Friskfaktorer och Formsnack

Den senaste perioden har jag varit väldigt trött efter mina arbetsdagar på det vårdcentrum jag arbetar på. Det har successivt gått upp för mig att mitt arbete alltmer har kommit att handla om världspolitiken. Många av mina patienter har flytt undan krig och terrorism och religiös utrensning. För sju år sedan arbetade jag intensivt med traumabehandling av de många traumatiserade flyktingar som kommit till Södertälje. Det handlade många gånger om att göra en inledande stabilisering och normalisering samt ge psykoedukation kring trauma. Det jag lärde mig då var att inse hur oerhört komplext och tufft detta arbete är och jag fick lära mig att förstå att även en liten förbättring kan betyda oerhört för livskvaliteten. Några patienter fick stora resultat och lades i min hög av glada minnen där mitt mötet med patienten blev så bra. Nu denna vår så har jag tyvärr träffat patienter som fått tillbaka sina PTSD (Post traumatiskt Stress Syndrom) symptom då ISIS framfart blir mer och mer omfattande och nu direkt har kommit att beröra mina patienter. Tänk dig en mamma och ett barn som har blivit beskjutna av muslimer i Irak och mirakulöst räddas till livet och kan komma till Sverige där hon och familjen ska kunna känna sig trygga. Tänk dig sedan att hennes familj lever i otrygghet i Irak. Tänk dig därefter att ISIS invaderar hela deras Irakiska stad och och tar hus, bil och allt de äger och sedan ger dem 24 timmar på sig att lämna staden. Tänk dig att detta är dina nära och kära som tillsammans med 70 familjer får tränga i hop sig i en kyrka i norra Irak. Tänk dig vidare att omvärlden inte tycks bry sig. Tänk dig att dessa människor svälter och fryser medan Mona Sahlin tycker att vi ska ge svenska ISIS krigare psykoterapi och hjälp med arbete när de återvänder. Tänk dig att du själv inte lyckats få riktigt arbete på dessa sju år p.g.a sviterna efter ditt trauma och p.g.a. en hopplöst tuff arbetsmarknad.

 

Tänk dig...