Friskfaktorer och Formsnack

Jag träffar många människor i mitt arbete som kurator som känner stor osäkerhet över hur de ska utöva sitt föräldraskap. Idag finns det så mycket motstridig information om hur ett gott föräldraskap utövas och jag blir lite frustrerad över hur okritiskt många förståsigpåare uttalar sig om detta. I media finns det gott om experter. Vi har Nannyakuten som fick stort genomslag och så har vi Jesper Juul med sin (som jag uppfattar det ganska psykoanalytiska åskådning ) för de som räknar sig till de lite mer intellektuella och hemsidor och forum m.m.
Tyvärr tror jag inte att det är så enkelt att man kan följa andras råd och så grejar det sig. Det här en liten tankemodell jag har skissat upp för att få en överblick över olika fostringsstilar.  

UPPFOSTRINGSSTIL	RISKER
INGA GRÄNSER	otrygghet, utveckling av berättigande schema där man har svårt att ta hänsyn till andras behov
GRÄNSER IBLAND-GER EFTER FÖR TJAT	Är t.o.m. sämre än att vara helt släpphänt. Ger en stark förstärkning hos barnet att tjata sig till det han eller hon vill ha
ENDAST SAMTAL OM BRA OCH DÅLIGT BETEENDE	Kan säkert fungera hos vissa barn som klarar detta ansvar och som klarar verbal kommunikation.
MEDELVÄG? BE OM URSÄKT STÄLLA TILLRÄTTA  SAMTAL OCH TECKENEKONOMI OCH LAGOM GRAD AV KONTROLL?	Ser ju mycket bra ut på pappret och kan säkerligen fungera för en hel del barn men finns det inte andra faktorer som påverkar  utvecklingen hos ett barn?
HÖG GRAD AV KONTROLL	Har faktiskt inte visat några imponerande resultat i forskning utan tvärtom faktiskt
AUKTORITÄRT	Kan fungera i korta perspektivet hos vissa barn genom att de lyder av rädsla, men ger ingen vidare träning i kommunikation och förhandling. Barn med neuropsykiatriska funktionshinder eller uppförandestörning eller trotsbeteende svarar negativt på denna stil
BESTRAFFNING	Bestraffning har tvärtemot vad många tror visat sig vara en ganska usel metod.
AGA	Aga är en metod som ofta kommer upp på tapeten vid diskussioner. ”Jag fick en örfil när jag var barn och jag tog inte skada av det” är vanliga påståenden. Först kan man fråga sig hur man vet att man inte tog skada? Sen kan man ju se det som att det faktum att man är villig att slå sitt barn är ett uttryck just för denna skada. Det borde vara självklart i ett upplyst samhälle som Sverige att aga är en värdelös metod. Om man slår sitt barn så visar man barnet att konflikter löser man genom våld.

Sen tillkommer ju alla individfaktorer och då blir det ju än mer komplext. Sårbarhetsmodellen tycker jag på ett bra sett illustrerar detta.

SÅRBARHETSMODELLEN enligt Perris & Perris (fritt och förenklat återgiven)

Denna modell tar hänsyn till faktorer såsom:

• Före födelsen
• Biologi: Genetik Temperament
• Tidsålder: social, kronologisk och historisk tidsdimension. Social tidsdimension ex knubbig som barn =gulligt men jättejobbigt som tonåring. Kronologisk ex traumatisk livshändelse stor skillnad på om en människa förlorar sin mamma när det är  tre år eller när det är vuxet och är 50 år. Historisk: ex vara frånskild på 50-talet eller 2010-talet eller vara homosexuell för tjugo år sedan jämfört med nu.
• Psykosocialt individens nätverk, anknytningsrelationer med de primära vårdgivarna, utvecklingspsykologi
• Kulturella faktorer: Normer, tabun, religion och värdegrund.

Detta är lite av vad jag funderar över när det gäller barnafostran. Det blir ganska uppenbart att man inte kan applicera en metod på alla barn.  Jag tycker att det är dags för att alla experter som uttalar sig om barnuppfostran tittar sig ordentligt i spegeln och funderar på med vilken rätt och kunskapsgrund man uttalar sig. Man talar vitt och brett om att skam är skadligt för barn, men hur är det med alla vuxna som ”döms” vara roten till att deras barn kanske inte blir den där ”lyckade” medborgaren. (Vad det nu innebär?) Snacka om att bli skamskadade!  Den naiva inställningen om att fostran är den enda faktorn bakom ett barns utveckling väcker stor ångest och osäkerhet hos många vuxna och jag tror att vi måste dra ned våra krav på hur vårt föräldraskap ska vara. Om inte så kommer vi skicka signaler till våra barn som talar för att föräldrar bara är personer som ska ta hand om mig och mina behov men behöver inte ha ett eget liv med egna behov.   

En sak kan vi däremot vara ganska säkra på: Om tjugo år kommer vi skratta åt hur vi fostrade våra barn på 2010-talet!!

Kom gärna med synpunkter

Vänliga hälsningar  Åsa-Helena

Det senaste numret av vårdguiden har en mycket bra artikel om unga med magbesvär. Precis som jag själv har noterat skriver man att det idag finns stora kunskapsluckor hos ungdomar när det gäller egenvård. Läs med fördel artikeln

http://www.vardguiden.se/Documents/Tidningen/Vardguiden%203-09.pdf?epslanguage=sv

Vänliga hälsningar
Åsa-Helena

Våldtäkter på unga kvinnor är ett ämne som tragiskt nog inte har tappat sin aktualitet. Många har kanske läst Flickan och skulden av Katarina Wennstam och har sedan länge börjat reflektera över den kvinnosyn som genomsyrar de instanser som ansvarar för rättsskipningen nämligen poliser, åklagare, domare och försvarare.  I boken En riktig våldtäktsman- En bok om samhällets syn på våldtäkt, fördjupar sig författaren och man blir minst lika upprörd när man läser denna. Skillnaden är att jag också blir upprörd över mig själv. Wennstam pekar på hur ensidigt vi ser på företeelsen våldtäkt genom en lång rad konkreta exempel.


Vad gör vi föräldrar när vi talar med våra tonåringar, jo vi talar om alla risker de ska låta bli att utsätta sig för men hur många har talat med sin tonårspojke om att ett nej alltid är ett nej och att det faktiskt inte spelar någon roll hur tjejen har klätt sig, betett sig eller hur många hon tidigare har varit med. Hur många har talat om för sina söner att det faktiskt inte spelar någon roll hur fulla de är eller tjejen är, ett nej är alltid ett nej och är man minsta osäker så får man faktiskt vara utan sex den gången. Thats it! Vad gör man istället? Jo man talar med sin tonårsson om  att undvika att hamna i slagsmål, inte åka hem ensam på natten, ta det försiktigt med alkoholen när det är dags för det och att se till att skydda sig om han har sex, för att undvika att få sexuellt överförbara sjukdomar eller att göra tjejen gravid.
Och vad säger föräldrar till sina döttrar? Jo att de ska vara försiktiga när de är ute på krogen och att om de är gamla nog att dricka alkohol, aldrig lämna sin dricka obevakad, man vill inte att de åker kommunalt eller går hem ensamma, man talar om blommor och bin och om sexuellt överförbara sjukdomar och graviditet. Man tittar också på deras klädsel och kommenterar den korta kjolen eller den väl tilltagna urringningen som ytterligare har förstärkts av en sjysst pushup BH. Man talar också om våldtäkt. Man talar om hur dottern ska undvika att utsätta sig för onödiga risker. När jag gick i åttan sa en lärare att man fick ju inte hetsa upp killen för kanske han inte kunde hejda sig!! What!!! Snacka om att beskriva mannen som ett djur. Män är tydligen mycket kåtare än kvinnor och deras drifter ska vi kvinnor ha en förståelse för.
Vad innebär detta då? Jo det innebär givetvis att så länge vi fortsätter med detta absurda resonemang så kommer unga kvinnor även fortsättningsvis att bli kränkta och förnedrade i en av de mest utsatta lägen man kan vara i nämligen som målsägande i en rättssal där målet handlar om våldtäkt. Detta resonemang ger rätt till frågor om målsägandens sexuella preferenser, klädsel och detta gäller då inte bara korta kjolar utan även underkläder (ni vet väl att stringtrosor innebär att man är ute efter sex, bara så att ni vet), tidigare sexuella erfarenheter, m.m. Det blir alltså ytterligare ett övergrepp på en redan utsatt människa. Många gånger bara ett barn. Många gånger får de höra att har varit lösaktiga kanske t.o.m blivit kallade horor m.m.

Ni vet väl att stringtrosor använder man när man vill ha sex och inte för
att slippa fula veck när man har stretchjeans och andra tajta kläder...

Det fina är dock att vi allesammans kan göra något åt dessa sakernas tillstånd genom att rannsaka oss själva och fundera på vad det är för fördomar vi sprider. Här är ett förslag på några punkter:

1. Det har ingen betydelse om någon har klätt sig sexuellt utmanande eller t.o.m. har varit naken. DET GER INGEN MAN RÄTT ATT VÅLDTA! Ingen skulle komma på tanken att tycka att kvinnor skulle bli våldtagna på en nudistbadstrand, varför skulle då kläder ha någon betydelse?

2. Det spelar ingen roll om en kvinna har haft sex med tusen män eller om hon t.o.m. kanske har tagit betalt för sex. ETT NEJ ÄR ALLTID ETT NEJ!

3. Om en kvinna är så berusad att man inte kan tolka vad hon vill SÅ FÅR MAN LÅTA BLI HELT ENKELT!!!


Vad innebär då ett sexuellt övergrepp för en person som har blivit utsatt då? Många tror att det bara är att försöka att gå vidare och glömma men sanningen är att livet trasas sönder av ett övergrepp.

Här är några vanliga konsekvenser av sexuella övergrepp:

Psykologiska problem:
Rädsla, panikattacker, sömnproblem, mardrömmar, irritabilitet, aggressionsutbrott och plötsliga chockreaktioner vid beröring.
Dåligt självförtroende, låg självrespekt och ett förakt för den egna kroppen kan uppstå.
Beteenden som på något sätt skadar den egna kroppen: missbruk, överaktivitet under arbete eller träning, depression eller prostitution kan förekomma

Sociala problem:
Ha föga förtroende för andra människor.
Känsla av att inte ha någon kontroll i relationer

Sexuella problem:
En person som har utsatts för sexuella övergrepp kan ha svårigheter i intima sexuella relationer. Specifika ord, beröringar eller andra sexuella yttringar kan återkalla minnen från övergreppet.
Patientens sexuella lust kan ha minimerats eller helt försvunnit.
Svårigheter att uppnå sexuell upphetsning och orgasm.

Fysiska men:
Magsmärtor, samlagsmärtor, menssmärtor, tarmsmärtor, illamående, huvudvärk, ryggvärk, smärtor i nacke och axlar; kortfattat kan kronisk värk i kroppens alla delar uppstå. Smärtan är ofta oförklarlig.

Ätstörningar är vanliga hos offer för sexuellt utnyttjande.

När en patient reagerar på ett trauma genom att under minst en månad vara så handikappad av sitt lidande att denne inte kan gå till skolan, utföra sitt jobb eller dylikt kan man tala om att patienten lider av ett posttraumatiskt stressyndrom. Denna psykiska störning kan ses som en reaktion på en mycket traumatisk upplevelse och har tre karaktäristiska symptom:

1. Förnekande och bortträngning,
2. mentalt återupplevande av traumat och en
3. förhöjd irritabilitet.  

Förnekande och bortträngning. ; Patienten förnekar eller borttränger den smärtsamma upplevelsen: han/hon försöker undvika specifika situationer eller platser och vill inte prata om händelsen. Senare i livet kan minnen av sexuella övergrepp vara helt bortträngda. De kan ibland hittas vid psykoterapi.

Det är dock svårt att avgöra om sådana återfunna minnen är minnen av verkliga erfarenheter eller minnen av drömmar och fantasier. Denna svårighet kan vara ett problem om man vill åtala den skyldige, men är inte något problem vid behandling med moderna psykoterapeutiska metoder.

Mentalt återupplevande ; Patienten återupplever ofrivilligt minnen av traumat igen via mardrömmar, plötsliga minnesbilder eller oförklarliga fysiska symptom.

Irritabilitet ; Patienten är överkänslig, hetlevrad, överdrivet alert och kan ha sömnsvårigheter.
Faktatexten är hämtad ifrån:
http://web4health.info/sv/answers/sex-abuse-effects.htm


Vill du veta mer om var man kan få hjälp om man har blivit utsatt för sexuella övergrepp så kan du gå in på Riksorganistationen mot sexuella övergrepps hemsida nedan:
http://www.hopp.org/

Kom ihåg att med stöd så går det att bearbeta det trauma man har varit med om och ta livet tillbaka! Se till att få hjälp så snart som möjligt, om du har blivit utsatt.  


Läs med fördel Katarina Wennstams bok om ni inte har läst den!
http://www.bokus.com/b/9789100106379.html?pt=search_result&search_term=en%20riktig 




Vänliga hälsningar Åsa-Helena
Ni vet att ni som alltid är välkomna med synpunkter.