Friskfaktorer och Formsnack

Mot bakgrund av min mycket kortfattade beskrivning av anknytning och anknytningsmönster blir det lättare att förstå att det många gånger inte är nog att affirmera (bekräfta) sig själv och peppa sig framför spegeln för att uppleva en positiv känslomässig förändring. Utan förståelse för hur våra egna upplevelser och erfarenheter har påverkat oss och våra försvarsmönster och copingstrategier har utvecklats blir det väldigt platt. Självkänslan är ju själva grunden vi står på och påverkar oss i både det stora och det lilla. Jag brukar likna självkänsla i nedanstående vippdocka.

Så gott som alla av oss har inre arbetsmodeller som talar om för oss hur vi ska agera för att för att duga. Så länge som vi tycker att vi får till det som vi tänkt oss utmanas inte dessa. Men i stunder då vi inte kan prestera som vi vill eller orkar finnas till för andra eller vara roliga festprissar eller vad nu våra livscheman säger till oss gör dessa sig påminda. Den kognitiva modellen kan vara illustrativ i det här fallet

Känslor, tankar och tankefällor
Aaron T. Beck som är ”fader” till den kognitiva psykoterapin beskriver i den kognitiva teorin tre olika sorters tänkande på tre olika medvetandenivåer:

Automatiska tankar. Dessa kan beskrivas som snabba, spontana tankar eller bilder. De är ytliga och ofta fragmentariska och ofta i form av utrop. Hungrig! Skönt! Aj! Nej, orkar inte! Ibland är tankarna mer som inre dialoger i vilka vi talar med oss själva. Vi formulerar krav, peppar oss själva eller hackar på oss i olika varianter.

Livsregler eller grundantaganden. Dessa är våra livserfarenheter, en samlad kunskap om vad vi har lärt oss om hur man ska bete sig och förhålla sig i olika livssituationer. Livsregler kan handla om moral, religion, prestation eller vanlig uppfostran, vett och etikett. Dessa kan härledas ur de automatiska tankarna och ofta går dessa livsregler att formulera i ”om…så-satser eller måste/borde- satser. Hos personer med psykiatriska problem är ofta livsreglerna överdrivet negativa, krävande och hotande, vilket skapar problem. Negativa livsregler gör att vi kämpar även om målen är orealistiska.

Kognitiva scheman. Scheman är en slags schabloniseringar eller i förväg fastslagna sanningar och kan ofta uttryckas i några få ord, exempelvis: ”Jag är dum”, ”Jag är tjock”, ”Jag är en förlorare”, ”Andra är trygga”. Scheman av den här typen fungerar som filter för våra upplevelser. Den mångfacetterade verkligheten filtreras genom, och anpassas till, våra redan befintliga och snäva uppfattningar.

Man kan beskriva det som ett flöde: Jag är svår att tycka om (schema) därför måste jag vara hjälpsam och ställa upp för andra (livsregel) annars blir jag övergiven, ingen tycker om mig för den jag är (negativa automatiska tankar)

Mot bakgrund av detta inser vi enkelt att självkänsla inte är en separat del av oss som vi kan plocka ut och träna upp som en biceps. Vi kan förvisso arbeta med att tåla att se, tänka och känna med värme, medkänsla och förståelse inför oss själva och vår livssituation men utan förförståelsen kommer vi knappast tåla dessa varma affekter utan att få påslag av skam eller ovärdighetskänslor.