Full fart mot semester
Jag och Svenne hade en fantastiskt fin midsommar. Vi firade denna supersvenska högtid hos Jenny och Jörgen och en hel hög mysiga människor. Vi hade med oss lite av varje att grilla efter tycke och smak och så hade Jörgen fixade massor av tillbehör som smakade fantastiskt och Jenny hade fixat tårta och ja man vaggade mycket mätta och belåtna hemåt framåt natta.
Jenny tillsammans med Angelique som är proffsboxare. Klubbkompisarna Sanna och Viktoria och hennes sambo Rickard
Svenne, Adela och Jempa Peter OneChai Wetzelmayr med mamma Chai Clara
Svenne, Adela och Jörgen Jag, Filippa och Sanna
Givetvis hindrar inte ett midsommarfirande Jenny ifrån att köra PT med mig på morgonkvisten dagen därpå vid halvåtta. Underbart med likasinnade. Morgnar är till för att träna på!
Svenne bjöd på fika på Espresso House. Dom kan man lita på när alla andra hade midsommarstängt.
Supermysig inredning på Espresso house måste jag säga och så den tyngsta av klockor. Tiden ja. Som jag vill spendera på bästa sätt. Inte slösa bort på onödigheter. Tänk om det gick att leva så som man ville hela tiden det vore fantastiskt, eller kanske inte vad vet man... Det måste ju vara lite svackor för att man ska kunna njuta av stigningen uppåt. Men vi kan sträva efter att lyssna efter vad vi vill och försökta med små små steg närma oss.
Arbetsveckan gick snabbt. En arbetskamrat fick ett allvarligt sjukdomsbesked vilket har berört mig väldigt mycket, även om jag tror och hoppas att allt ska gå bra. Sedan kom en av mina patienter och hade fått samma besked och då blev det ännu mer tydligt att det är nu vi ska passa på att leva. Nu, nu nu... Vi har ju bara nu. Resten har vi inga löften om. Hoppas och drömma och planera ska vi, men livet är det som pågår nu.
Jag älskar att gå och kika på allt roligt man kan odla. Svenne brukar påpeka att det inte är någon idé att köpa något när vi ändå ska åka iväg. Men man kan ju alltid stå och fantisera om det där stället jag ska ha någonstans i ett varmt land och där jag ska odla massor...
Helt apropå mötte jag och Svenne f.d klubbkompisen Anna-Lena med sina fantastiska tvillingar Ida och Jonatan. Det känns som att det var nyss hon gick omkring med sin bebismage och undrade om hon var ämnad för att vara mamma. Det har hon garanterat glömt nu, supermorsan:-)
Apropå barn så har jag börjat läsa Anja Wikströms fina bok om hur det kan vara när man får ett barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Ja här finns det mycket igenkänning både som förälder och kliniker som möter många utmattade föräldrar till dessa barn med en karaktär för sig själva. Jag vill bara säga till alla som tror sig veta om barnuppfostran: Ni har inte en aning förrän ni är i samma situation och många av er skulle inte palla en vecka. Det skrivs så mycket nonsens om barnuppfostran, utan någon som helst vetenskaplig grund utan bara en massa tyckande. Det borde vara en bra utgångspunkt för en psykologiavhandling att smula sönder all kvasivetenskap om barnuppfostran. Ett riktigt träsk är vad det är.
Klart att Peter på Ritorno ska ha en foliehatt som pricken över i:et i hattsamlingen tyckte en kund.
Fantastiska Hakob som ställer upp för alla i ur och skur på mitt arbete skjutsade ned mig till pendeltågstationen i ett extra fräsigt åk sist måste jag säga.
Försökte ta kort på en dramatisk himmel när jag kom hem ifrån jobbet, men min kamera försökte bara ljuskompensera hela tiden. En ny kamera ligger på inköpslistan och en ny TV. Vi har haft vår TV i massor av år och det sjuka är att vi har en stor brun fläck i rutan som vi inte har brytt oss om på flera år. Vi är knäppa- jag vet:-)
Morgonträning med Jenny
I lördags var det morgonträning igen och den här lördagen hade jag och Svenne bjudit Jenny och Jörgen på middag på kvällen och jag blir normalt alltid lite lätt hispig inför sådant. Den här gången gjorde vi genidraget att göra ett genrep i veckan och provåt den tilltänkta maten. Mycket klipskt av oss tycker jag.
Efter morgonträningen var det fikadags på Vurma och jag och Svenne gick igenom träningspasset och jag tittade i min egen receptsamling efter den bästa efterrätten. Det blev kladdkaka- igen:-) Och just som vi satt där kom en fiskmås? Trut? och satt sig på biltaket. Å-H snabbt fram med kameran och fotade. "Nä nu tror hon att du fotar henne", sa Svenne. "Vem?" "Ja hon som du kallade för Shirley Clamp. Som inte är Shirley Clamp" Herregud senilsnörena är ute på stan. Vi var givetvis tvungna Googla vem människan som satt utanför fönstret var. Det var Sarah Dawn Finer. Suck. Men jag tog inte kort på henne, utan på fågelskrället:-)
Middagen blev mycket lyckad (tyckte i alla fall jag och Svenne). Jag tror att Jenny och Jörgen var nöjda också. Det är så fantastiskt när man träffar människor som man kan känna att man är på samma frekvens med. Jörgen föråt sig på Svennes räkrätt och när jag adderade kladdkaka med vispgrädde blev reaktionen som ett vasst knä i solar plexus och fullkomligt däckade honom (och oss alla). Så där stod vi med ouppätna jordgubbar och glass och chokladsås och strössel. Men dagen därpå gjorde jag en egen specialitet av de kvarvarande bitarna kladdkaka... Viktväktarna släng er i fläkten!...
MMMmmmm
Nu är det bara två veckor kvar tills vi åker till Thailand. Knallhatten följer inte med p.g.a många tråkiga omständigheter, men vi ska i alla fall njuta av vår efterlängtade semester. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Det är något alldeles särskilt med Thailand som så fullkomligt överväldigar mig varje gång. Jag känner mig mer levande där faktiskt. Och så ska jag thaiboxas varje dag eller nästan i vart fall.
Nu väntar en ny arbetsvecka.
Ha det så gott!
Kram Åsa-Helena