Upp på scenen: Goa människor och kreativa vindar
Nu känns det i varenda fiber i kroppen att våren är på väg. Och jag är så glad över det. Äntligen har man passerat puckeln och går mot ljusa och härliga månader. Jag har varit så otroligt trött den här våren och den senaste månaden har jag varit hängig och halvrisig med en mycket obehaglig huvudvärk som drivit bort livsandarna. Bröstryggen har bråkat ovanpå det och gjort mig stel som ett kassaskåp men tack vare lite självomsorg i form av naprapatbesök hos duktiga Jimmy på Hedman naprapater så är det på rätt väg.
För mig är det känsligt det där med vilken sorts behandling som är bäst. Det är inte alltid naprapatbehandling är det bästa. Ibland när jag är stressad och spänd svarar inte musklerna alls på naprapatin, utan då krävs lite mjuk avlappnande massage för att musklerna ska slappna av. Andra gånger har kort och mycket brutal kiropraktik hjälpt omedelbart. Vid ett annat tillfälle var osteopati det som kändes allra bäst.
Med raketfart har flera veckor passerat och det börjar bli obehagligt det här. Kommer det fortsätta och kännas som att livet bara går fortare och fortare i den här takten så kommer jag behöva införskaffa skyddsutrustning med hjälm och visir. Från fartvind mot G-kraft...
Jag har haft en jättebra period och jag känner mig så tacksam över människorna som finns omkring mig. Det slog mig också att jag har blivit så mycket bättre på att inte låta energitjuvar ta all min kraft och min uppmärksamhet. Jag noterar givetvis, men jag ältar inte. Jag försöker göra något kreativt av det istället. Det fokuset genomsyrar mitt liv både privat och som yrkesmänniska just nu. Och missförstå mig inte. I min värld kan aldrig ärliga, öppna autentiska människor som berättar om problem bli energitjuvar. Nej energitjuvarna är de som bara bryr sig om sig själva och inte för ett ögonblick kan tänka sig in i den andres situation. De där som vill få andra människor att må dåligt för att må bra själva. De där som försöker förminska, och skamma på subtila vis och som aldrig i livet skulle våga möta sig själva i spegeln. De som är livrädda för att någon annan skulle lyckas bättre än dem och som på arbetet snarast kan beteckans som motarbetare än medarbetare. De finns överallt men frågan är hur mycket kraft de ska få ta. Det kan jag bara bestämma själv. De ska inte få vara huvudpersonerna eller ens ha en biroll i mitt liv. De får helt enkelt ta statistrollen...
Istället är det kreativiteten som ska få ta plats och jag har många roliga projekt på gång. Jag försöker att hinna med att skriva men tyvärr har jag på sistone ofta fastnat på att fundera över formen istället för att bara låta tangenterna smattra på. Sånt dödar all kreativitet för mig så det är något att skriva i förändringsboken.
Jag tränar på med thaiboxningen som är underbar. Den har allt. Den kräver så mycket men ger samtidigt så otroligt mycket. Jag hinner bara köra ett pass av de två som är med min grupp och som Peter Wetzelmayr leder men jag kompenserar det med PTn på lördagar för Jenny och så försöker jag klämma in sparringen på söndagarna. Resten kör jag på hemmagymmet Balance här intill där jag bor. Det låter som att det blir mycket träning men tyvärr, om jag betänker hur mycket tid jag spenderar sittandes så är det inte ens säkert att är hälsofördelarna är så särskilt stora. Jag försöker att tänka på att avbryta stillasittandet men det är inte alltid det går under en terapitimme. Jag har i alla fall fått ett höj- och sänkbart skrivbord så att jag kan växla mellan att stå och sitta när jag ägnar mig åt den aldrig sinande dokumentationen på jobbet.
Jag håller också på att öva på hopprepshoppningen. Doubleunders. Problemet är att jag tappar räkningen när jag blir trött, men hittills har jag räknat till 60 stycken. Hopprepshoppning är bland den jobbigaste och bästa träningen jag vet och man kan variera den hur mycket som helst.
Fantastisk morgonträning för Jenny. Det här är för några veckor sedan. Just nu tränar vi på defensiv thaiboxning och jag känner mig som bambi på hal is. Det är som att få en Jack Russel att bli cool och avvaktande. Inte riktigt min kopp te, men detta måste behärskas.
Jenny och Serhan
Efter träningen har jag haft nöjet att se på när Jenny tränar för superduktiga f.d. tävlingsboxaren Serhan. Det är fantastiskt att se. Serhans fina sätt att instruera på och hans ödmjuka och positiva utstrålning blir en fantastisk mix. Kombinerat med Jennys oerhörda fokus och talang så ser allting så enkelt ut. En instruktion, en korrigering och pang så sitter det. Boxningen innehåller precis som thaiboxningen så många komponenter men som Serhan alltid brukar poängtera: smartast vinner. Det är som att spela schack. Dessutom visade Serhan hur man hoppar hopprep på riktigt. Damn! Han studsade runt som en gummiboll och svängde hopprepet åt alla håll och kanter i samma tempo som jag hoppar double unders i. Detta måste jag öva på. Jag återkommer med dokumentation om detta viktiga område;-)
Jenny och Serhan. Totalt fokus
Häromdagen föjde Svenne med mig till gymmet och hjälpte mig med träningen. Vi övade på säck och på förflyttningar. Han har börjat kunna röra sig utan sin speciella operationssko han har haft efter sin fotoperation och han "jagade" mig runt i gymmet och lät mig förflytta mig bakåt och åt sidan i rätt stance för att undkomma honom. Otroligt bra träning för fotarbetet och dessutom förbaskat kul. På gymmet tror de säkert att vi är galna.
Nu har jag fyra dagars välbehövligt påsklov och jag ska bara njuta. Och vara kreativ. Så klart.
Jag önskar er en underbar helg!
Kram Åsa-Helena