Friskfaktorer och Formsnack

Som förälder blir man beklämd över sådan läsning, och arg. Vem är det egentligen som bestämmer hur vi ska se ut, vi själva eller massmedia? Sedan kommer alltid ”problemet” med att vi inte är likadana allihop och kroppen har en egen normalnivå för kroppsfettet och försöker man ligga under den gränsen en längre tid så kommer kroppen göra allt vad den kan för att nå upp till den gränsen.

Tyvärr får man dessutom en snedvriden uppfattning om hur tidningarnas modeller ser ut eftersom bilderna ofta retuscheras. Inom fitness och bodybuildingvärlden går det ju oftast till så att fotningarna görs i nära anslutning till någon tävling så att modellerna redan är formtoppade, vilket gör att många tror att de ser ut så året om. Som någorlunda ”initierad” kan jag upplysa om att det är väldigt få som ser ut så året runt. I dag är så gott som alla bilder retuscherade så våra skönhetsideal kan alltså vara rena fantasifigurer.

Det är inte heller särskilt hälsosamt att gå omkring med extremt låg nivå av underhudsfett. Är man kvinna kan menstruationerna utebli vilket bl.a. ger ökad risk för osteoperos (benskörhet) och det blir en ständig kamp med kosten eftersom kroppen har en miniminivå den vill ligga på för att systemet skall fungera optimalt. 

Vanligen när det talas om ätstörningar tänker man på magra utmärglade människor och glömmer lätt bort alla de överviktiga människor som också lider av stört ätbeteende. Skillnaden är bara att det är mycket skamligare att vara överviktig, när det gäller omgivningens fördomar. Jag har i färskt minne ett diskussionsprogram där man diskuterade övervikt och karriär. Som alltid när det gäller ”snuttifierings-TV” tycks ju slutsatserna kunna bli lite hursomhelst, men i det här fallet blev det extra tydligt. Flera stycken unga sångerskor vittnade om hur de hade ratats på grund av sin övervikt när det gällde arbeten. Med sig i panelen hade man en s.k. näringsexpert, en manlig och en kvinnlig bodybuilder och en professor ifrån en överviktsenhet.

Professorn påpekade mycket riktigt för kvinnorna att det kunde vara lämpligt att gå ned i vikt ur ren hälsosynpunkt. Sedan haglade omdömen om att dessa sångerskor borde begripa att de borde gå ned i vikt om de ville ha jobb! Den kvinnliga bodybuildern konstaterade att hon aldrig skulle anställa en överviktigt om hon hade ett hälsoföretag och den manliga bodybuildern sa till den överviktigaste sångerskan att han skulle kunna hjälpa henne att bli av med övervikten på sex månader!!  Näringsexperten som f.ö. själv var överviktig nämnde att hon själv gick upp och ned i vikt. Några i publiken som led av fetma försökte beskriva hur förnedrade de kände sig och hur de hade kämpat med sin vikt, men detta drunknade i förståsigpåarnas kommentarer. Människor som kan uttala sig så kategoriskt visar inte bara tecken på okunskap utan är också djupt orättvisa mot alla dessa människor som kämpar med sin vikt och sitt ätande.

På senare år har dokusåpor som har till syfte att få människor att gå ned i vikt gjort sitt intåg och jag mår faktiskt ofta dåligt när jag ser dessa program. Människorna som deltar i programmet framställs som lata storfrossare som dessutom är nästintill skamligt okunniga om mat. Denna bild överrensstämmer inte med de människor jag möter i mitt arbete och inte heller på min fritid. Det är betydligt vanligare att det handlar om människor som har genomgått otaliga bantningskurer genom åren med efterföljande viktökningar med en i självkänsla som sjunker i samma takt som kilona ökar.

Det finns ju så mycket forskning som pekar på att de substanser i hjärnan som är i omlopp när det gäller ätande är samma substanser som är aktuella när det gäller droger och nikotin. Jag frågar mig om de skulle säga till en narkotikamissbrukare att det bara är att rycka upp sig och ha lite självdisciplin för att komma ur sitt missbruk! Man kan inte bara rycka ur själva ätandet som den enda komponenten för att gå ned i vikt. Man ska kunna hålla vikten också och kunna leva ett normalt liv. Det är massor av komponenter som samspelar inte minst psykologiska. Maten är bara toppen på isberget. Det är inte alls enkelt att gå ned i vikt, det krävs faktiskt en hel del. Det krävs tid, ork, motivation och kunskap. Att få bukt med vikt och ätbeteendeproblem är ofta en lång resa, men en händelserik och spännande sådan. 

Ha det så gott!  Kram Åsa-Helena