En otäck tisdagskväll och en aktivitetsfylld weekend
Nu är jag hemkommen efter jätterolig sparring och jag passar på att blogga lite om veckan som varit och det har hänt en del...
I tisdags var jag med om något riktigt obehagligt när en tiggare som sålde tidningar blev väldigt påträngande på pendeltåget. Jag fick säga till på skarpen för att han skulle avlägsna sig. Efter bara en liten stund återvände mannen och tryckte upp tidningarna han hade i famnen, i mitt ansikte och skulle helt sonika stjäla min mobiltelefon ur min väska. Jag fick ta till våld för att skydda min egendom och jag ringde chockad polisen efteråt. Jag vill inte gå in på några detaljer för händelsen är som sagt polisanmäld och vi får se vart det slutar. Det som blev så oerhört tydligt för mig var hur man känner sig som brottsoffer. Det var bara några få personer i tågvagnen men INGEN gjorde någonting. Det är sällan jag har känt mig så ensam. En kvinna som satt bredvid på ”första parkett” satt och stirrade rakt framför sig. Dock tog hon till orda och berättade att förövaren och en kvinna som var i hans sällskap klev av hållplatsen efter, men utöver det – inte ett ord.
I en sluten grupp skrev jag om det inträffade och benämnde förövaren precis som jag benämnt honom för polisen. Samtliga skrev och gav mig stöd utom en. Hon skrev att hon förstod att det inte var min avsikt men det faktum att jag gav ett signalement kunde tolkas som främlingsfientligt och bidra till att spä på fördomar mot olika folkgrupper. Trots att hon vet att jag under sju års tid har pendlat till Södertälje till mitt arbete som kurator och på senare tid psykoterapeut med en helt transkulturell patientgrupp i ett av Sveriges tolv mest socioekonomiskt utsatta områden. Jag var i flera år med i ett lokalt samverkansprojekt med fokus på Flyktingrelaterad stress och psykisk hälsa därtill hörande högskoleutbildning på 15 poäng. I flera år föreläste jag en gång i månaden för flyktingar om psykisk hälsa och ohälsa i form av postmigrationsstress m.m. Jag vill inte med detta framställa mig som någon hedervärd person utan jag vill bara peka på att det känns ovärdigt att sju års engagemang inte är värt något utan ett ord på tre bokstäver kan få en person att uppfatta mig som en person som skriver med främlingsfientliga undertoner. Jag var fortfarande i chock och hon hijackar tråden och gör den till något annat. Så otroligt hjärtlöst. Samma åsiktsivrare brukar framhålla vikten av tolerans men det gäller alltså inte mot vänner och bekanta, utan toleransen riktas till okända folkgrupper.
Jag är fortfarande tagen av händelsen och väl medveten om att jag är starkt känslomässigt påverkad av den. Jag känner fortfarande starkt obehag inför att åka pendeltåg. Inte för att jag är rädd utan för minnet av den där hemska ensamheten och utsattheten. En annan aspekt är hur vissa människor tar sig rätten att stämpla andra människor för att de anser att det är de som har tolkningsföreträde. Det är de som har rätt. Det handlar inte om att säga att man inte delar någon annans åsikt utan man vill skamma människor till tystnad genom att hota att svärta ned dem.
Om det finns något jag vill värna om så är det yttrandefriheten. Jag är beredd att gå ganska långt för att försvara den. Därför har jag ansett att det vore lumpet av mig att ta bort vänner på Facebook som har det här beteendet. Men jag har faktiskt tänkt om. Om någon av mina Facebook vänner drar rasistkortet på mig eller mina vänner så visar detta bara att de inte känner mig. För ett är säkert: Jag umgås inte med rasister och inte heller med människor som inte respekterar yttrandefriheten.
Det ytterligare en dimension som jag lika gärna kan ta upp nu när jag håller på: Det är hur människor arbetar inom samma område som jag nämligen det psykosociala kan skriva och idiotförklara människor som röstar på SD. Jag har full respekt för att man tar upp alla galenskaper de olika partierna gör sig skyldiga till. Jag menar det kan ju vara ganska underhållande när man är på det humöret. Men hur fanken kan man underkänna alla som röstar på SD? Det är för sjutton en del av patientunderlaget precis som alla andra! Räknar man kallt med att inga människor som röstar på SD kommer att söka psykosocialt stöd? För mig är det helt okomplicerat när det gäller mina patienters åsikter eftersom det är mitt jobb att ställa mig bredvid min patient och tillsammans med denne betrakta utsikten. Den dagen jag inte kan förstå och respektera mina patienters åsikter, så bör jag byta jobb.
Pulsspinning. (Bilden är dock ifrån WorldClass-tiden)
Sen kom äntligen fredagen och jag fick köra mitt kära morgonpass spinning puls med duktiga Jeanette. Efteråt övade jag på skuggbox och jag måste säga att det kändes helt fantastiskt bra. Jag fick riktigt flyt för första gången. Borde ha filmat det och sparat det för evigt:-) För övrigt försöker jag att förbättra mitt rekord på double unders i hopprep. Det går sådär. Det måste ju filmas för att ha bevisvärde och jag hinner bli trött innan jag får till det. Och Svenne hinner också tröttna på att filma...
Man kämpar... Jag tror att hopprepshoppning är bland det jobbigaste som finns...
På kvällen hade vi julmiddag med jobbet och vi var på Telgias salonger på Torekällberget. Jättetrevligt med en kul show också. Jag tog det dock lugnt för att kunna köra thaiboxning med Jenny morgonen därpå.
Julfest. Vi var mycket snyggare i verkligheten:-)
En jättefin kalender att ge bort i julklapp. Rekommenderas. För mer info och beställning gå in och kika på deras hemsida http://www.photographerjorgen.com
