Del 30 Identitet överviktig

Att börja tycka om sig själv och acceptera sin kropp
En värld där vi människor föddes exakt likadana skulle bli utomordentligt tråkig. Om alla kvinnor såg ut som Barbie och alla män som Ken, skulle världen bli lyckligare då? Förmodligen svarar du nej. Men ändå strävar så många människor efter att se ut som någon annan. Varför inte sträva efter att bli snygg, frisk och fräsch efter de egna förutsättningarna istället?

Ibland hamnar jag i diskussioner om lämpliga målvikter och utseenden med mina klienter. Oftast är resonemangen sunda och enligt min mening realistiska, men ibland möter jag djupt olyckliga personer som vägrar att acceptera sina kroppar med sina förutsättningar. Vissa människor är födda med en högre set-point för fett. Med detta menar jag att deras kroppar helt enkelt vill ha en lite högre fettprocent för att vara i balans.

På femtiotalet hade dessa tjejer varit rena rama dynamiten och helt enligt det dåtida idealet. Men nu råkar de istället vara födda på 80-talet och där är idealet någon sorts kompromiss mellan amazonkvinna och twiggy vilket blir svårt att leva upp till för alla dessa kvinnor. En fråga man måste ställa till sig själv är om det verkligen är värt allt slit och elände för att uppnå någonting som faktiskt inte är möjligt att upprätthålla. Idag tycks många tro att det är skadligt att väga några kilo för mycket och att smala människor är hälsosamma bara genom att vara smala. Sanningen är faktiskt att en överviktig person som motionerar har mycket lägre hälsorisker än en smal person som inte gör det. Det är stor skillnad på övervikt och sjuklig fetma, vilket ofta glöms bort idag. Det är viktigt att skilja på vad som handlar om estetik, tycke och smak och vad som handlar om reella hälsorisker. Kvinnor har biologiskt sett högre fettprocent än män och det vet de flesta men ändå är idealet att vara "ripped to the bone".

Identitet: Överviktig
En individs identitet påverkar det mesta, tankar, känslor beteende m.m. Det här kan ställa till problem när man försöker göra en livsstilsförändring eller bryta ett beteende man inte trivs med. Vi kan ta ett fiktivt fall som exempel:

Eva har varit överviktig i många år och när hon söker hjälp hos en terapeut börjar hon upptäcka många tankemönster och beteenden som hör till hennes identitet som överviktig. Detta är nytt för henne och ingenting som har reflekterat över tidigare. Hon inser även att hon har många självpåtagna roller, men också flera som andra liksom har tilldelat henne.

Eva har successivt blivit alltmer inaktiv, trots att hon tidigare älskade att vara ute och promenera, gå och simma, fixa i trädgården. Ju tyngre hon har blivit ju jobbigare har det blivit att röra på sig.  Detta har även hennes vänner insett och många av de gamla vännerna hon brukade promenera med anpassar sig och frågar inte om hon vill vara med på aktiviteter som innefattar motion längre.

En person med viktproblem tenderar ofta att:

  • Undvika aktiviteter som innebär fysisk aktivitet av rädsla för att inte orka, göra bort sig eller bara för att slippa bli alldeles genomsvettig och andfådd om det inte är meningen att man ska duscha och byta om.
  • Undvika aktiviteter där man lånar kläder eller utrustning som man inte är säker på passar en storvuxen person.
  • Undviker att shoppa och prova kläder med andra för att man skäms över sin kropp.
  • Köper kläder som inte har någon ”fast gräns”, d.v.s. stora kläder med resår där man inte märker om man går upp mer i vikt.
  • Undviker att äta sig mätt offentligt för att folk inte ska tänka att ”den där tjockisen borde verkligen inte äta så mycket, eller ställer upp på att ha rollen som den som äter upp alla matrester bara för att man förväntas det.
  • Känner att det är orättvist att man ska behöva motionera och äta tråkig mat. En normalviktig person motionerar tänker på maten för att må bättre och ser motionen som någonting positivt man ger sig själv, medan en person med viktproblem ofta ser det som ett straff eller något mycket jobbigt.
  • Hamnar ofta i tankefällor där man tänker att nu är allting ändå förstört, det är lika bra att passa på och äta så mycket jag kan nu så får jag börja om imorgon.
  • Skjuter upp saker och ting tills man har gått ned i vikt.

Små beteendeförändringar får dramatiska konsekvenser
Tyvärr är det så att även små beteendeförändringar till det sämre kan få katastrofala följder i det långa perspektivet. Ett tydligt exempel detta är Kalle, en person som brukade gå ut och promenera med hunden och leka med sina små barn. En dag hugger det till i ryggen och Kalle får ryggskott. Han får så ont att han inte klarar att gå till jobbet och han blir hemma i två dagar.  Kalle går till en naprapat och får behandling men han har fortfarande besvär efter en vecka. Ryggen är stel och han är rädd för att göra plötsliga rörelser. Barnen som tidigare kom springande och ville leka när han kom hem efter jobbet lärde sig snabbt att de inte kunde hoppa upp i famnen på pappa och att han inte kunde leka med dem på samma sätt som tidigare. Hunden gick hans fru ut med eftersom den brukade dra i kopplet och Kalle var rädd att ”knäcka till” ryggen igen. När barnen och frun väl hade ändrat sina vanor så hade även Kalle etablerat nya mer inaktiva vanor, trots att han egentligen för sin rygg och hälsas skull borde ha gjort tvärtom d.v.s. ökat aktivitetsgraden och byggt upp sin rygg och bålmuskulatur med träning.

Den onda spiralen
När en individ lägger på sig alltmer övervikt inträffar ofta en kedja av beteendeförändringar. Man blir tyngre och får svårare att röra på sig. Det tar emot helt enkelt och inte sällan får överviktiga besvär och värk i rörelseapparaten[i]. Ont i knän, höfter och rygg är väldigt vanligt bland överviktiga och här hamnar dessa individer ofta i en ond spiral. Det tar emot och kanske t.o.m. gör ont att röra på sig och då minskar inte överraskande individens fysiska aktivitet. Förvånande nog är det väldigt få smärttillstånd som hindrar fysisk aktivitet rent medicinskt, tvärtom så förbättras de flesta vilket är en stor tröst[ii] [iii]. Tyvärr är det inte ovanligt att den nedåtgående spiralen fortsätter så långt att individen utvecklar kraftig fetma och också börjar undvika att gå ut bland folk. Social fobi och social ångest är inte ovanligt bland kraftigt överviktiga och obesa individer.

Konsten att säga nej tack utan att behöva berätta varför.
En klient berättade för mig hur förnedrande och jobbigt det hade varit vid ett tillfälle då han hade bestämt sig för att sluta äta sötsaker. Vid ett tillfälle besökte han en vän som fyllde år och han blev bjuden på kakor och tårta, men han tackade artigt nej. Vännen blev mycket förvånad och frågade om han bantade? Njae jo, jag försöker göra något år min vikt svarade klienten. Efter att han hade sagt detta fick han höra långa utläggningar ifrån vännens familj om hur han skulle komma tillrätta med sina viktproblem. Detta är mycket vanligt. Här är några vanliga reaktioner och beteenden från omgivningen som mina klienter med viktproblem brukar berätta om.

  • Får långa föreläsningar om kost och blir behandlade som helt okunniga.
  • Får pikar och kommentarer om allt de äter.
  • Får nedlåtande blickar.
  • Betraktas som karaktärslösa

För att slippa dessa kommentarer brukar jag öva rollspel med mina klienter där de får träna sig på att tacka nej till mat och godsaker som de inte har planerat att äta utan att vidare förklara varför. Detta påminner om hur man brukar arbeta med individer som lider av annan beroendeproblematik. Man ska inte behöva förklara varför man inte vill ha vare sig mat, alkohol eller något annat om man inte vill. Det är en rättighet man har som individ!

Riktig kunskap
Jag tänker inte ägna mig åt några kunskapsfilosofiska resonemang under denna rubrik utan fundera mer vardagligt på olika sätt att åstadkomma livsstilsförändringar. Man kan komma med hur mycket välunderbyggd fakta som helst till sina klienter och de kan ta in rubbet och redogöra för vartenda ord utan att det för den skull har blivit ”riktig” kunskap. Med detta menar jag att kunskapen inte har blivit verklig för dem. De har inte själva erfarit och upplevt att det de har fått lära sig stämmer.

I arbetet med att åstadkomma en förändring är det viktigt att det finns tid för klienten att själv reflektera och upptäcka att metoden fungerar. Därför är det också så värdefullt att klienten får tillfälle att misslyckas eller rättare sagt få några bakslag och inse vad detta för med i form av tankar och känslor och även rent kroppsligt. Det är dessa upplevda erfarenheter som alltid kommer vara de viktigaste kunskaperna. Man kan också skriva ned sina erfarenheter på en liten lapp så att man kan plocka fram denna och påminna sig själv. Ex. när jag inte tränar mår jag så här: … När jag tränar mår jag så här…..

När jag hoppar över måltider blir det så här… När jag äter regelbundet blir det så här…

Mina egna erfarenheter av hur dåligt jag mår psykiskt om jag inte tränar och hur fantastiskt bra jag mår psykiskt när jag tränar är det som får mig att fortsätta med min träning år ut och år in. Ibland inträffar det saker som gör att man inte kan träna och vid sådana tillfällen brukar jag nogsamt registrera hur negativt det påverkar mig psykiskt, vilket bara motiverar mig ytterligare att vidmakthålla mina goda vanor. Som personlig tränare kunde jag många gånga gånger känna frustration över att mina klienter tappade tråden så fort de blev ensamma med sin träning, vilket stärkte min uppfattning om hur viktigt det är att arbeta med tankemönstren också. Och det kanske allra viktigaste – känslorna.

Kan man tänka och känna så att man blir fetare respektive smalare?
Jag skulle vilja svara både ja och nej på det- fast mest ja. Nej man kan inte tänka sig fetare om detta inte påverkar mitt beteende. Fast om vi nu spetsar till det och säger att alla negativa tankar stressar individen hela dagarna, då borde ju det vara möjligt att tänka sig fetare. För vi vet ju att långvarig stress påverkar vårt metabola system och därmed också vår metabolism. I verkligheten är det ju allra oftast som så att våra tankar precis som våra känslor faktiskt också påverkar vårt beteende i allra högsta grad. Ur stolthet och en känsla av att vara en värdefull unik människa föds glädje intresse, nyfikenhet och oftast också den viktiga självomsorgen. Och omvänt finns ofta hopplöshet, tappad energi, skam, skuld och bristande självomsorg.

 Samma illustration ur ett känsloperspektiv beskrivet med känslotriangeln:

Vid en titt på denna triangel skulle man lätt kunna få för sig att det bara är att byta ut känslorna, men så enkelt är det inte. Först bör vi utröna om vi överhuvudtaget vågar tillåta oss att ha alla känslor. Förbjudna undantryckta känslor begränsar oss. Rejält.

Om du träffar någon tränare, coach eller annan person som ber dig att glömma allt du har lärt dig för att lära dig nya saker så är mitt råd att stänga igen öronen- hårt. Alla människor bär med sig en ovärderlig livsvisdom och var och en av oss har också med oss ett anknytningsmönster och copingstrategier som har utvecklats för att hjälpa oss. Dessa ska vi värna om och lägga oss vinn om att förstå. Det som dock kan inträffa när vi blir äldre är att vi inte längre befinner oss i samma anknytningssituation som i barndomen med föräldrar och syskon. Om vi har tur träffar vi en partner eller skaffar oss ett husdjur eller ett nätverk som är tryggt. Då kan våra gamla strategier som förr var hjälpsamma bli ohjälpsamma. Om vi i vår ursprungsfamilj inte pratade om känslor kan detta bli ett problem i den vuxna nära relationen med en partner. Om vi inte fick ta plats som barn är det risk att vi blir överkörda i vuxen ålder och inte tar tillvara på våra egna behov Som du såg i del 24 där jag gick igenom den livsviktiga anknytningen, så varierar våra anknytningsstilar beroende på hur vi har bemötts av våra föräldrar, syskon barndomskamrater, samt hur vi själva är. Beroende på vilken partner vi har kommer de till olika uttryck.

Livet bortom regnbågen
Jag träffar så ofta människor som så fullkomligt hänger upp hela sitt liv på viktproblemen i ett tänkande som handlar om att allt skulle vara så annorlunda om de gick ned i vikt. Men det är som att jaga en skatt vid regnbågens slut. Livet pågår här och nu och det gäller att ta vara på det. Att ständigt leva med en känsla av att inte duga, vara ful, inte passa in, inte vara värd att älskas som man är, det är fruktansvärt jobbigt. Och det kräver så mycket strategier. Kroppsmissnöje finns hos alla kroppsstorlekar och handlar betydligt mer om självkänsla och egenvärde än något annat. Därför är det så synd att trycka ned pausknappen i tron om att det är kroppsstorleken som hindrar dig. Hur jag kan påstå något sådant beror på att jag träffar så många underviktiga som resonerar likadant! En del är rädda att om de börjar tycka om sig själva och vara nöjda som kommer de att spåra ur helt och bli helt passiva, men det brukar bli precis tvärtom!

 
 

[i] Evers Larsson, U. & Mattsson, E. (2001) Functional limitations linked to high body mass index, age and current pain in obese women. International Journal of Obesity. 25, 893-899.

[ii] Evers Larsson, U. (2004) Influence of weight loss on pain, perceived diasability and observed functional limitations in obese women. International Journal of Obesity, 28, 269-277

[iii] FYSS Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Yrkesföreningar för Fysisk Aktivitet (YFA) (2003) Statens folkhälsoinstitut Rapport 2003:44.