Friskfaktorer och Formsnack

Följande intressanta projekt genomförs för närvarande vid statens beredning för medicinsk utvärdering SBU.

"Datorbaserade metoder för att förbättra arbetsminnet vid ADHD

Projektledare: Agneta Pettersson

Kontaktperson: Agneta Pettersson

E-post till kontaktperson: pettersson@sbu.se

Planerat publiceringsdatum: Hösten 2009

Metod och målgrupp
ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) förekommer hos cirka 3-6 procent av alla barn i skolåldern. ADHD innebär bl a att barnet har svårt att koncentrera sig och att kontrollera sina impulser. ADHD kvarstår i vuxen ålder även om symtomen blir annorlunda.

En hypotes är att koncentrationsförmågan kan förbättras om arbetsminnet tränas upp. Arbetsminnet används t ex för att ta emot instruktioner, lösa problem, komma ihåg vad som ska göras härnäst, eller för att "hålla en röd tråd".

Ett sätt att träna arbetsminnet är med hjälp av interaktiva datorprogram.  Två sådana program har utvecklats i Sverige och ytterligare några i andra länder. Programmen börjar användas på flera håll i Sverige.

Frågeställning
Är datorbaserade metoder effektiva för att förbättra arbetsminnet hos personer med ADHD?"

För några år sedan var jag på en föreläsning i Neurovetenskap där man pratade om ett program man hade utvecklat för att förbättra arbetsminnet på barn med ADHD eftersom man hade sett att ett försämrat arbetsminne var något som bidrog till att barnen snabbt blev uttröttade och fick koncentrationsproblem. Programmet är utvecklat vid Karolinska Instituatet och heter Cogmed Working Memory Training. Detta har så vitt jag vet använts vid en hel del skolor. Programmet kräver att personalen utbildas i detta och en nackdel är att det är dyrt. Jag tror dock att det har varit framgångsrikt. Emellertid passade jag på att fråga om det fanns alternativ man som förälder kunde hitta för att träna detta på sina barn hemma och jag fick då rådet att man kunde testa minnesspelet simon. Bifogar här en länk om du vill testa. Är ganska kul jag fastande själv med det en stund och sonen utklassade mig totalt vill jag minnas...

http://www.freegames.ws/games/kidsgames/simon/mysimon.htm

Ha det gott Åsa-Helena

I det senaste numret av Forskning om funktionshinder pågår (nr 1/09) redovisar man ny forskning om ADHD som faktiskt gör mig riktigt upprörd. Här berättar man om en avhandling utförd av Carin Tillman, forskare i psykologi under rubriken Den svårfångade intelligensen. I ingressen skriver man: "Diagnosen ADHD har tidigare kopplats ihop med bristande mentala kontrollfunktioner. Nu visar ny forskning att barn med ADHD dessutom har något lägre intelligens än normalutvecklade barn."

Trevligt! Då har vi stämplat de här barnen ännu mer. De är inte bara stökiga och har svårt att koncentrera sig, löper stor risk att bli fängelsekunder utan de har också lägre intelligens! Man kan lätt trassla in sig i olika etiska resonemang och dess olika inriktningar så jag ska försöka undvika detta. Jag ska inte förfäkta idéer om att forskning som direkt blir till men för vissa grupper ska undvikas, eftersom jag är för en fri och öppen forskning. Tillmans intentioner är förhoppningsvis goda men det hjälper tyvärr inte de barn som nu blir utpekade som mindre intelligenta än normalpopulationen.

Det är inte det faktum att Tillman forskar på detta område som stör mig, utan det är på det sätt som hon presenterar sina forskningsresultat på. Jag skulle vilja påstå att hon använder statistiken på ett utomordentligt manipulerande sätt. I artikeln säger hon: "Resultaten tydde först och främst på att barn med ADHD har lägre intelligens än barn utan denna diagnos. Men jag vill understryka att det är en relativt liten skillnad i intelligens det handlar om. Intelligensnivån hos barn med ADHD ligger väl inom gränsen för normalvariationen. Inte heller alla barn med ADHD har lägre intelligens men på gruppnivå upptäcker man ofta en sådan skillnad."  

Något som också är slående är hur invändningsfritt begreppet intelligens används, trots att detta alltmer har kommit att omvärderas. De har hittills främst varit de exekutiva funktionerna som man har sett att barn med ADHD har svårt med p.g.a. av att de har lätt för att bli distraherade av stimuli runt omkring dem, men nu vill man alltså göra en koppling till nedsatt intelligens. Tillman ska fortsätta att forska om hur stress, oro och ångest kan påverka exekutivt fungerande och hon avslutar med att berätta att hon gärna skulle vilja studera hur de exekutiva funktionerna hos barn med ADHD påverkas av de ångestrelaterade problem som dessa barn kan ha. OK nu har vi alltså fått tre nya variabler att räkna med. Kanske hade det varit på sin plats att utreda dessa innan man tar fram storsläggan och konstaterar barnen med ADHD hade lägre intelligens?

Som motvikt känns det lägligt att nämna de två studenter vid Handelshögskolan i Stockholm som valde att undersöka ett antal av Sveriges mest framgångsrika entreprenörer med frågeformulär, intervjuer och neuropsykologiska tester. Tjugonio personer deltog, med det gemensamt att de hade startat minst två företag som fortfarande var noterade på börsen. Av dessa var det nio som uppfyllde barndomskriterier för ADHD (33 % mot förväntat 4 %). Utöver dessa nio var det ytterligare sex personer som hade en neuropsykiatrisk diagnos nämligen dyslexi. Över hälften hade alltså en neuropsykiatrisk barndomsdiagnos. I ett avseende skiljde sig gruppen från övriga deltagare och det gällde förmågan till fokuserad uppmärksamhet. Flera av deltagarna uppnådde här helt osannolika resultat - aldrig tidigare uppmätta testprestationer trots att tusentals personer testats tidigare.

Sverige har förmodligen många individer med neuropsykiatriska funktionshinder att tacka för sitt välstånd, men tyvärr är det sällan detta kommer fram i media utan det är bara jämmer och elände. En annan aspekt som sällan kommer fram är att tack vare den här stigmatiseringen så vill inte människor ha en neuropsykiatrisk diagnos. Av förståeliga skäl. Många föräldrar har nu börjat begära ny utredning för att bli av med barnets diagnos. Detta påverkar ju även kunskapsläget. Om människor inte vill ha en diagnos så blir ju forskningsunderlaget skevt, eller hur? Dessutom syns ju inte alla de människor som har klarat sig bra i livet, trots neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, i statistiken.

Läs artikel

http://csjobb.idg.se/karriar.nsf/All/ACA75D4889B2B0A2C1256A2A0045C986?OpenDocument

Läs uppsatsen i fulltext

http://www.esbri.se/uppsats2_2001.pdf

Själv har jag följt debatten och forskningen kring ADHD under många år och jag hör till de som har vägrat att välja sida mellan Christopher Gillberg och Eva Kärfve eftersom jag anser att båda har rätt. Att välja någondera sidan blir alltför ensidigt. Diagnostänkandet bara ökar allteftersom det ställs krav på diagnoser för att man ska få hjälp. Man ska tänka i kluster istället för heterogent, vilket blir helt galet. Ju mer jag har lärt mig om neuropsykiatriska funktionshinder desto mer inser jag hur olika problemen kan se ut för olika individer. 

Jag kan själv inte förstå att det ska vara så oerhört viktigt att sortera in människor i kluster när det faktiskt finns en annan väg att gå. Varför kan man inte se till de enskilda individernas särart och hjälpa dem med det just de har svårt för, utan att de ska tvingas få en diagnos?

Är det inte dags att börja arbeta med att få ut information och kunskap till föräldrar, skola och samhälle som är konstruktiv och inte stigmatiserande?

Vänliga hälsningar Åsa-Helena

I det senaste numret av Research Digest publicerar man en artikel om en studie om ADHD som har gjorts av Ronald Kessler och medarbetare vid Harvard Medical School i Boston. 8563 st arbetare och tjänstemän har studerats och intervjuats. 1,9 % av dessa uppfyllde kriterierna för ADHD, baserat på vad de själva rapporterade.

Resultaten är komplicerade på grund av att personal med ADHD också har högre sannolikhet att få depression, kronisk smärta, sömnsvårigheter och / eller kroniskt trötthetssyndrom än sina kolleger. Men vuxna med ADHD var associerade med sämre resultat och mer sjukfrånvaro även vid beaktande av detta, skriver man. De löpte också ökad risk för olyckor. Jag har dock ännu inte läst hela studien så med reservation för detta kommer här mina synpunkter på grundval av den artikel och sammanfattning som har publicerats.

Följande invändningar dyker upp:
1. Hur kan man på ett så lättvindigt sätt diagnosticera människor med ADHD? Det ska till en omfattande neuropsykiatrisk utredning för att fastställa en sådan diagnos och inte bara genom enkel självskattning.
2. Hur noga har man kontrollerat att det verkligen ÄR så att den anställde presterade sämre jämfört med andra? Det skulle mycket väl kunna vara så att den anställde UPPLEVDE sig själv prestera sämre än andra men faktiskt inte gjorde det. Det räcker med att ha lite sämre självkänsla för det.
3. Endast 4 st. av medarbetarna medicinerade för sin ADHD och här framkom inte huruvida de upplevde sig prestera bättre än de utan medicin, men Kessler drar slutsatsen att det vore väl värt att screeena personalgrupper för att se vilka som har ADHD och erbjuda dessa medicinering. Som om ALLA individer blir hjälpta med medicin!!? Det är sorgligt att se vilken förenklad syn man har på neuropsykiatriska funktionshinder. Bara en sån liten "detalj?" som att många individer med neuropsykiatriska funktionhinder även har andra diagnoser.
4. Ok, man konstaterar att 1,9 procent hade ADHD och talar om produktionsbortfall men det stod inte en rad om hur det låg till med alkoholen hos de anställda. Man räknar med att mellan 5-10 % av befolkningen i Sverige har alkoholproblem och där kan man verkligen tala om produktionsbortfall, sjukskrivningar och ökad olycksrisk. Då har vi inte räknat med tablettberoende och andra droger... Finns knappast någon anledning att tro att det skulle förhålla sig annorlunda i USA -tvärtom.
5. Ja just det, glömde jag att berätta att studien finansierades av läkemedelsföretaget Eli Lilly som förövrigt råkar ägna sig åt utveckling av ADHD läkemedel? ...
6. Lägligt nog finns det nu en annons på Google om en läkemedelsstudie som man kan få vara med i om man lider av eller misstänker att man har ADHD. Och den genomförs av - Ingen mindre än Lilly. Såklart! Timingen är oklanderlig.

Jag är inte emot medicinering men man måste ha klart för sig att alla inte blir hjälpta av medicinering och den är INTE så biverkningsfri som många påstår. Om du tycker att jag låter paranoid så läs Ingrid Carlbergs fantastisk bok Pillret så förstår du hur det går till när läkemedelsföretag vill få igång läkemedelsutskrivning i högre skala.

Ha det så gott och kom gärna med kommentarer.
Hälsningar Åsa-Helena

Länk till sammanfattningen:
http://www.bps.org.uk/document-download-area/document-download$.cfm?file_uuid=20C30D45-1143-DFD0-7E37-672F988F6D67&ext=pdf