En spännande månad
Det har varit en händelserik och rolig månad. Allra roligast är mitt konstaterande av att pusselbitarna börjar hamna på plats allt mer och jag njuter verkligen av detta. Vår älskade knallhatt, vårt yrväder som verkligen håller oss alla ödmjuka:-) verkar också så sakteliga hitta sina vägar. De är krokiga och far iväg rätt ut i terrängen men jag börjar inse att det finns en riktning i det också. Det som är ett gott liv för mig är definitivt inte ett gott liv för honom och det är viktigt att inse.

Älskade knallhatt
Sen tänker jag på min kära bror och hur jag och han verkligen aldrig har lyckats förstå oss på varandra och kunnat kommunicera förrän nu på "gamla" dar. Därför är det så otroligt gott att kunna göra det nu. Jag inser hur mycket jag har saknat detta. Ännu en pusselbit på plats.

Brorsan tittar på solsken och regn samtidigt

Efter regn och sol kommer regnbåge:-)
Tävlingar har det varit på klubben och jag och Svenne var där och hejade på alla duktiga klubbkamrater.

Jag, Svenne, Bruce och Jessica hejar på klubbkamraterna

Sen gläds jag åt att under denna period ha hunnit med att träffa min fina goa vän Ninis inte mindre än två gånger på fika och shopping. Ninis är Knallhattens faster och vi räknade ut att vi har känt varande i drygt 25 år. Inte illa! Ninis gick igenom en tuff tid under samma period jag och min familj gjorde det, samtidigt som jag hade mina legitimationsstudier, så nu tar vi igen förlorad tid och jag njuter verkligen av det.
Utbildningsdag på Gustavsbergs vårdcentral
Den 8 oktober ordnade Akademiskt primärvårdscentrum en utbildningsdag på Gustavsbergs Vårdcentral som hade initierats av Catharina Gåfvels, socionom, FPU-ledare, docent. Gåfvels är en riktig eldsjäl och har ägnat en stor del av sitt yrkesliv åt att kämpa för kuratorns plats i vården. Jag känner sådan tacksamhet över hennes stora engagemang. Dagen kom som ett svar på en tidigare utbildningsdag vi hade i diagnostik med screeninginstrumentet MINI. Detta för att många av de screeninginstrument vi idag använder (läs som vi tvingats att använda oss av inom rehabgarantin) inte har någon evidens enligt nyare forskning.
Det stod då tydligt hur olika olika yrkesgrupper ser på psykosocial ohälsa och framförallt hur olika vi ser på etiologi, symptom och behandling. Då det var en läkare som höll i utbildningen blev den medicinska förklaringsmodellen den som lades som utgångspunkt.
Det stod då tydligt hur olika olika yrkesgrupper ser på psykosocial ohälsa och framförallt hur olika vi ser på etiologi, symptom och behandling. Då det var en läkare som höll i utbildningen blev den medicinska förklaringsmodellen den som lades som utgångspunkt.


Gustavsbergs vårdcentral som ligger vackert beläget vid Gustavsbergs hamn
Tanken med dagen var att vi primärvårdskuratorer, psykoterapeuter och psykologer skulle lära oss att diagnostisera "bättre". Bara det skulle man kunna ta som en förolämpning eftersom mitt arbete åtminstone ur mitt perspektiv just handlar om att inte så mycket diagnosticera men konceptualisera. D.v.s hur möter jag människan jag har framför mig på bästa sätt och hur kan vi tillsammans arbeta mot ett förbättrat mående och fungerande. Mitt arbete är således inte bara ett hantverk utan även en konst. Jag har med åren fått ett stort patientgalleri som har gett mig ovärderlig tyst kunskap. Klinisk kunskap och trygghet i mitt arbete.
Så när nu en läkare utan psykoterapeutisk kompetens överhuvudtaget sa att vi skulle lära oss att diagnosticera "rätt" och därmed använda oss av "rätt" behandlingsmanual och inte ägna oss åt något flum, fick flera av oss hicka. Det är sorgligt att vi ännu 2015 inte har kommit längre. Det är bara KBT som gäller och man ska arbeta med specifika faktorer och särskilda behandlingsmanualer för en diagnos. Vad händer om man har flera? Om man har anknytningstrauma och OCD? Om man är bostadslös och deprimerad? Lider av ångestsyndrom och självmedicinerar? Vart tog den moderna psykoterapiforskningen vägen? När föreläsaren sedan säger att hon har bedrivit gruppbehandling i KBT utan att ha någon utbildning utbrister en kurator och psykoterapeut: Jag tycker att du är väldigt modig, för jag skulle nämligen aldrig våga arbeta som läkare utan utbildning.
Jag tycker det här visar hur underskattade vi som arbetar med psykosocialt arbete är. Våra utbildningar är minst lika långa som läkarnas men ändå så hamnar vi långt ned ned det gäller vilka som kommer till tals hos politikerna. Lite bättre är det för psykologerna som har ett starkare fackförbund men som får kämpa för sin särart bland yrkesgrupperna. De är ju inte specialister inom psykoterapi men ofta framställs det så och man använder termen psykologisk behandling, vilket är fullständigt vansinnigt eftersom det inte finns någon definition av det. Vad är skillnaden mellan psykoterapeutisk behandling och psykologisk behandling, säg mig det någon? Nej det psykologer är duktiga på är individers, gruppers och organisationers psykologi; neuropsykologi, utvecklingspsykologi, samt inte minst utredning, men de har inte specialistkompetensen inom psykoterapi utan det är den legitimerade psykoterapeuten som har det. Sen har inte sällan psykologer även legitimationsutbildning inom psykoterapi, men det är en annan femma. Det viktiga är att alla behövs. Big time! På samma sätt förhåller det sig med arbetsterapeuter som har ett jätteviktigt arbete men som ofta glöms bort. Logopeder är ännu mera underskattade. För egen del anser jag att de alltid borde konsulteras innan man inleder en neuropsykatrisk utredning.

Jag och min fina kurskamrat Karin från SAPU tiden som även hon är kurator och psykoterapeut.
När det gällde den läkare som föreläste om MINI så konstaterade hon själv att hon saknade kunskap om modern psykoterapiforskning och även våra arbetsbetingelser och var tacksam för våra synpunkter, så ingen skugga ska falla på henne. Hon ledde ett fortsättningsmoment med MINI under utbildningsdagen och den här gången kändes det som att vi alla hade närmat oss varandra. Ett screeninginstrument som MINI kan säkert vara ett bra hjälpmedel om det används som ett komplement och inte istället för vår egen kliniska bedömnig. Precis som läkare själva arbetar. Det borde inte heller användas på alla patienter. Anser jag.
Det fanns ett moment där vi fick diskutera framtidens primärvård som var mycket givande. De flesta var rörande eniga om att det behövs ett bio-psyko-socialt perspektiv där även strukturella aspekter och politiska beslut har stor påverkan. Därför är det så viktigt att politiker får kunskap om detta. En allt vanligare aspekt som jag själv möter i mitt arbete är mobbning på arbetsplatsen, och inte sällan handlar det om mobbande chefer, vilket jag ska återkomma till i ett senare inlägg. En annan intressant iakttagelse gjorde Gustavsbergs Vårdcentrals verksamhetschef Kerstin Ejeby, nämligen att så gott som samtliga yrkesgrupper var inne på det psykoterapeutiska området. Andra viktiga aspekter som togs upp var det orättvisa och även lite obegripliga ersättningssystemet inom primärvården. Det s.k.ersättningstaket måste höjas för psykosociala insatser.

Några morgnar har jag tagit med mig Svenne till Hagaparken och sprunint upp och ned för Hagakullen.

En morgon låg dimman tät och skapade ett helt nytt landskap

Mäktigt.
Mindful compassion workshop med Paul Gilbert
Så kom äntligen den efterlängtade workshopen med Paul Gilbert, "pappa" till compassion focused therapy CFT.
Jag har gått på två tidigare utbildningar med honom men den här gången var det mindre teori och mer upplevelsebaserat och inriktat på våra egna upplevelser och vår utveckling. Det väckte mycket känslor inom mig och satte igång processer. Det kändes väldigt bra men det var svårt att inte börja tänka på hur jag ville använda detta i patientarbetet. Fyra dagar gick rasande fort men jag fick med mig massor av ny input och fick också lite välbehövlig repetition.

Paul Gilbert i egen hög person och så jag.

Jag och Isam Khalil. Normalt brukar vi ses på klubben där jag tränar thaiboxning och Isam tränar boxning, men här har vi sammanstrålat på workshopen med Paul Gilbert. Isam har en bakgrund som professionell proffsboxare med ett imponerande record men lika imponerande är det han gör idag. Han driver idag Coach and Care Supportett behandlingshem för unga vuxna män 18-30 år, missbruk och kriminalitet med eller utan neuropsykiatriska diagnoser. Han är steg-1 utbildad inom både familjeterapi och KBT och visar sådant engagemang och värme för sina klienter att man blir riktigt rörd. Det borde finnas fler som han.

Under veckan blev det dåligt med träning så på lördagsmorgonen klockan sju före workshopens sista dag körde jag thaiboxnings PT för min fina och otroligt kompetenta tränare Jenny Krigsman. Hur många tränare skulle kliva upp i svinottan på en lördag för att träna en psykoterapeut som måste iväg på kurs? Så tacksam över att hon finns.

Här ser vi Monica Lundqvist tacka av Paul för en fantastisk workshop. Monica har varit min handledare i flera år och jag mötte henne för första gången för tio år sedan då jag gick en kurs om ätstörningar med henne som lärare.
Nu ska jag äta en välbehövlig middag och gå lägga mig för att vara redo för tre långa dagar i primärvården
Ha det så gott!
Kram Åsa-Helena