Friskfaktorer och Formsnack

För ett par dagar sedan sändes ett TV program som handlade om en kraftigt överviktig pojke från Storbritannien. Trots att pojken var i yngre tonåren så utförde amerikanska läkare en s.k. gastric bonding på honom. Läkaren motiverade operationen med att pojken var så pass överviktig att han aldrig skulle kunna gå ned alla överflödskilon utan operation?! Pojken hade inte fått någon riktig hjälp med vare sig träning eller terapi. Jag tycker att det är mycket beklämmande. När ska vi börja betrakta kraftig obesitas som ett psykologiskt problem där man får hjälp med att komma tillrätta med sina tankar och känslor kring maten? Jag vet ett fall där en ung svensk pojke operererades för sin fetma och han började injicera heroin när han inte kunde äta för att lindra sin ångest och sitt sug. Hans kommentar var att ingen fattade att maten var hans drog... Riktigt sorgligt.

Ha det gott!

PS. Kommer jobba som en iller med att få upp material på bloggen, och där kommer ni för övrigt kunna läsa om personer som VISST har lyckats gå ned MASSOR i vikt utan operation.D.S.