Friskfaktorer och Formsnack

Jag kommer ständigt fram till samma slutsats när det gäller vård och omsorg: Ju mindre kontroll och beslutsutrymme i förhållande till hög arbetsbelastning en anställd har desto större risk är det att denne drabbas av utmattning, det vet de flesta som har koll på Töres Theorells krav-kontroll- modell när det gäller stress. Christina Maslach som myntade begreppet "burnout" upptäckte att vårdpersonal som var utarbetade blev mer syniska och tappade sin empatiska förmåga. Detta har sedan kunnat ses hos andra yrkesgrupper. Man skulle ju ha kunnat hoppas att detta hade gett viktiga lärdomar om hur man ska skapa hållbara och sunda arbetsvillkor för vårdpersonal men icke! Istället ledde utbrändhetsbegreppet till en oerhörd mängd sjukskrivningar som i sin tur ledde till att man idag har avskaffat begreppet utbrändhet i Sverige och istället kallar det för utmattningsdepression och utmattningssyndrom. Och det är idag betydligt svårare att bli sjukskriven för detta. Och till viss del kanske detta är rätt. Kanske borde det vara upp till arbetsgivaren att se till att personalen orkar med. Men så sker ju inte idag när det är arbetslöshet. Det är bara att tacka för sig om man inte orkar med, för det finns massor av människor som står i kö för detta arbete. Och det är ju enkelt att skylla på individfaktorer.

Trots att vi idag VET att omorganiseringar leder till en ökad belastning och minskad kontroll hos de anställda, försöker man ändå få till en acceptans för att omorganiseringar och "projekt" är rätt väg att gå. Jag skulle vilja påstå att det är precis tvärtom. När verksamheter får utvecklas i lugn och ro och framförallt får existera i mer än en mandatperiod, då först kan de bli bra. Trygg personal ger också trygg vård, så enkelt är det. Det är nu förmodligen lätt att tänka att en sådan regim inte skulle vara effektiv, men det är också precis tvärtom. Människor som har rätt förhållande mellan krav-stöd och kontroll tål en hög arbetsbelastning.