Del 26 Alla känslor fyller viktiga funktioner även obehagliga…

Det kan vara en god idé att reflektera över vad vi har känslor till egentligen. Inte sällan vill man bara fly undan känslor som känns obehagliga i kroppen utan att fundera över vilken funktion känslan kan tänkas ha. Men faktum är att alla känslor fyller viktiga funktioner för oss. Om de hade varit meningslösa hade ju evolutionen medfört att vi inte hade haft kvar dem. Jag brukar likna vår känslopalett vid en kompass. Har vi kalibrerat vårt känsloregister så har vi inte så svårt att navigera i livet.
 
Darwins evolutionsteori innehöll ett tydligt antagande om att djuren har känslor och genom att studera djur skulle vi få mer kunskap om mänskliga känslor. Han gick dock inte närmare in på hur dessa processades i hjärnan och vilka mekanismer som var involverade. Ett känt citat av Darwin gällde hans syn på skillnaderna mellan däggdjurens mentala liv som han uttryckte var ”one of degree and not of kind” Panksepp (2011).

Enligt Tomkins som formulerade sina tankegångar redan på 60-talet, var affekterna fenomen som både var biologiska och psykologiska till sin natur (Sonnby-Borgström 2005). Människan beskrevs av honom som en bio-psyko-social varelse vars psyke befinner sig i skärningspunkten mellan högre komplexa sociokulturella system och lägre biologiska system. Denna teori hade rötter i både biologi och evolutionstänkande, men människans psyke reducerades inte till hjärnfysiologi.

Enligt Tomkins var affekterna den grundläggande källan till mänsklig motivation och sågs som primära i förhållande till såväl drifter som kognition. Affektsystemet utgör basen för människans värdesystem och färgar hennes upplevelse av världen negativt eller positivt. Samma system ger tillsammans med minne och kognition möjlighet att värdera såväl situationen hon befinner sig i som att sträva efter att maximera de positiva affekterna och minimera de negativa (Sonnby-Borgström 2005). Tomkins byggde inte sin teori på omfattande empirisk forskning utan på psykologisk och filosofisk kunskap och i viss mån på barnobservationer.  Hans forskning har de senaste årtiondena fått en renässans och har inspirerat både modern emotionsforskning och forskning som rör ansiktsuttryck och affekter (Sonnby-Borgström 2005).

En av de forskare som inspirerats är Jaan Panksepp. I en studie sammanfattar han sina fynd (Panksepp, 2011). Genom elektrostimulering av den subkortikala del av hjärnan han kallar för den gamla hjärnan (efter evolutionär utvecklingsteori) har han funnit följande emotionssystem: seeking-system, följt av tre ”reptilemotioner” rage, fear, lust och sedan de sociala emotionerna som är välutvecklade hos däggdjur nämligen omsorg, panic/grief och play-system (Panksepp, 2011). 

Seeking- system har länge kallats för hjärnans belöningssystem trots att det finns många belöningssystem i hjärnan. Seeking-system omfattar homeostatiska affekter såsom hunger och törst och är ett självaktiverande system och det är kopplat till drogberoende och missbruksbeteenden såsom spelmissbruk, sjukligt samlande, sexmissbruk m.m. (Panksepp, 2011). 

Rage-system handlar om skyddet av sig själv, sina resurser och sin frihet och involverar lägre hjärnfunktioner såsom PAG, hypothalamus men även högre kontroll ifrån kortikomediala amygdala (Panksepp, 2011).  

Fear-system handlar om fara-flykt och undvikande beteenden såsom att stelna (freeze) och att fly. De områden forskare har funnit vara engagerade i detta system är centrala nucleus i amygdala till PAG i mellanhjärnan (Panksepp, 2011). 

Lust-system. Reproduktion kräver ett välfungerande lust-system som alltså handlar om sexualitet och reproduktion (Panksepp, 2011). 

Care-system är starkt kopplat till anknytningssystemet och är direkt livsavgörande för nyfödda och mycket unga individers överlevnad (Panksepp, 2011).  

Panic-grief-system är också kopplat till anknytningen. Små hjälplösa barn upplever panic/grief reaktioner när de går vilse. Denna negativa känsla hjälper till att cementera barn-mor anknytning. Unga djur är skickliga på att gråta ut för att få vård. En känsla av plötslig social förlust/separation är en psykisk smärta som verkar bygga på ett hjärnsystem som så småningom kan leda till vuxen ledsenhet och sorg. Detta systems anatomi tycks vara viktigt vid psykiatriska diagnoser såsom depression men även vid panikångestattacker (Panksepp, 2011).

Play-system. Detta system handlar om den sociala lek som tillåter unga individer att utforska olika sociala möjligheter att skapa sociala allianser på ett lekfullt sätt. Längtan att leka är djupt inbyggd i däggdjurshjärnan. Man har också funnit att djur som leker ger ifrån sig ljud som liknar skratt hos människan. Precis som med de andra ovan nämnda systemen så överlever det här systemet även om man avlägsnar cortex (Panksepp, 2011).


Panksepp, J., (2007) Can PLAY Diminish ADHD and Facilitate the Construction of the Social Brain? Journal of the Canadian Academy of Child and Adolescent Psychiatry.2007, May; 16(2): 57-66

Panksepp, J., (2011) Cross-Species Affective Neuroscince Decoding of the Primal Affective Experiences of Humans and Related Animals. PLoS ONE, Public Library of Science September 2011 Volume 6 Issue 9 e21236

Panksepp, J., (2011) Cross-Species Affective Neuroscince Decoding of the Primal Affective Experiences of Humans and Related Animals. PLoS ONE, Public Library of Science September 2011 Volume 6 Issue 9 e21236appendix S1: Summaries of Primary Process Emotional System

Sonnby-Borgström, M., (2005) Affekter, affektiv kommunikation och anknytningsmönster- ett bio-psyko-socialt perspektiv. Lund Studentlitteratur.