Friskfaktorer och Formsnack

En bra inledning på det här inlägget är dessa rader av Charles Dickens:

"It was the best of times, it was the worst of times, it was the age of wisdom, it was the age of foolishness, it was the epoch of belief, it was the epoch of incredulity, it was the season of Light, it was the season of Darkness, it was the spring of hope, it was the winter of despair, we had everything before us, we had nothing before us, we were all going direct to heaven, we were all going direct the other way - in short, the period was so far like the present period, that some of its noisiest authorities insisted on its being received, for good or for evil, in the superlative degree of comparison only". Charles Dickens, A Tale of Two Cities

 

Vi har så mycket att vara glada för i vårt kära Sverige samtidigt som vi har mycket att oroa oss för. Vår framtida välfärd är hotad oavsett hur vi än försöker att värja oss inför tanken. Det finns liksom ingenting som tyder på något annat. Arbetslösheten ökar, men samtidigt får EU medborgare från andra länder arbeten här i Sverige medan svenska Johan och Muhammad med byggnadsutbildning är arbetslösa. Ungdomsarbetslösheten är rekordhög och bland nyinvandrargrupperna likaså. Segregationen bara ökar, men ändå skriker vissa partier att vi ska öppna gränserna helt! Den svenska kulturen är ändå inget att bevara utan är bara ett uttryck för ovilja att välkoma något nytt. Nu tar jag mig friheten att ge min syn på det hela.

 

Sverige har som enda land fri bosättning, vilket innebär att man kan bosätta sig vart man vill. Reslutatet blir att man bosätter sig där man har släkt och vänner. Inget konstigt med det, det skulle jag själv förmodligen också göra om jag hamnade i den situationen. Problemet är bara att det blir katastrofal arbetslöshet och bostadsbrist i dessa områden. Detta, betonade Nyamko Sabuni, var ett mycket stort problem redan för fem år sedan, men mötte inget gehör. Arbetslöshet och utanförskap blir som alla vet ingen bra kombination. De som kan flytta gör det och kvar blir de som inte har något val. Områden som näst intill blir laglöst land där människor lever i rädsla. Anmäler man till polisen får man räkna med problem. Att vi i Sverige ska ha områden där varken polis, ambulans eller brandkår kan åka till utan backup. Är det inte sorgligt?

 

Värst av allt är ändå politikernas feghet och lögner. Avsaknaden av en vettig migrationspolitik och en ärlig redogörelse för hur man tänker bevara vår välfärd gör det åtminstone inte för mig obegripligt att SD gjorde ett rekordval. Sverige har ju i alla år skrutit om sin fina demokrati och yttrandefrihe,t men hur är det ställt med denna egentligen? En spontan reaktion på SDs rekordval borde väl vara hur det kommer sig? Nej men icke! Hela frågan om migration och integration gjordes under valrörelsen till en förbjuden fråga. Ve den som lyfte frågan. Den personen fick räkna med att brännmärkas som rasist, så inte undra på att det inte blev någon debatt. Människor som ställer obekväma frågor straffas och skammas på värsta sätt. Hur kan det komma sig att människor inte har protesterat högljutt? Min gissning är rädsla. Vissa vänstersympatisörer har t.o.m fått sitta i radio och uttrycka och rättfärdiga våld mot meningsmotståndare utan repressalier. Våld!!?

 

Retoriken som har hamrats in har gått så långt att Rossana Dinamarca (V) bar en t-shirt där det stod ”SD = rasister” när riksdagen skulle välja nya talmän. Något som upprörde så pass att hon ska ha blivit polisanmäld. "Jag bara skrattade när jag hörde det", svarade hon. Men herregud förstår inte människan att hon kastar sten i glashus?? Hon tillhör ett parti med rötter i en jord där man förhärligade massmördare som Stalin och Mao! Man skulle mycket väl kunna fråga dem om de verkligen har gjort upp med sitt skitiga förflutna. Ett förflutet där man inte har en enda erfarenhet av demokrati! Så det kanske är naturligt för Dinamarca att till varje pris som helst kväsa sina dissidenter med hur osjyssta metoder som helst. (Jag förstår givetvis att hon inte representerar hela vänsterpartiet). Ännu mer oroande är att individer tillåts uttrycka och rättfärdiga våldsanvändning av dissidenter för att man själv anser att man är bärare av "rätt" åsikt. I Sverige?

 

Mekanismerna som används för att tysta ovälkomna röster och åsikter är förtäckta hot, bestraffningar, förlöjliganden och stigmatisering. Några som har fått smaka på detta är bl.a Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi & Gunnar Sandelin,socionom och journalist. De har på debattsidor och senare även i böcker pekat på den havererade eller ska vi säga obefintliga integrationspolitiken och lögnerna och hyckleriet kring denna. De stora förlagen vågade inte ge ut boken och den enda dagstidning som gjorde reklam för böckerna fick skarp kritik och författarna utmålas som rasister och xenofober. Merit Weger var Medborgarnas flyktingombudsman mellan åren 2002-2007 och har även varit asylombud både före och efter denna period. Hon bloggar om invandringspolitiken och har skrivit boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt. Trots att hon tydligt framhåller att hennes kritik är riktad mot beslutsfattare och att hon själv anser att den som styrker sin identitet (eller i vissa fall gör den trovärdig) och han eller hon har asyl- eller skyddsbehov enligt utlänningslagen ska ges uppehållstillstånd, utmålas hon som rasist.

 

Utmaningsmantrat 

Politikerna återkommer till ordet utmaning när det gäller migrationsfrågorna och brukar i samma andetag säga att det kräver samordning. Vilka som ska sköta denna samordning antar jag är kommunerna. Socialtjänsten, arbetsförmedlingen, SFI och primärvården. Och de förstnämnda går på knäna. Jag skulle tippa att socialsekreterare på socialtjänsten toppar listan över yrkesgrupper med utmattningsrelaterade besvär. I Södertälje finns ingen "tak över huvudet garanti". En socialsekreterare berättade att hon vid ett flertal tillfällen fått säga till familjer med små spädbarn i famnen att hon tyvärr inte kan hjälpa dem med bostad, men om de inte kan ordna bostad kan de tvingas omhänderta barnet med stöd av Socialtjänstlagen! En patient berättade att de hade släktingar som hyrde ett rum för 10000 i månaden!! I Södertälje!!

 

För många patienter jag har mött så har livet i det nya landet Sverige blivit en degraderande vandring. Man kommer hit med förhoppning om att kunna starta på nytt här. Många har haft med sig pengar som de har investerat i egna företag. Tyvärr har det inte fungerat som i hemlandet. En yrkesgrupp är t.e.x. guldsmeder ifrån Irak. Endast ett fåtal har lyckats här p.g.a. att man har en helt annan smyckestradition och design här. Många flyktingar som kommer är traumatiserade och de allra flesta lider av post migrations stress. Det är ingen liten sak att lämna sitt land och komma till en helt ny miljö, i synnerhet när det har skett för att man har tvingats fly. Jag kan inte nog betona hur viktigt det är att traumatiserade människor får hjälp så fort som möjligt för att minska risken för post traumatiskt stressyndrom (PTSD). Ges inte detta stöd och hjälp är det så gott som säkert att individen utvecklar psykisk och fysisk ohälsa som inverkar menligt på såväl livskvalitet och fysisk hälsa. Vi har alltså inte råd att låta bli att ge detta stöd och behandling.

 

När man kommer till Sverige så kan man bli anvisad boende men de flesta väljer som sagt att bosätta sig hos sina nära och kära. Tidigare för fem år sedan fanns det bostäder så man kanske behövde bo hos sina släktingar tre-fyra månader innan man kunde flytta till något eget. Nu är kön 4-5 år även i Södertälje vilket blir katastrofalt för de många familjer som härbärgerar sina flyende anförvanter. Jag har hört om trångboddhet till den milda grad att man har fått sova i skift!

Mitt i allt detta ska man sedan försöka lära sig alla nya regler som är svåra även för en infödd svensk som jag. Och därefter är det dags att lära sig språket. Så gott som alla patienter jag har träffat berättar om stressen de har känt under sina SFI studier och många klarar inte heller studierna. I Södertälje klarar man sig bra med arabiska vilket ju är katastrof, för många lär sig ju då inte svenska. Man talar om att människor inte har fått arbete efter sju år. Är det inte lika upprörande att de inte kan språket efter sju år? Man har bara en begränsad tid på sig att läsa SFI sen får man praktik. Problemet är bara att dessa praktiker inte leder framåt. Många arbetsgivare har satt i system att hålla sig med praktikanter. Jag har inte haft EN enda patient som har fått arbete på sin praktikplats! Kanske är detta en slump men jag tror knappast det. 

 

Sen är det ju det här med försörjningsstöd. Glöm att man kan leva på försörjningsstöd. Man kan överleva på försörjningsstöd- men leva på det? Nej! Pappersexercisen är så omfattande att jag själv får kallsvettningar av bara åsynen. Sen ska vi inte tala om uträkningen. Patienter kommer ofta och berättar att de plötsligt fått en annan uträkning när det har tilldelats en ny handläggare. Man kan också tillägga att man räknar bakåt i tiden innan man får sitt försörjningsstöd så har man haft ett överskott ifrån normen månaderna innan så borde man ha hushållit med dessa pengar oavsett om obeståndet kommit plötsligt och inte kunnat förutses. Att leva på försörjningsstöd är ingenting annat än nedbrytande. Och hur konstigt det än kanske kan låta så är det inte tillräckligt att bara överleva. Man vill leva också. Många hamnar hos kronofogden. Självklart måste man ha koll så att folk inte fuskar, men varför ska man godtyckligt kräva att vissa ska inkomma med hyresavi varje månad och varför uppfattar patienterna att så mycket handlar om vilken handläggare de får? Jag förstår grundtanken i att det inte ska vara för enkelt att leva på försöjningsstöd och att detta inte är tänkt att vara en permanent lösning, men hur ska alla de flyktingar och anhöriginvandrare som flyttar till sina anförvanter i områden som kämpar med såväl arbetslöshet och bostadslöshet försörja sig? Jag har träffat människor som mår så psykiskt dåligt att de inte klarar av pappersexercisen och därmed stått helt utan försörjning. Många hamnar mellan stolarna i ett välfärdssystem med allt större maskor. 

 

Hur blir det för barnen som växer upp med föräldrar som saknar språkliga kunskaper och övriga kunskaper för att kunna hjälpa till med läxläsningen? Inte så lätt! Här ser man stora klasskillnader mellan välbesuttna och mindre bemedlade. Välbesuttna skickar barnen på läkarutbildningar och andra statusutbildningar utomlands. Trots att vi har världens bästa skolsystem när det gäller möjligheten att få läsa vidare och även byta karriär och få en andra chans, så blir det svårt för dem som inte får språkträningen. Hemspråket talas hemma och TV-kanalerna är också från hemlandet och länder där hemspråket talas. Trångboddheten driver också ut ungdomarna på gatorna, vilket inte sällan leder till dumheter. Svårare tider ekonomiskt kanske framtvingar ett bredmaskigare skyddsnät, men jag har svårt att förlåta moderaterna för att de inte värnade om allmännyttan. Fy vad hemskt det är för alla inklusive mig själv som har arbetslösa barn. Hur ska de få en bostad och flytta hemifrån? Jag har inte råd att köpa en bostad till mitt barn. Och hur blir det för de mest utsatta. Hemlöshet existerar ju redan idag, men det lär ju bli etter värre.

 

Många kommer till arbetsförmedlingen med olika krämpor och dåligmående p.g.a. av sin situation. Då förklarar Arbetsförmedlingen att är man sjuk ska man sjukskrivas. Vips så är man borta ifrån Arbetsförmedlingens bord och då är det bara att gå tillbaka till försörjningsstödet. Någon SGI har man ju inte. Detta blir en ren fälla som inte sällan leder till en tröstlös kamp för att få sjukersättning för att man ska få någon slags ordning på tillvaron, d.v.s. få en liten men fast summa pengar varje månad istället för försörjningsstöd som alltid tycks ändra i storlek. (Normen säger att din EL  bara får kosta si eller så så vi drog av för det) Din son bor inte tillräckligt långt bort utan kan gå till skolan (medan kompisarna åker buss)...

 

Varför är det så viktigt med vilken religion folk tillskriver sig? I Syrien före kriget ansågs det direkt olämpligt att fråga folk om vilken religion de tillhörde berättade en kollega til mig. Det låter sunt i mina öron. Som kurator och psykoterapeut i en transkulturell kontext arbetar jag ofta med tolk. Vid några tillfällen har dessa struntat i god tolksed och haft på sig reliösa symboler och vägrat ta i hand m.m. så att det tydligt har framgått vilken religionstillhörighet de har haft. Föreställ er att en person har bevittnat när hennes man sköts i hjäl i Syrien och nu sitter i mitt mottagningsrum traumatiserad och bortom sig av sorg och vrede. Och i denna svåra situation kommer en tolk som vägrar att ta i hand och tydligt manifesterar sin religionstillhörighet och tycks ha samma religionstillhörighet som gärningsmannen. Tror någon att detta kommer att bli ett värdigt möte? Tror någon att denna patient kommer våga berätta hur hon känner? Vid ett tillfälle blev en tolk så arg när jag påpekade att jag aldrig kommer anlita honom något mer p.g.a. detta att han skrek att han skulle polisanmäla mig. Varsågod svarade jag. Det kom aldrig någon polisanmälan, men det viktiga med detta var tolkens fullständiga avsaknad av mentaliseringsförmåga. Han kunde inte föreställa sig patientens situation och var bara inställd på sina "rättigheter". Patientens negativa rättigheter struntade han fullständigt i. Ju fler flyktngar vi får ifrån länder där det det pågår krig mellan olika religionsgrupperingar, desto mer känsligt blir detta. Därför menar jag att en neutraliserande hållning även generellt, inte alls strider mot religionsfriheten utan tvärtom handlar om respekt och försoning och samexistens.

 

Jag har de senaste åren träffat på många som tycker att alla som vill bo i Sverige ska vara välkomna och anser att bara en diskussion om invandring och immigrationspolitik är olustig och kan uppfattas som främlingsfientlig. Jag skulle då vilja spetsa till det. Om en fri invandring leder till bostadslöshet, arbetslöshet, kriminalitet, utanförskap, motsättningar mellan grupper och social misär är man en god humanist då?  Och hur kommer det sig att så många med denna "okomplicerade" inställning själva inte bor i de invandrartäta områdena? 

De rumänska tiggarna är ett nyare fenomen som jag bara häpnar över. Hur kan EU tillåta ett medlemsland att lägga över det ekonomiska ansvaret för sin etniska minoret på övriga Europa, då de har möjlighet att få allsköns bidrag för att öka utbildningsnivån och boendestandarden hos denna grupp. Jag vill också påpeka att skänka pengar till dessa är att gynna rena rama slavhandeln med människor. Det är INTE humanism. Det är vansinne. Varenda butik i Sverige är snart ett inmutat område av dessa ligor. 

Rättvisa är ingenting ungefärligt för individer. Det finns forskning som visar att en löneskillnad på 50 kronor väcker starka känslor av att man blir orättvist behandlad om man hör till den förfördelade. När det gäller bostadsköande så är det faktiskt ren fakta att flyktingar tidigare har fått hjälp med att få bostad. Det stämmer att de har fått gå före infödda. Någon kanske säger att detta är självklart. Men fråga er då på vems bekostnad är man generös. Det är inte självklart att man ska bo i en tätort. Detta har löst automatisk i de andra EU länderna eftersom de inte har fri bosättning. Det är lätt att vara storsint när man har sitt på det torra, men för unga som har växt upp i Sverige och är både arbetslösa och bostadslösa så är det inte lika lätt. Det ska vara rättvist. Jag tycker inte att det är en orimlig tanke. Jag tycker att det är djupt orättvist att döma dem för att de har reagerat på detta. Men nu är ju frågan inte lika aktuell för nu får ju varken flyktingar eller ungdomar bostad. (Flyktingar kan få det om de accepterar migrationsverkets lokalisering).

 

Det finns nästan inget viktigare i en demokrati än rättssäkerhet och  ett fungerande rättssystem. I Sverige börjar det bli illa ställt med detta och det är mycket allvarligt. Bland unga hör jag mycket ofta att de inte skulle anmäla ett brott som tex. misshandel av rädsla för repressalier. Varför är det inte fler som reagerar? Nej precis som när det gäller debatten kring invandring så blir alla stela och rädda och väljer att vara tysta. Jag har egen erfarenhet av att leva under hot och har personligen upplevt hur ensam och utlämnad man är. Vi valde att anmäla och fick leva under hot i ett år. Vi försökte påtala detta under rättegången men åklagaren tyckte att vi skulle tala med den bland åhörarna som uttalat hoten!!  Men tack! Vi fick i alla fall ett brev ifrån Kriminalvården där det stod att gärningsmannen nu var på fri fot. Jag kan tillägga att denne unge man visade sig ha civilkurage och har bett om ursäkt och gett oss tryggheten tillbaka. TACK! Detta gjorde han på eget initiativ, men det sorgliga är att det redan finns något som kallas terapeutisk juridik. Detta innebär att man försöker skapa förståelse, förlåtelse och försoning mellan offer och gärningsman. Detta kan givetvis inte alltid  tillämpas men borde kunna användas mycket, mycket mer. 

 

Det har för länge sedan framhållits att invandrare tenderar att dömas till hårdare straff än infödda, men det borde framgå också att de inte tycks bli trodda av polis och åklagare när de anmäler brott. Jag har som kurator upplevt några flagranta ärenden som gör mig förbannad än idag. Ett ärende avskrevs då polisen ansåg att det var en släktfejd. Så fasen att det var!!. Min patient blev ordentligt misshandlad av ett gäng som snabbt lämnade platsen och gjorde en motanmälan. Mycket strategiskt av dem. Det fanns många vittnen men ändå lades ärendet ned. 

 OK, om polisen nu inte har resurser att utreda och lösa brott så ska vi kanske lägga pengarna på detta istället för att subventionera museibesök??? 

 

Själv tänkte jag att en utmärkt väg att arbeta för integration, solidaritet och jämställdhet är jämställdhetsarbetet, men vad hände? Så fort religionen kom på tal blev det paralysering och "hands off". Tänk om våra invandrade väljare skulle reagera negativt på detta, tänkte FI tydigen. Då var det bättre och tryggare att puckla på männen istället. D.v.s de infödda männen.

 

Själv är jag för jämställdhet- inte matriarkat. Inte patriarkat heller för den delen. En livsviktig fråga i Sverige är tydligen hur föräldraledigheten tas ut och människor ska inte få välja själva. Sen att vi får alltfler människor som kommer ifrån kulturer med ett djupt rotat kvinnoförtryck och även med kvinnomisshandel som vardagsmat uppmärksammas i bästa fall inom gruppen "hedersrealeterat våld". Men som en patient ifrån Pakistan sa: I mitt land får så gott som alla kvinnor stryk av sina män. Även våra kvinnliga politiker." Jag kallar knappast detta för hedersrelaterat. Machokulturen är också något att uppmärksamma. Många män upplever sig helt fjättrade i sin mansroll. HBT-frågorna ska vi inte tala om. Snacka om ickefråga! Jag har träffat en del homosexuella män ifrån mellanöstern och jag blir ledsen när jag tänker på hur oskyddade de är. Där finns minsann inget skyddat boende trots att de löper stor risk att utsättas för våld och trakasserier.

 

Jag ler nästan åt den förenklade bild som ges i media. De mest inbitna rasisterna jag har träffat har faktiskt varit utrikesfödda. Jag tror inte att det är någon slump. Först tror jag att det kan bero på att många har med egna eller ärvda oförätter och erfarenhet av våld ifrån en annan folkgrupp. Sen tror jag att det kan bero på att man i dessa länder inte har arbetat med dessa frågor som i Sverige. Vad jag vill komma fram till är att gruppen är heterogen och inte homogen. Dessa frågor kräver ett eget individuellt ansvar. Men först måste man kanske reda ut begreppen. I den politiska debatten är det som redan nämnts en underdrift att dessa begrepp tolkades extensivt. Jag märker också att det tycks finnas en ökad tolerans för antisemitism idag, vilket upprör mig. Eftersom USA nu av många målas ut som den verkliga boven i krigen och oroligheterna i Mellanöstern. Detta kan ju vara helt riktigt, men det är slutknorren i denna argumenteringen jag ogillar, nämligen att Israel är ute efter att bli ett storIsrael. D.v.s den gamla devisen "Det är judarnas fel". 

 

Robert Hanna, svenskassyrisk människorättssjurist och politiker som alltid kommer ha en särskild plats i mitt hjärta för sitt civilkurage kom ut som homosexuell, vilket betyder så oerhört mycket för homosexuella ifrån mellanöstern. De är en mycket utsatt grupp och jag är så glad att Robert gjorde detta. Sen att han i våras skrev en artikel om det omvända hatet, Svennehatet, värmde mig lika mycket. Artikeln fick snabbt mothugg eftersom detta ju gick stick i stäv emot den valda linjen. Det är svenskarna som är rasister. Artikeln fick alldeles för lite uppmärksamhet anser jag, men visar på hur lågt till tak det är. Tänk att det inte går att ha en nyanserad debatt. 

 

• Våra politker bör ställa högre krav på de andra EU medlemsländerna att de tar emot sin överenskomna andel flyktingar. 
• Sverige bör sluta med att ge bilden av att vi är ett paradis för invandrare. Vi är tvärtom ganska kassa numera.
• Vi behöver inte vara bäst i världen på att ta emot flest flyktingar och asylsökande.
• Öka kontrollen av de flyktingar som kommer hit och se till att de som verkligen har asylskäl får komma hit. Vi ska inte ta in kriminella och extremister. Det är helt rimliga krav. Och för den som undrar så menar jag med kriminella INTE människor som kriminaliserats i sina hemländer för avvikande politisk åsikt.

• Stoppa det omfattande myglet som sker idag med falska papper och arbetstillstånd.
• Förbjud fri bosättning. Börja planera för Sverige demografiskt.
• Sluta att hela tiden definiera människor utefter religion. Vi måste inordna oss under svensk lag allt annat är oväsentligt. Man får tro på vad man vill därutöver. 
• Sluta att tala om människor som stackars krakar. Flyktingar som har tagit sig hit är kämpar. De är offer för krig och elände, men de är inte några stackare som inte kan eget ansvar. De kan acceptera lagar och regler. Förmodligen mer än oss! Offertänket är att hierarkiskt trycka ned den andra.

Varför ska man då ha invandring? För att Sverige har en lång tradition av invandring och för att de berikar på andra sätt än ekonomiskt såklart. Det finns andra värden! Varje människa är värdefull och kommer att berika på något sätt. Den som inbillar sig att just den är så himla nyttig behöver se över sin hybris. Om du är höginkomsttagare och tycker att du har bidragit med så vansinnigt mycket skatt kan jag nästan slå vad om att du har belastat miljön hårdare än andra med dina resor och din konsumption. Så allt beror på hur man räknar.  Ett människoliv är ett människoliv. För att vi värnar om andra människor. Sverige är ett stort land. Och för att vi kan. Inte hur många som helst, inte massinvandring utan någon som helst kontroll och tanke som nu, men en hel del. 

 

Solidaritet, integritet, eftertanke, jämställdhet, yttrandefrihet och rättvisa, anser jag borde vara ledord för Sverige.