Friskfaktorer och Formsnack

                                               Brorsan tittar på solsken och regn samtidigt

Marcelo Alejandro Rosales bjöd på dagens mest imponerande uppvisning och lyckades med det mesta han företog sig. Sammantaget en fantastisk dag för OneChai MuayThai familjen. Varje gång jag ser matcher blir jag så sugen att själv gå en match men jag vet att det skulle krävas så mycket. Få sporter kräver så mycket committment som thaiboxning. 

 

Sen gläds jag åt att under denna period ha hunnit med att träffa min fina goa vän Ninis inte mindre än två gånger på fika och shopping. Ninis är Knallhattens faster och vi räknade ut att vi har känt varande i drygt 25 år. Inte illa! Ninis gick igenom en tuff tid under samma period jag och min familj gjorde det, samtidigt som jag hade mina legitimationsstudier, så nu tar vi igen förlorad tid och jag njuter verkligen av det. 

 

Den 8 oktober ordnade Akademiskt primärvårdscentrum en utbildningsdag på Gustavsbergs Vårdcentral som hade initierats av Catharina Gåfvels, socionom, FPU-ledare, docent. Gåfvels är en riktig eldsjäl och har ägnat en stor del av sitt yrkesliv åt att kämpa för kuratorns plats i vården. Jag känner sådan tacksamhet över hennes stora engagemang. Dagen kom som ett svar på en tidigare utbildningsdag vi hade i diagnostik med screeninginstrumentet MINI. Detta för att många av de screeninginstrument vi idag använder (läs som vi tvingats att använda oss av inom rehabgarantin) inte har någon evidens enligt nyare forskning.
Det stod då tydligt hur olika olika yrkesgrupper ser på psykosocial ohälsa och framförallt hur olika vi ser på etiologi, symptom och behandling. Då det var en läkare som höll i utbildningen blev den medicinska förklaringsmodellen den som lades som utgångspunkt.

  

Gustavsbergs vårdcentral som ligger vackert beläget vid Gustavsbergs hamn

Tanken med dagen var att vi primärvårdskuratorer, psykoterapeuter och psykologer skulle lära oss att diagnostisera "bättre". Bara det skulle man kunna ta som en förolämpning eftersom mitt arbete åtminstone ur mitt perspektiv just handlar om att inte så mycket diagnosticera men konceptualisera. D.v.s hur möter jag människan jag har framför mig på bästa sätt och hur kan vi tillsammans arbeta mot ett förbättrat mående och fungerande. Mitt arbete är således inte bara ett hantverk utan även en konst. Jag har med åren fått ett stort patientgalleri som har gett mig ovärderlig tyst kunskap. Klinisk kunskap och trygghet i mitt arbete.

 

Så när nu en läkare utan psykoterapeutisk kompetens överhuvudtaget sa att vi skulle lära oss att diagnosticera "rätt" och därmed använda oss av "rätt" behandlingsmanual och inte ägna oss åt något flum, fick flera av oss hicka. Det är sorgligt att vi ännu 2015 inte har kommit längre. Det är bara KBT som gäller och man ska arbeta med specifika faktorer och särskilda behandlingsmanualer för en diagnos. Vad händer om man har flera? Om man har anknytningstrauma och OCD? Om man är bostadslös och deprimerad?  Lider av ångestsyndrom och självmedicinerar?  Vart tog den moderna psykoterapiforskningen vägen? När föreläsaren sedan säger att hon har bedrivit gruppbehandling i KBT utan att ha någon utbildning utbrister en kurator och psykoterapeut: Jag tycker att du är väldigt modig, för jag skulle nämligen aldrig våga arbeta som läkare utan utbildning. 

 

Jag tycker det här visar hur underskattade vi som arbetar med psykosocialt arbete är. Våra utbildningar är minst lika långa som läkarnas men ändå så hamnar vi långt ned ned det gäller vilka som kommer till tals hos politikerna. Lite bättre är det för psykologerna som har ett starkare fackförbund men som får kämpa för sin särart bland yrkesgrupperna. De är ju inte specialister inom psykoterapi men ofta framställs det så och man använder termen psykologisk behandling, vilket är fullständigt vansinnigt eftersom det inte finns någon definition av det. Vad är skillnaden mellan psykoterapeutisk behandling och psykologisk behandling, säg mig det någon? Nej det psykologer är duktiga på är individers, gruppers och organisationers psykologi; neuropsykologi, utvecklingspsykologi, samt inte minst utredning, men de har inte specialistkompetensen inom psykoterapi utan det är den legitimerade psykoterapeuten som har det. Sen har inte sällan psykologer även legitimationsutbildning inom psykoterapi, men det är en annan femma. Det viktiga är att alla behövs. Big time! På samma sätt förhåller det sig med arbetsterapeuter som har ett jätteviktigt arbete men som ofta glöms bort. Logopeder är ännu mera underskattade. För egen del anser jag att de alltid borde konsulteras innan man inleder en neuropsykatrisk utredning. 

 

Så kom äntligen den efterlängtade workshopen med Paul Gilbert, "pappa" till compassion focused therapy CFT.

Jag har gått på två tidigare utbildningar med honom men den här gången var det mindre teori och mer upplevelsebaserat och inriktat på våra egna upplevelser och vår utveckling. Det väckte mycket känslor inom mig och satte igång processer. Det kändes väldigt bra men det var svårt att inte börja tänka på hur jag ville använda detta i patientarbetet. Fyra dagar gick rasande fort men jag fick med mig massor av ny input och fick också lite välbehövlig repetition.