Fyra år med thaiboxning Four years of muay thai
Its been four years since I took my first muay thai lessons in Phuket (above) What a wonderful journey it has been. It opened a whole new world to me and which meant that I met so many amazing people both in Sweden and Thailand.
Det har nu gått fyra år sedan jag tog min första thaiboxningslektion i Phuket 2011. Vilken resa det har varit. Jag blir alldeles varm i kroppen av att tänka på vilken helt ny värld det öppnade för mig. Och så många fantastiska och härliga människor jag har fått träffa både i Sverige och i Thailand!
Kru Jenny is a fantastic teacher and educator and has a huge experience and expertise. She can also see the feelings and reasons behind the behavior which is so important. We really work so well together.
As a psychotherapist, I have been in many hours of psychotherapy in my training, so now I choose other forms of therapy such as Muaythai. Muaythai is truly therapeutic when this martial art form certainly require a spiritual balance. The most common emotion that causes problems is actually not anger but shame (that we prefer not to acknowledge). The shame of being a beginner, not being able to feel that you can match your training partner, not manage to do what the coach wants, etc. Those who can not find any kind of self-compassion in this difficult challenge, ending guaranteed with the sport. Muaythai is an art of war, but one can also see the similarities to dance. One must be able to dance with the training partner, but also with the opponent. One must be able to withstand it goes bad without losing composure. Muaythai is also practical problem solving. Almost like chess. The opponent presents a number of problems that need solving.
Som psykoterapeut har jag gått i många timmars egen psykoterapi i min utbildning, så numera väljer jag andra former av terapi såsom thaiboxning. Muaythai är verkligen terapeutiskt då denna kampsport och konstform verkligen kräver en andlig balans. Den vanligaste känslan som ställer till problem är faktiskt inte ilskan utan skammen (som vi helst inte vill kännas vid). Skammen att vara nybörjare, att inte kunna att känna att man kan matcha sin träningspartner, inte klara att göra som tränaren vill o.s.v. De som inte kan hitta någon form av self-compassion i detta svåra, slutar garanterat med sporten. Muaythai är en krigskonst men man kan också se likheter med dans. Man måste kunna dansa med sin träningspartner men även sin motståndare. Man måste kunna tåla att det går dåligt utan att tappa fattningen. Muaythai är också praktisk problemlösning. Nästan som schack. Motståndaren presenterar en rad problem som man behöver lösa.
Träningen på vår klubb tillåter inte några översittarfasoner. Peter Wetzelmayr som driver klubben med sin fru Clara och de andra tränarna (krus) är mycket noga med både säkerheten och uppförandet. Peter pratar ofta om vikten av att släppa prestigen. För mig har träningen på Onechai muaythai utvecklat mig personligen och jag har också fått ett stort stöd av mina träningskamrater när jag har haft det tufft. En annan fantastisk sak är att på klubben spelar inte ålder någon roll. Det är alltid lika underbart när jag försöker komma med någon ursäkt om att jag faktiskt är 48 år och svaret bara blir OCH?...
Jag vet inte hur många gånger per vecka jag möter patienter i mitt arbete som tycker att de är gamla när de bara är fyrtio år. De tycker inte att de kan motionera för sin ålder skull. De är trötta och de har inte tid. Ännu värre är att höra när läkare berättar att de inte tycker att de kan prioritera träning. Eller ens vill det. Hur blir det då för deras patienter? Är det etiskt att förskriva en massa dyra läkemedel som dessutom ger biverkningar när botemedlet är träning och orsaken är avsaknad av den?
Den senaste tiden har jag sett TV program och artiklar om inspirerande äldre personer som visar att det aldrig är för sent. Ingen har väl undgått den fantastiska Dagny Carlsson som precis har fyllt 103 år och bloggar och lär andra äldre om hur man använder datorer. Hon är min stora idol. Vilken fantastiskt härlig människa. Skarptänkt och rolig! Har du inte kollat in bloggen så följ länken: http://www.123minsida.se/Bojan/99578350
Sen läste jag senaste numret av Vårdguiden (nr 3 2015) och där kunde man läsa om Gunilla Lindholm 70 år som började med boxning när hon var 68 och är helt hooked nu. Underbart!
Efter det slog jag upp Åhléns reklamtidning och läste om Barbro Bobäck som började med friidrott när hon var 69 och blev så snabb att hon vann EM-guld och har nordiskt rekord på 60 meter och 200 meter. När jag läser det inser jag att jag bara är en liten flicksnärta.
Ha det gott! Vi hörs snart igen!
