Tilllbaka i paradiset
Äntligen är vi här igen! Efter två år är jag och Svenne tillbaka på Kohsamui och Coral Cove Chalet. Måste vara det bästa stället på jorden. Som vi har längtat. Samtidigt blandade känslor eftersom Knallhatten svek och strulade till det så att han inte fick följa med för vi hade inte lust att ställa upp mer. Alla måste dra sitt strå till stacken även om det är ett aldrig så litet ett, så är det bara.
Här är jag och Svenne på Arlanda efter en mardrömsresa med taxi då det inträffade en trafikolycka på motorvägen vilket inte bara orsakade totalstopp i den färdriktningen olyckan inträffade utan även i den andra där vi färdades, och gissa varför? Jo för att folk är sådana idioter och måste GLO!!! Vi hade som tur var tagit till med tidsmarginal och taxichauffören körde minst sagt kreativt:-) så vi hann, men vi var ganska mjuka i knäna när vi äntligen hade checkat in.
På Bangkoks flygplats är tydligen ett toalettbesök ett happy moment för en man:-):-)
Över åtta timmars väntan hade vi på flyget till Kohsamui. Inte mycket annat att göra än att titta på den vackra parken utanför.
Ja medan jag själv vill bli brunbränd så drömmer asiatiska kvinnor om att bli snigelvita...
Hoppsan vilken missräkning för den som tänkt sig att bli full för att komma över flygrädslan...
Fantastiskt! Dags för boarding!
Äntligen är vi på Kohsamui!!!!! Det tog bara 27 timmar från dörr till dörr. Inte jobbigt alls host host...
Skylt på Samui airport. Dumt att chansa...
Vi kom fram när det hade mörknat.
Vackra vyer i mörkret
Strandrestaurangen hade fixat lite mer lampor sedan sist. Vackert!
Tänk så kreativ man kan vara
Jag och Svenne ska arbeta vidare på det här skuggtemat. Vi funderar på en splatterversion...
Snyggingarna
Tänk att såna här vackra blommor ligger på marken överallt.
Vackra Coral Cove
Svenne bytte gym det här året. Gymmet som fick hans pengar den här gången heter Ultra Body gym och ligger också i Lamai i närheten av Jun Muay Thai där jag tränar thaiboxning.
Svenne och jag stannade till på Vikasa Yoga retreat och åt lunch traditionsenligt. De har massor av raw food och nyttiga rätter. Vi tog pumpasoppa och spirulinashake med morot apelsin och lime. Mums!
Naturlivet kommer ibland väldigt nära...
Kärt återseende efter två år. Kru Lek och jag.
Det är ganska fantastiskt hur en resa till Thailand för fem år sedan fick så stor betydelse i mitt liv och även Svennes. Tänk så mycket vi har fått uppleva sedan dess och hur fina människor vi har träffat och fått in i våra liv. Jag kan bara känna en sån oerhört stor tacksamhet för detta.
Hundrafemtio situps avslutar träningspasset
Jaha då är man tagen på bar gärning med flaxarmen i högsta hugg. Svenne hotar med att köpa gaffatejp och tejpa fast den... Jag försöker påminna mig om att jag gör det här bara för att det är kul, men jag har höga krav på mig. Jag vill att det ska bli bra. Och även om det inte blir det så vill jag i alla fall veta att jag har gjort vad jag har kunnat. Jag saknar dock min fantastiska personliga tränare Jenny Krigsmans lugna och kloka kommentarer. Hon känner mig så väl och vet att jag inte gör fel för att jag är nonchalant, utan för att det låser sig i knoppen på mig ibland. Svenne filmar varje session och sen tittar vi tillsammans och diskuterar hur jag ska förbättra mig. Detta tillsammans med Leks kommentarer.
Det har varit jättejobbigt på de dagliga träningar jag har hunnit göra hittills, vilket har stört mig en hel del. Jag har blivit så helt slut att jag knappt har orkat fullfölja sparringen. Visst det är väldigt varmt och man svettas så att det bokstavligen rinner om kläderna när man tar av dem, men jag har tränat i värme förr. Jag var väldigt tröttkörd när jag arbetade min sista arbetsvecka så kanske berodde det på detta trodde jag till en början. Hade ingen aning, men en annan misstanke var att hormonrubbningar kunde spela in. Jag har känt mig deppig, ångestfylld och har inte kunnat sova utan vaknat varje till varannan timme och dessutom fått dessa vidriga svettningsattacker som gör att det känns som att jag ska brinna upp. Efter en vecka på det här viset stod jag inte ut. Jag gick in på apoteket och bad att få lösenordet till deras wifi för att kunna använda google translate och skriva att jag behövde något för klimakteriebesvär. Biträdet förstod precis och tog fram två östrogenprodukter, men avrådde ifrån att prova utan att ha konsulterat en läkare. Finns det inget naturmedel undrade jag då. Jo det gjorde det och hon tog fram en stor burk med ett naturmedel som framställs här i Thailand. Sagt och gjort så köpte jag det och tog två tabletter tre gånger per dag och redan första dagen märkte jag stor skillnad. Jag blev mera mitt vanliga jag. "Du vet väl att man kan köpa vad som helst på apotek i Thailand sa min bror bekymrat på messenger och kollade upp preparatet. Det visade sig att det minskade denna typ av besvär med 50% enligt de studier han kunde hitta. Så gulligt av honom att kolla upp åt mig. Herregud klimakteriebesvär! Det hade jag faktiskt inte räknat med att få. Det är väl sånt som andra drabbas av?:-)
Vi har också blivit så modiga:-) Vi har en överenskommelse jag och Svenne: Vi ska sluta att vara såna trygghetsnarkomaner. Så när vi räknade på hur oerhört dyrt det skulle bli att åka taxi överallt bestämde vi oss för att hyra en motorbike istället. Jag vet inte hur man översätter det.Det är ju ingen moped och inte heller en motorcykel och ingen vespa och inte någon scooter heller så vi kallar den för motorbiken helt enkelt. Så Svenne sätter sig på den och konstaterar att han inte har kört på 50!!!! år och brummar iväg nedför backen på vänster sida av vägen. Och det gick ju bra. Och vilken frihetskänsla det blev att bara kunna sticka iväg när vi vill. Det finns inget bättre än att susa fram bakom Svenne på motorbiken i det här sagolikt vackra landskapet.
Motorbikern Svenne
Tropikerhattar ala Tintin
Ha det så gott så hörs vi snart igen!
Många kramar Åsa-Helena