Friskfaktorer och Formsnack

Kontroversiellt begrepp
I en intressant debatt i läkartidningen nr 21 2005 skriver Charlotte Erlanson-Albertsson, professor i medicinsk och fysiologisk kemi, att sockerberoende hos människa visserligen inte har kunnat redovisas i vetenskapliga studier, men att man har kunnat beskriva fenomenet i djurmodell.[i] Med sockerlösning som dryck utvecklades beroende, d.v.s. ökad konsumtion av sött hos djuren och de fick abstinenssymptom när drycken togs bort. Hon får dock mothugg av Anna Karin Lindroos Med. Dr i klinisk näringsfysiologi som menar att bevisen för sockerberoende är ytterst svaga. Hon menar att sötsaker bidrar till människors energiintag och om man hoppar över att äta så är det inte konstigt att man blir godissugen.

Om man vill studera sötsaksberoende så räcker det inte med en enkät som enbart belyser sockerintag utan man måste även få en bild av försöksdeltagarnas förhållande till annan mat och kostintaget i övrigt. Lindroos menar att kunskapen måste vägas samman med kunskap om kostintag, livsstil, livsmedelstillgång, samhällsstrukturer och livsmedelsreklam för att man ska kunna dra några slutsatser om det komplicerade sambandet mellan mat, beteende och fysiologi. Hon pekar också på flera metodologiska brister i de studier som Erlanson-Albertsson presenterar och menar att en studie dessutom är feltolkad.

Ätstörning- inte beroendesjukdom
Johan Franck, docent, lektor och överläkare inom beroendemedicin menar att naturliga belöningar som smaklig föda, sex och intensiv fysisk träning aktiverar specifika områden i hjärnan. Beroendeframkallande medel påverkar samma områden men kan ge en tio gånger större frisättning av ”belöningshormonet” dopamin. Sockerintag och energibalans regleras huvudsakligen i andra hjärnområden och brist på socker ger hunger som är en fysiologisk drift som är kvalitativt olik drogsug.  Han menar vidare att sockerintag inte är kopplat till karakteristiska abstinenssymptom och ger inte samma förändringar i genuttrycket i hjärnans belöningssystem som beroendeframkallande medel. Franck menar att även om tillstånden delar vissa neurobiologiska mekanismer så bör onormalt sockerintag betraktas som ätstörning.[ii] Denna uppfattning stöds av färsk forskning som publicerades i tidskriften Neuroscience & Biobehavioral Reviews i höstas[iii]

I mitt eget klientarbete så är min erfarenhet att klienternas upplevda sockerberoende i de allra flesta fall bottnar i ett felaktigt kosthåll. Det felaktiga kosthållet kan sedan ha många olika orsaker. Socker triggar våra hungerskänslor, men det är dock viktigt att förstå att för kroppen är det fullständigt rätt och riktigt att signalera att det t.ex. vore gott med en semla om blodsockernivåerna har hunnit sjunka och bli väldigt låga. En semla innehåller både kolhydrater protein och fett och har stor potential att höja blodsockret snabbt och "åtgärda” problemet. Vill man undvika detta så är det väsentligt att man inte låter blodsockret bli för lågt och detta gör man genom att äta ofta och regelbundet.  

Jag har inte hittills träffat på någon som enbart har varit fast i sockerberoende utan det har varit en kombination av både fett och socker och raffinerat vitt mjöl som har varit det problematiska och det knyter också an till att snabbmat kan vara så beroendeframkallande eftersom kombinationen fett och socker nästan tycks vara ännu lättare att trilla dit på. Frågan uppkommer följaktligen om vad som är skillnaden på att ha ett allmänt problem med sitt ätande och sockerberoende. Det kan vara intressant att titta på vilka diagnostiska kriterier som gäller för beroende enligt det diagnossystem som används i Sverige och många andra länder nämligen det redan tidigare nämnda DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders):

Minst 3 av följande situationer ska gälla under en och samma 12-månadersperiod för att diagnosen Beroende ska slås fast: 

1.      Det sker en tillvänjning (toleransutveckling), med antingen behov av en påtagligt ökande mängd för att få effekt eller minskad effekt vid ett fortsatt bruk. 

2.      Det uppstår typiska abstinenssymtom eller att bruket fortsätter för att undvika sådana symtom. 

3.      Drogen används i större mängd eller under längre tid än man tänkt sig från början. 

4.      Man har ständigt en önskan att minska intaget. 

5.      Drogbruket ägnas mycket tid. 

6.      Drogbruket påverkar viktiga sociala aktiviteter. 

7.      Drogbruket fortsätter trots kunskap om skadeeffekterna. 

Detta kan jämföras med kriterierna för ätstörning som jag kommer att gå igenom i nästa delen av min bloggserie.

Oavsett vad man väljer att kalla det för är det centrala att hitta vägar ut ur det och metoderna som används tycks vara tämligen likartade. En del gör felet att de tror att några karameller om dan varken gör till eller från eftersom de kalorimässigt inte innehåller så mycket. Då beaktar man inte att sockret ställer till en oreda i kroppen som innebär att effekterna blir mycket större (se avsnittet: Vadå snabba kolhydrater?). Många har säkert hört den missförstådda sanningen om att man inte kan bli tjock av kolhydrater. Och då blir man väl heller inte tjock av karameller? Det är i och för sig sant att kroppen mycket hellre lagrar in fett än kolhydrater eftersom denna omvandling i sig är mer energikrävande, men vid intag av snabba kolhydrater (kanske mycket karameller och liknande) så använder kroppen kolhydraterna till den basala ämnesomsättningen och rörelseutgifter och det övriga som kommer in lagrar kroppen gladeligen in som fettreserv. Dessutom och kanske viktigast av allt, så utsöndras hormonet insulin varje gång vi äter och extra mycket då vi äter något sött.

En del hävdar att man måste sluta med socker helt och likaså vitt mjöl och en rad andra produkter och detta får stå för dessa. Med min egen bakgrund anser jag att man ska kunna leva och äta en vanlig sund kost. Jag är emot alla extremer och tycker att jag är det på goda grunder. Jag tycker inte att det är meningsfullt att problematisera ätandet ännu mer än vad det redan är för en person som har svårigheter med att hitta balansen i sitt ätande. I vissa fall är det kanske befogat men precis som med kaffe så klarar de flesta av att reglera intaget medan några trillar dit och kommer upp i enorm konsumtion

Smygsockring
Man kan konstatera att ingen människa behöver vitt raffinerat socker. Oavsett vad man må anse om detta så är det oomtvistat att vitt raffinerat socker är fullt av energi men tomt på näring. Trots detta så smygsockras vår mat för fullt och innehållsförteckningarna är fortfarande under all kritik. Inte ens barnmaten går säker från socker.

Det som upprör mig mest är matproducenternas försök att s.a.s. smälta ihop maten med godiset så att vi ska uppfatta någonting som näringsmässigt är rent skräp och möjligen platsar i barnens godispåse på lördagen, som frukost. Chokladflingor, kokospuffar, extremt söt yoghurt utan levande yoghurtkultur m.m är exempel på detta. Är man det allra minsta konspiratoriskt lagd avråder jag ifrån att studera livsmedlen alltför nära. Då kan man lätt börja tro att sockerbolagen har nästlat sig in överallt… Vi människor blir mer och mer stillasittande och då ska vi tydligen äta mer och mer energirik mat. Var ligger logiken i detta?

I nästa del tänkte jag dela med mig av mina bästa kostråd

Ha det alla tiders!
Kram Åsa-Helena