekade på sitt ben mot ringhörnan och gav upp.
- Simon Ogalla besegrade Fabio Kwasi via domslut
- Sofia Olofsson besegrade Parita Padpho via TKO/KO (Gav upp i rondpaus)
- Constantinio Nanga besegrade Marco Pique via domslut
- Isa Tidblad Keskikangas besegrade Patricia Axling via domslut
- Fabio Kwasi besegrade Attila Gilanyi via domslut
- Simon Ogalla besegrade Michael Reissinger via domslut
- Jose Quevedo besesgrade Frantisek Adam via domslut
- Hamza Bougaza besegrade Daniel Terry via domslut
- Nils Widlund besegrade Kevin Mickelsson via KO/TKO
Sedan var det lördagmorgon och dags för obligatorisk morgonträning med Jenny Krigsman. Det gick väl si så där. Men efter några djupa andetag insåg jag att jag lär mig viktiga saker av det.
Vi tränar på det mesta just nu. Min lista är lång över saker jag jobbar på men det känns så fantastiskt kul. Jag känner att jag har nått en ny nivå och jag förstår mer och mer och det är en härlig känsla, för få saker har jag kämpat så mycket med som med thaiboxningen. Ju mer jag tänker på det desto galnare ter det sig nu såhär efteråt att en 44 åring började med thaiboxning, utan någon tidigare erfarenhet av vare sig kampsport eller någon annan "rörlig sport". Ridning, styrketräning och triathlon är ju inte direkt de mest flexiga sporter man kan tänka sig. Jag skrattar dock för mig själv åt Jennys kommentarer till mina lama åldersursäkter över stelhet m.m. "Nu är hon stel igen Svenne!" brukar hon skrattande hojta till Svenne eller så brukar hon bara le: "Men sluta!" Och då slutar man faktiskt att lägga fokuset där och då helt plötsligt är man inte så stel längre:-)
Nu är jag snart 50 och jag tänker aldrig låta något så fånigt som ålder hindra mig. Visst, man ÄR lite stelare och inte lika snabb kanske, men ändå finns det så många dimensioner att utveckla som kan kompensera för det. Nä, det är faktiskt inte det som hindrar och håller tillbaka, utan det som hindrar är den idiotiska ålderfaschismen som härskar i det här landet generellt. Folk är helt åldersfixerade. Patienter kommer med krav på sig om att de måste ha lyckats och tjänat en miljon innan 30, annars är det för sent! Det kommer att sluta med katastrof. Om man inte lär av de äldre så kommer befolkningen begå samma misstag om och om igen. Om vi inte förstår att med ålder kommer visdom. Vi kommer att bli historielösa. Hjul kommer att uppfinnas på nytt. Och människor kommer att få lida i onödan.
Efter träningen begav vi oss till gamla kära Rittan och tog en fika. Det var givetvis jag som bjöd "Svenne Production" som så troget följer med alla lördagar han inte jobbar och filmar. Det är egentligen inte tillräckligt med fika som kompensation för allt han gör men han får en massa kramar och pussar också:-) Jag är så lyckligt lottad som har honom vid mina sida och kommer aldrig att ta honom för given.
Idag var jag med på morgonträningen på One Chai fick ett toppenpass med fokus på fotarbete. Efter passet kom jag i sampsåk med min träningspartner för dagen Johanna och vi började just prata om hur viktigt det har blivit med retorik i dessa nya tider där allt så gå snabbt och människor inte gärna fördjupar sig i resonemangen. Det gäller att få fram ett budskap snabbt. Så att människor kan trycka på gilla knappen. Jag insåg att jag börjar låta som en gamlla konservativ dam som vidhåller att det var bättre förr. Men jag står för det. Jag skräms över den kortsiktighet som översköljer oss alla. Det är de sociala medierna, new public management, politiker som vänder kappan efter vinden och journalister som har glömt strävan efter konsekvensneutral rapportering och det borttappade samhällskontraktet.
Efter träningen kunde jag inte förmå mig att ta mig ned i tunnlarna och åka tunnelbana och pendel hem, utan tog bussen ovan jord i strålande sol och vinterknastrighet och stannade till på Ritorno och tog en stadig ägg och ansjovis macka på grovt bröd och en latte. Väl där hade jag ett intressant samtal med Rittans Peter om sociala medier om hur mycket tid dessa tar i anspråk, men samtidigt hur svårt det är att stå utanför. Själv är jag väldigt dubbel till dem.
Nu sitter jag här hemma och njuter av en ledig eftermiddag som är väldigt ovanligt och värdefullt för mig. Jag slås av hur mycket jag längtar efter och njuter av de där underbara, modiga, orädda samtalen där det är högt till tak och var och en bidrar med teser och antiteser som blir nya synteser i en dynamisk framåtrörelse. Där delandet ger reflektioner och får finnas och det nyfikna upptäckandet hålls levande, men ALLTID med medmänskligheten bevarad. Jag har några människor i mitt nätverk som alltid bjuder på det, men jag skulle vilja ha så många fler plattformar.
En början till en plattform är söndagens föreläsning om känslor där jag hoppas få återse er alla! Och glöm inte: Det räcker inte med att trycka gilla:-) Ni måste anmäla er också genom att Swisha 200 kr till Jörgen på Creative Soul Media;-) Överskottet går till Mustaschkampen.
Vi ses! Stor kram Åsa-Helena
