Jag är en hopplös bloggare men är glad ändå:-)
Ja jag är verkligen hopplös. Jag vet att jag borde skriva blogginlägg regelbundet men livet kommer hela tiden mellan. Helst borde jag skriva med ett tydligt tema men det går inte! FEL!! Jag VILL inte! Jag bara måste skriva om allt som händer i mitt liv och allt som jag tycker är viktigt, irriterande, orättvist, sorgligt, härligt, roligt. Jag har åtminstone olika kategorier även om de också ibland smälter samman. Ja det är invecklat...:-)
Inte ens halva juni har gått och det har varit så mycket. Jag är ingen supersocial människa precis så jag blir faktiskt lite "andfådd" och måste återhämta mig. Det har det inte varit så mycket tid för den här perioden.
Lördagar klockan sju eller halvåtta är det PT dags för Jenny. Svenne har ju börjat med att släppa av mig innan Västerbron så att jag kan springa till klubben och vet ni vad? Jag börjar tycka att det känns riktigt bra att springa, så nu blir det löpbandet på gymmet också.
Den här vackra utsikten fick jag en morgon när Svenne tyvärr inte kunde skjutsa mig på morgonen utan släppte av mig med min kära träningsväska på hjul vid Fridhemsplan eftersom han hade bråttom till jobbet, så jag i sakta mak kunde promenera till klubben. Jag bjöds på helt fantastiska vyer.
I början av månaden var det dags för informationsmöte för primärvårdskuratorerna om den nyöppnade första linjens psykiatrimottagning för för barn och unga som numera finns på Södertälje sjukhus. Inte oväntat så har det redan hunnit bli kötid på flera månader men det var i alla fall väldigt bra att få information om hur man arbetade och vilken målgrupp man hade. Haido vår personalchef som även är en av ägarna till Vårdcentralen där jag arbetar följde med vilket gjorde mig mycket glad och tacksam. Ofta är engagemanget hos enhetschefer kring kuratorernas arbete mycket lågt förmodligen beroende på såväl ointresse som okunskap, så därför var det så glädjande att han följde med. Jag har försökt att beskriva de trögheter som vi kuratorer och psykoterapeuter hela tiden stångas emot och därför var det mitt i prick att han följde med på det här mötet eftersom det blev tydligt hur hårt den medicinska modellen är förankrad med diagnosticering enligt mallar och manualer. Det är så tragiskt att höra unga psykologer så oreserverat köpa hela paketet och hävda att det är det synsättet som är det korrekta och "vetenskapliga". Återigen det finns faktiskt kvalitativ forskning och det finns processforskning men det är man inte så intresserad av. Det är därför det är så välgörande att få tidskriften psykoterapi i brevlådan som är fylld av kloka genomtänkta artiklar skrivna av erfarna psykoterapeuter och forskare som ser utanför de trånga ramarna. Det ska jag skriva mer om framöver.
Nåväl Haido tog med mig till det mysiga cafeet Rosteriet där vi åt en god lunch. Inredningen var verkligen i min smak och jag kunde inte låta bli att fota interiörerna.
Rustikt med massivt trä och Chesterfield soffor och betongbord och soffor i vinröd/cerice sammet. I LIKE!
Toaletten går inte av för hackor och texten i taket blev pricken över iet.
Här är våra odlingar som vi faktiskt också har hunnit plantera om vid det här laget. Det är så underbart att ha lite odlingar, men eftersom vi ska åka bort i en hel månad så kommer vi tyvärr inte få se slutresultatet av det hela vilket är trist.
Jag har inte varit många gånger på Mall Of Scandinavia men häromsistens var jag där flera gånger samma vecka eftersom jag införskaffade en ny mobiltelefon. Då passade jag givetvis på att gå till Lush och köpa badbomber. Helt knasigt, eftersom vi inte har något badkar, men jag tycker att de är så fina och luktar så gott.
På MoS gled jag in på Desigual och till min stora förvåning sålde de klänningar för under femhundringen och då var jag ju tvungen att prova. Väl inne bland provhytterna blev jag helt tagen av den häftiga inredningen. Verkligen inbjudande. Där hade man även mer kläder på display vilket är väldigt praktiskt för då kan man ju enkelt prova dessa också när man ändå håller på.
Avslutnings picnic har det varit med bästa klubben OneChai Muaythai. I backen intill på Bergssunds strand smaskade vi thai mat och hade tur med vädret även om det inte var någon sommarvärme.
Usch vad jag har frusit denna vår. Jag börjar allvarligt undra om det är något fel på min termostat. På jobbet fick de ställa in ett element för att jag frös så mycket.
Bästaste Svenne ♥♥♥
Jag och min fina tränare Jenny tränar vidare. För huvudtränare Peter Wetzelmayr och vårt VM hopp Sandra Bengtsson har det varit fullt upp med satsningen inför VM som gick av stapeln näst sista veckan i maj. Tyvärr slutade det med stor besvikelse för vår del. Jag veeet att man inte ska kritisera domare men jag måste faktiskt åtminstone kommentera det hela med att det var en smula märkligt i alla fall. Sandras motståndare fick en räkning och matchen drog i gång igen och straxt efter fick motståndaren in mycket bra slag som fick Sandra att gå i backen. Hon ställde sig upp direkt och domaren börjar räkna men räknar inte färdigt utan blåser av. För oss som tittade på via länk var det mycket svårt att se logiken i detta. Nåja det är ingenting att göra åt, men det gör ont i mig att Sandra och Peter inte fick lön för sin möda.
Hur som helst för egen del så ligger min ambitionsnivå betydligt lägre av realistiska skäl och inte dålig motivation. Mitt mål är att bli uppflyttad eftersom detta skulle passa mina arbetstider mycket bättre, men innan jag kan bli det så måste mitt fotarbete förbättras avsevärt vilket vi har jobbat intensivt med.
Fortfarande blir jag yvig i mina rörelser men det blir i vart fall bättre och bättre. Konerna i bakgrunden arbetar vi med för att jag ska placera mig rätt. Vi har tragglat på träningen och jag och Svenne har övat hemma på vardagsrumsgolvet. Min kära bror var hemma idag och hjälpte mig med min nya router och tittade förvånat på vårt vardagsrumsgolv: Varför har ni tejpat på golvet? "För att jag ska öva på hur jag står och förflyttar mig". Ett svagt stön hörs...:-)
4-5 träningspass och totalt ca 7, 5 timmar blir det i veckan. två pass kör jag själv på Balance gym i Solna. Den egna träningen har varit svårast. I början hade jag ingen aning om vad jag skulle få med på passen, men nu är det bättre med den saken. Att jobba på säcken är det som jag tycker har varit allra jobbigast. Alla otaliga träningspass då jag har fått stå ut med att inget har stämt. Om man kan jobba bra på säcken så har man vunnit mycket. En boxningssäck måste vara det bästa träningsredskap man kan ha och variationerna man kan göra är oändliga.
Nämen! En hund i ringen! Busiga Bellman är på besök.
Naturligtvis vill jag också prova att slå med slägga och Svenne och Jörgen hade mycket roligt åt min bristande teknik. Förväntas man veta sånt här?, frågade jag och det tyckte både Svenne och Jörgen. Goa Serhan kom och visade hur man skulle göra och visade med samma elegans som vid hopprepshoppningen hur en slipsten skulle dras. Det som roade mig var att han inte alls gjorde som Svenne påstod att man skulle göra. Ha ha;-)
Stort säkerhetsavstånd rekommenderas starkt...
Som tack för att min fina goa make klev upp i svinottan för att skjutsa mig till träningen bjöd jag på fika på gamla Rittan.
Middag på restaurang Barolo med arbetskamraterna för att tacka av Linda, en av våra sjuksköterskor som tyvärr slutar hos oss. Vid min sida på bilden har jag coola, fina Jelena som har en energi som saknar motstycke. Kul också att min nya klänning kom till pass. (Där ser du Svenne att jag verkligen behööövde den:-)
Jörgen Jönsson ena hälften av Creative Soul Media. Andra hälften är Jenny Krigsman. Jörgen fotade vid
Scandinavian fight nights första MMA gala i Solnahallen den 4 juni. Jag och Svenne bestämde oss i sista stund för att vi inte kunde missa detta. Det var en rolig gala med stämningen på topp men huvudkorten avslutades dock lite väl snabbt, vilket fick en del att kritisera hur matchningen hade skett. Sen må jag vara inskränkt men vid en av matcherna blev jag lite irriterad på en av de svenska vinnarna. När han hade vunnit svepte han sitt gamla hemlands flagga om sig och höll sedan upp den. Och den svenska flaggan då? Sverige som är det land som han har bott i och tränat i sedan födseln? En liten, liten svensk flagga hade väl kunnat få plats också? Det blir också lite oklart för publiken när en svensk tävlande kommer in med en helt annan flagga. Ska man hålla på en svensk eller är han kanske inte från Sverige för det är ju inte en svensk flagga han håller i...
Jörgen och Creative Soul Media in action
Nu ska jag skutta i säng. Ha en fantastisk vecka! Kram Åsa-Helena♥