Del 9 Att svälta sig själv är ingen hållbar lösning på viktproblem
Samtidigt som problemen med ätstörningar hos människor ökar och går allt lägre ned i åldrarna så ökar paradoxalt även antalet överviktiga människor i världen. Båda innebär stora hälsorisker och lidande för de drabbade. Om vi tillåter oss att tänka i effektivitetstermer som är så populärt nuförtiden, så kan man faktiskt säga att man vinstmaximerar sin produktivitet genom att sköta maten. Genom att hålla sitt blodsocker på en stabil nivå slipper man få djupa svackor då blodsockret har sjunkit ned för lågt. Om man inser att maten kan bidra till att man uppfattar tillvaron på ett positivare sätt och också på ett mer adekvat sätt är det ganska orimligt att man slarvar med just maten - eller svälter oss.
Kroppen- en uppfinning vi bara vet en bråkdel om
Kroppen är en fantastisk komplicerad uppfinning som vi människor bara har hunnit lära oss en bråkdel om. Därför är det ingen hit att tro att man vet bättre än kroppen. En bil som inte får bränsle, olja och det den behöver stannar och på samma sätt är det med kroppen även om den kämpar in i det sista. Om du tror att du blir tjock av att lyssna på din kropp så tror du helt fel. Det är precis tvärtom. Människor blir tjocka av att de matar kroppen med fel saker så att kroppens fina egna system blir tröga. Man blir inte tjock av att äta bra mat regelbundet. Om man svälter kroppen så drar man ned förbränningen. Kroppen vågar inte göra av med energi eftersom den inte vet när den ska få mat nästa gång. När kroppen väl får i sig mat kommer den däremot försöka lagra in så mycket som möjligt i sina fettreserver, eftersom kroppen vet att det kommer att dröja länge innan nästa matintag sker. Detta är alltså ett utmärkt sätt att bli tjock på.
En vanlig missuppfattning är att går man ned i vikt enligt vågen så har man också gått ned i FETTvikt, men det är inte säkert, i synnerhet inte om man har utsatt sig för en svältkur eller ännu värre en fastekur. Jag hör ofta klienter berätta om hur de har gått ned i vikt när de har dragit ned på kolhydraterna, men att de har svårt att få bestående resultat. Förklaringen är enkel: 1 g kolhydrater binder 4 g vätska vilket innebär att det man förlorar är vätska och inte fett som många tror. Kroppen bryts ned när den utsätts för svält, och den upplevda fettminskningen kan lika gärna vara muskel- och vätskeminskning. Därför är vågen ganska ointressant. Ett bättre sätt är att mäta sig med måttband.
Kostrådgivare och en del naprapater erbjuder fettmätningar där man med hjälp av en s.k. kaliper som ser ut som en slags tång mäter kroppsfettet och räknar ut andelen fett respektive muskler enligt vissa tabeller. Inte en helt exakt metod men den kan ändå ge en hel del vägledning om hur det ligger till med fettprocenten. (Det finns mer exakta metoder som t ex. nedsänkning i vattenbad och mätning av elektrisk ledningsförmåga m.fl. men dessa är kostsammare och utförs inte på så många ställen.) På senare tid talar man också om att mätning av bukhöjden ger ett viktigare mått. Detta för att det just är det viscerala fettet d.v.s det fett som ligger lagrat runt organen som är det mest skadliga. Om man ligger på ett fast underlag och lägger ett vattenpass i navel höjd och håller en linjal upprätt ska inte bukhöjden överstiga 20 centimeter på kvinnor och 22 cm på män.
Ideligen presenterar tidningar och böcker den ena märkligare dieten efter den andra och människor som länge har kämpat med vikten vill ju så gärna sätta sitt sista hopp till sådant. Den som tror att man kan lyckas gå ned i fettvikt genom att genomgå en bantningskur och sen återgå till sina gamla vanor måste jag göra besviken: DET FUNKAR INTE! Övervikt är sällan något man drar på sig helt plötsligt utan det är oftast något man har lagt på sig under en längre tidsperiod, och det krävs inte bara en begränsad tids förändring av mat och träningsvanor utan här talar vi om förändrad livsstil.
Svältkurer minskar fettförbränningen
För att återgå till de eländiga bantnings- (svält)kurerna så medför de inte bara att kroppens energidepåer töms och musklerna bryts ned, det medför också att kroppen drar ned hela förbränningen (som man ju vill få att öka) till ett minimum eftersom kroppen inte vet när det skall dimpa ned mat nästa gång. När det väl dimper ned en matgnutta så är inte kroppen dummare än att den tar upp allt, och du blir inte smal som du tror utan bildligt talat så utfodrar du din kropp med dina egna muskler som du förhoppningsvis vill ha kvar, och dessutom drar du ned din förbränning.
Den värsta biverkningen är ändå den oreda svältkuren ställer till med i kroppen. Kroppens känsliga signalsystem sätts ur balans, och i detta läge är det lätt för en ung person att fastna i matfixering. Man tränas i att strunta i kroppens signaler och att föra en kamp mot kroppen i stället för med kroppen. Kampen är dessutom helt omöjligt att vinna, kroppen kommer att kämpa för sin existens ända fram till att den dör. Strunta i dietlistorna, utan gå in för att lära dig att sovra bland sortimentet i mataffärerna i stället, då klarar du dig vart du än befinner dig.
När man försöker gå ned i fettvikt är det väldigt lätt hänt att man blir alldeles för fixerad av detta och hela ätandet blir till ett jätteproblem. Du kanske inte har möjlighet att äta just den maten du har nedskriven på dietlistan och då är det viktigt att du har lärt dig de stora sammanhangen i stället, så att du kan hitta andra jämförbara livsmedel. Lika mycket som du arbetar med att lägga om kosten bör du arbeta med att avdramatisera ditt ätande. Försök att hitta andra guldkantade ögonblick. Går man på café så behöver man faktiskt inte sitta med en slät kopp kaffe medan vännerna vräker i sig wienerbröd. Man kan ta en smaskig rågbrödsmacka och skrapa bort en del av smöret (det brukar vara tjockt med sånt). Man behöver inte gå till ytterligheter för att gå ned i vikt.
Jag är övertygad om att man kan uppnå ett optimalt tillstånd där man har lärt sig att tolka kroppens bristsignaler på ett riktigt sätt. Kroppen är en genialisk konstruktion, ett ytterst exakt instrument som känner av minsta förändring, och det är trist att vi människor inte förmår tolka den bättre. Har man sedan länge vant kroppen vid massor av socker och väldigt feta saker kommer man dock att behöva ett par månader för att vänja om sig, men misströsta inte, det går att ”äta in sig” i nya banor.
En superdiet kan inte åstadkomma lyckade livsstilsförändringar – det kan bara förändrade tankemönster, känslotolkningar och ett nytt beteende göra.
Jag sticker ut hakan och säger kategoriskt: Glöm alla superdieter! Glöm alla pulver! Det har aldrig varit ett problem att få människor att gå ned i vikt. Det är enkelt! Det är bara att äta mycket färre kalorier än vad man gör av med. Det är när det kommer till att HÅLLA vikten det blir besvärligt! Det krävs en livsstilsförändring för att gå ned och hålla vikten och ingenting annat. Och inte nog med det – det krävs också en förändring av det egna sättet att förhålla sig till sina tankar och känslor. Jag blir alldeles matt när jag hör människor berätta om Atkinsmetoder, LCHF-dieter, proteinmetoder GI-metoder och liknande. Viktbalans handlar om så oerhört mycket mer än bara vad vi äter.
Setpoint teorin
Det finns också en teori som är allmänt accepterad som kallas för set point teorin och denna innebär att kroppen är inställd på en viss vikt som den hela tiden försöker sträva efter att ligga på. Denna vikt fluktuerar hos människor med ca 2,5 – 5 kg. Oavsett om du är kraftigt överviktigt så innebär detta för kroppen att om du går ned en stor procentuell andel av din kroppsvikt, så kommer kroppens alarmsystem att slå till. Oavsett vilken organism det rörs sig om så är det allvarligt för organismen om den förlorar en stor del av sin kroppsvolym. Detta är ett tecken på allvarlig sjukdom eller ett svälttillstånd. Kroppen kommer därför att göra allt vad den kan för att förhindra att kroppsvolymen/vikten minskar ytterligare och därför dra ned på förbränningen till ett minimum. Detta talar för att det lönar sig att gå ned i vikt långsamt.
